Tillgänglighetsverktyg

Bild: European Commission

Utvidgningen av Europeiska unionen

Sex länder grundade Europeiska kol- och stålgemenskapen 1951 samt Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 1957. Därefter har antalet medlemsländer ökat till 28 i och med Kroatiens inträde i unionen i juli år 2013.

• 1951 Frankrike, Tyskland, Italien, Belgien, Nederländerna, Luxemburg
• 1973 Storbritannien, Irland, Danmark
• 1981 Grekland
• 1986 Spanien, Portugal
• 1995 Finland, Sverige, Österrike
• 2004 Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien, Malta och Cypern
• 2007 Rumänien, Bulgarien
• 2013 Kroatien

I mars 2017 inledde Storbritannien en två år lång process för att träda ut ur unionen.

Kuva: Eurooppatiedotus
Bild: Europeiska kommissionen

Inträdet av Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien i unionen 2004 erbjöd en historisk möjlighet att sätta punkt för tudelningen av Europa. Unionens femte utvidgning skedde år 2007 då Rumänien och Bulgarien anslöt sig till unionen. Kroatien anslöt sig till unionen den 1 juli 2013.

Bild: European Union 2013 – European Parliament

Europeiska unionens grundläggande målsättning har sedan unionen grundades varit förena Europa på demokratisk väg. Det ursprungliga samarbetet mellan sex länder har utvidgat sig till en 28 länders union.

Medlemskap i Europeiska unionen kan sökas av alla europeiska stater, som respekterar principerna om frihet, demokrati, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och rättssamhället.

Villkoren för medlemskap

Medlemskap i EU kan sökas av alla europeiska stater, som respekterar principerna om frihet, demokrati, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och rättssamhället.

EU-ländernas ledare som var samlade till toppmöte i Köpenhamn i juni 1993 preciserade villkoren för medlemskap genom att slå fast de så kallade Köpenhamnskriterierna. Enligt kriterierna ska nya medlemmar då de ansluter sig ha
• stabila politiska institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, samt respekt för minoriteter
• en fungerande marknadsekonomi och förmåga att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna i EU
• förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av medlemskapet. Här ingår att ansluta sig till målen för den politiska unionen samt den ekonomiska och monetära unionen

Europeiska unionen håller fast vid sina åtaganden gentemot länder som deltar i utvidgningsprocessen med beaktande av sin förmåga att ta emot nya medlemmar.
Utvidgningen har under de senaste åren hamnat i skymundan på EU-agendan som domineras av den ekonomiska och utrikespolitiska krisen. Utvidgningsprocessen fortsätter dock i västra Balkan och i Turkiet.

EU:s utvidgning

En allmän princip har fastslagits om att länderna ska behandlas enhetligt och att anslutningsprocessen framskrider enligt kandidatlandets egna framsteg. Utgångspunkten för medlemskapsförhandlingarna är att kandidatlandet ska godkänna och genomföra EU-lagstiftningen acquis communataire, i sin helhet. Landet förbinder sig att iaktta EU:s lagstiftning och bestämmelser, som grundar sig på EU:s grundfördrag och EU-domstolens rättspraxis.

Förhandlingarna består av 35 förhandlingskapitel, som behandlar helheter i EU-lagstiftningen, till exempel miljöfrågor, rättsväsendet och fri rörlighet för varor. När behandlingen av en enskild helhet inleds kallas det att öppna ett förhandlingskapitel, som stängs när förhandlingarna har avslutats.

