Månadens fråga: Hur ser EU till att det finns tillräckligt med energi?
Månadens fråga besvaras av Riku Huttunen, överdirektör för arbets- och näringsministeriets energiavdelning.
Rysslands anfallskrig mot Ukraina har lett till allt hårdare EU-sanktioner och en gemensam vilja att fasa ut beroendet av rysk energi. Sanktionerna gäller i synnerhet import av stenkol och oljeprodukter. Sanktionerna mot betalningsrörelsen och Gazproms ogrundade krav på användningen av rubelkonton har också lett till att Finland och flera andra EU-länder inte längre får rörledningsgas. Det som för Finland har varit särskilt betydelsefullt är att införseln av trädbränsle och el har slutat. EU-toppmötet fastställde i våras som mål att länderna avstår från rysk energi.
Energikrisen i Europa handlar framför allt om minskad import av naturgas. Det är svårt att snabbt ersätta den ryska rörledningsgasen, och det kräver många investeringar bland annat i rörledningsnätet och importterminaler för kondenserad naturgas (LNG). Den knappa och dyra gasen leder till elbrist och höga elpriser eftersom Centraleuropa producerar en stor del av elen med naturgas och det bestämmer i stort sett också marknadspriset på el. Direkt gasuppvärmning är också vanligt i Centraleuropa.
I energikriser har ministerrådet möjlighet att snabbt utfärda nödsituationsförordningar. EU beslutade redan i våras att inför vintern ska Europas gaslager vara uppfyllda till minst 80 procent. Nu, i början av november, är fyllnadsgraden över 90 procent som är utmärkt. Gasen i dessa lager är dock till stor del rysk. Det kan bli svårare att fylla lagren inför vintern 2023/24.
Det bästa sättet att hantera bristen är att minska efterfrågan. Därför har EU:s energiråd beslutat att användningen av gas ska minskas med 15 procent under vintern och elförbrukningen under efterfrågetopparna med 5 procent. Avsikten är både att se till att energin räcker till och att jämka priset. Kampanjen Snäppet svalare uppmuntrar finländare inte bara till att spara energi i allmänhet utan också till att minska elförbrukningen under efterfrågetopparna.
Det har också godkänts ett vinsttak för den elproduktion som vanligen inte bestämmer marknadspriset (en så kallad inframarginell produktion). Tanken är att de inkomster som samlas in från företagen via beskattningen ska kanaliseras till konsumenterna. Vinsttaket sänker dock inte marknadspriset, och det är väldigt utmanande för medlemsländerna att införa taket inom tidsplanen.
Den senaste nödsituationsförordningen som gäller gas utfärdades i slutet av oktober. EU vill bland annat säkerställa tillgången till gas genom samordnade köp av LNG. Förslaget innehåller också en möjlighet att vid behov fastställa ett tak eller ett prisintervall som begränsar gaspriset. Eftersom ett pristak kan orsaka problem med utbudet, ökad konsumtion och över huvud taget störningar på marknaden, måste EU överväga fördelarna och nackdelarna omsorgsfullt. Det planeras dock också andra sätt att begränsa marknadspriset på gas eller el, men samma utmaningar gäller för dem alla.
Kommissionen tänker lägga fram ett förslag till reform av EU:s allmänna reglering av elmarknaden så att den ska svara mot bland annat de utmaningar som rör leveranssäkerheten. Denna reform kommer att ta tid i anspråk. Det finns skäl att göra reformen omsorgsfullt för att vi inte ska minska incitamenten för investeringar i ren energi.
På längre sikt är det enda sättet att varaktigt fasa ut beroendet av fossila bränslen att vi investerar i förnybara och rena energikällor, även i kärnenergi. Trots att det är möjligt att få ekonomiskt stöd bland annat ur EU:s återhämtningsmedel tar sig investeringarna i vilket fall som helst flera år. Den summa som vi behöver för investeringarna är enorm, men satsningarna i ny teknik betalar sig själva genom energitrygghet, minskade utsläpp och nya teknikmarknader.
För Finland innebär det kommande Natomedlemskapet en helt ny dimension också i energisäkerheten. Den har betydelse inte bara när det gäller att förbättra den allmänna försörjningsberedskapen på Östersjön utan också när det gäller till exempel att tillsammans planera energiinfrastruktur.
Riku Huttunen
Överdirektör för arbets- och näringsministeriets energiavdelning
