En EU-korrespondents vardag: att skära ned på rutiner och söka nya insikter
Ögonen är rödsprängda efter ett utdraget toppmöte. Arbetspasset, som varat närmare ett dygn, går mot sitt slut.
NÄR STATSMINISTERN KLIVER fram till Justus Lipsius ytterdörr har reportrarna ett par minuter på sig att få reda på vad man kommit överens om på mötet. Om mötet dragit ut till sent på kvällen hålls de längre presskonferenserna vanligtvis inte förrän följande dag.
KORRESPONDENTENS VIKTIGASTE UPPGIFT är att förstå Europa och dela med sig av sina insikter till läsarna. Det är av största vikt att förstå i vilket skede av beslutsfattandekedjan frågan bör uppmärksammas i medierna.
TOPPMÖTENA, SOM HÅLLS fyra gånger om året, är alltid viktiga och det ställs höga förväntningar på dem.
UNDER DET SENASTE ett och ett halva året har internationell politik fått en större roll i EU-korrespondenternas arbete än kanske någonsin tidigare – tack vare Förenta staternas nya administration.
OSÄKERHETEN HAR FÅTT EU att ta något starkare ställning i till exempel fredsprocessen i Mellanöstern, klimatavtalet från Paris och Irans kärnkraftsavtal. Samtidigt har det blivit klart hur splittrade EU-länderna är. Osäkerheten har synts även inom Nato, som också är ett område som STT:s EU-korrespondent ska bevaka.
NÄR DET FINNS så många ämnen lönar det sig inte att skriva om rutinmässiga saker. Att fokusera på intressant sakinnehåll är en princip som bär långt. Är ämnet intressant för finländska läsare och väcker det diskussion? Innebär ett beslut eller ställningstagande en viktig kursomläggning för Europa eller förebådar det en större förändring?
HELT NYA TERMER och reformer uppkommer ofta i Bryssel eller i den europeiska debatten. Därför är det relevant att ta reda på vad det i grund och botten är fråga om. Det bästa med jobbet är diskussionerna med kolleger från olika håll i Europa under toppmötets mörka timmar. Vi har ett gemensamt mål: att ta reda på vad som händer på toppmötet.
MAN SKA INTE förhålla sig till arbetet med attityden att det alltid är enkelt och entydigt. Sällan, om ens någonsin, hittas det en perfekt lösning i ministerrådet eller på toppmötena. Ofta är det mest konkreta beslutet att man kommit överens om att inleda en utredning eller fastställa riktlinjer för det fortsatta arbetet.
EN KORRESPONDENT INLEDER sin arbetsdag med att läsa morgonens nyhetsbrev och de viktigaste EU-medierna. Det finns inte någon egentlig arbetstid, utan arbetsdagen varar så länge som det finns arbete.
MAN KLARAR SIG i störtfloden av ämnen genom att hålla stenhård koll på kommande nyhetshändelser. Det lönar sig att genast registrera varje datum och tidsfrist i minnet. Man är tvungen att kallsinnigt prioritera ämnena enligt hur viktiga de är.
KÄRNAN I JOBBET som EU-korrespondent är att förstå vilka skeden av beslutsfattandet verkligen har betydelse och vem som är den bästa källan i en viss fråga. Reformen av asylsystemet är ett bra exempel. Parlamentet tog redan för en tid sedan ställning till reformen, men ställningstagandet är i sig betydelselöst så länge som EU-länderna inte kan enas om reformen. Utifrån parlamentets ståndpunkt kan man ännu inte dra slutsatser om hur EU-länderna tar ansvar för migranter på Medelhavet. Stora rubriker om parlamentets ståndpunkt skulle lätt vilseleda läsare.
FINLÄNDSKA ÖGON OCH öron i Bryssel bidrar till att skapa en bild av hur Finland klarar sig på EU-arenan. Till exempel förra hösten följde man noggrant vilket land som skulle avgå med segern i kampen om Europeiska läkemedelsmyndigheten, som finns i London. Från utsidan sett verkade Helsingfors ha goda chanser. En kommunikationsbyrå hade producerat roliga reklamvideor och kampanjen verkade slagkraftig. Resultatet av omröstningen var dock torftigt. Resultatet offentliggjordes inte, utan informationen måste samlas in från bakgrundskällor. Det kom fram att Finland endast fått en handfull poäng, varav majoriteten kom från den egna ministern.
ARTIKLAR PÅ NÄTET lockar till klick om rubriken är intressant. Som rubrikord är EU dock inget dragplåster, vilket bekymrar korrespondenterna. Journalister runt om i Europa tampas just nu med att läsarnas förväntningar på journalismen har förändrats. Vissa vill ha klara listor över nyheterna, medan andra endast läser utförliga analyser. Också i korta nyhetstexter måste det klart framkomma varför den nya informationen är viktig. Många tröstar sig med att livscykeln för en utförlig och välgjord artikel är längre än publikationsdagen, så länge som artikeln också senare dyker upp i sökmotorer.
Anniina Luotonen
STT:S KORRESPONDENT I BRYSSEL