Förhandlingarna framskrider i tre skeden:

  1. Jämförelse av lagstiftning
    Kommissionen jämför EU:s och kandidatlandets lagstiftning och utarbetar en jämförande rapport (screening-rapport) över lagstiftningen rörande varje förhandlingskapitel.
  2. Uppställande av bedömningsgrunder (s.k. benchmarks)
    Utifrån kommissionens screening-rapport ställer medlemsländerna upp bedömningsgrunder för kandidatlandet. Bedömningsgrunderna är de villkor som ställs upp för kandidatlandet. Med bedömningsgrunderna säkerställer man kandidatlandets beredskap att genomföra lagstiftningen.
  3. Behandling av förhandlingskapitlenBehandlingen av förhandlingskapitlen sker mellan kandidatlandet och kommissionen med fullmakt av medlemsländerna. Kandidatlandet ändrar sin lagstiftning som förhandlingskapitlet gäller så att den motsvarar EU:s lagstiftning. Kommissionen rapporterar regelbundet för medlemsländerna hur förhandlingarna framskrider. När kandidatlandets lagstiftning motsvarar EU-lagstiftningen konstaterar medlemsländerna att kandidatlandet har omfattat EU-lagstiftningen gällande ifrågavarande kapitel och att det uppfyller bedömningsgrunderna för att stänga kapitlet.

När förhandlingarna är avslutade ska kandidatlandet och medlemsländerna godkänna förhandlingsresultatet dvs. det egentliga anslutningsfördraget. I Finland är det riksdagen som godkänner anslutningsfördragen. Före anslutningen ska Europaparlamentet ännu godkänna det nya medlemslandet.

Kandidatländer

Montenegro, Serbien och Turkiet förhandlar om medlemskap. Albanien och Makedonien är kandidatländer. Eventuella framtida kandidatländer är Bosnien-Hercegovina och Kosovo. Island har avbrutit sina anslutningsförhandlingar.

Montenegro lämnade in sin ansökan i december 2008 och beviljades status som kandidatland i december 2010. Förhandlingarna inleddes den 29 juni 2012. Visumfrihet till EU-länderna gäller för medborgarna i Montenegro.

Turkiet är en av EU:s äldsta samarbetspartner: Turkiet har haft ett avtal om tullunion med EU sedan 1963. År 1987 lämnade Turkiet in sin egentliga ansökan om medlemskap i EG. Turkiet godkändes officiellt som kandidatland vid Europeiska rådets möte i Helsingfors 1999. Förhandlingarna inleddes i oktober 2005. Den politiska situationen i Turkiet har gjort att förhandlingarna har i praktiken lagts på is.

Serbien fick status som kandidatland i mars 2012. Serbien, som blev självständigt i juni 2006, ansökte om EU-medlemskap 2012. Medlemskapsförhandlingarna inleddes i början av år 2014. För att kunna beviljas status som kandidatland var Serbien tvungen att förbättra gränsbevakningen och sina relationer till Kosovo. Serbiska medborgare har sedan 2009 kunnat resa visumfritt inom Schengenområdet.

Albanien erhöll kandidatlandsstatus i juni 2014. Albanien lämnade in sin EU-medlemskapsansökan till unionen år 2009. Under de senaste åren har samhället förnyats, men landet har fortfarande rum för förbättring då det gäller bland annat utvecklandet av förvaltningen och rättsstatsstrukturerna samt motverkandet av korruption. Dessutom skapar bland annat pengatvätten och människo- och droghandeln särskilda utmaningar för samhällsreformen.

Makedonien fick kandidatstatus i december 2005. I framstegsrapporten 2009 ansåg kommissionen att nödvändiga reformer vidtagits och rekommenderade för Europeiska rådet att förhandlingarna med Makedonien skulle inledas. Rådet har ännu inte beslutat om att inleda förhandlingarna. Visumfrihet till EU-länderna gäller för medborgarna i Makedonien.

EU har inlett en så kallad stabiliserings- och associeringsprocess med alla länder i västra Balkan och dess syfte är föra länderna i området närmare EU. I och med denna process kan länderna fritt föra in nästan alla sina produkter på EU:s inre marknad. Länderna erhåller även finansiering från EU för att genomföra reformer. En central del av processen är stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och varje land i västra Balkan.

Följ oss