Månadens fråga: Hur kommer relationerna mellan EU och Ukraina att se ut i framtiden?
Den 24 februari var det exakt ett år sedan Ryssland inledde ett anfallskrig mot Ukraina. EU har redan från början fördömt Rysslands agerande. Kommer EU att stå enat även i fortsättningen? Hur framskrider Ukrainas medlemskapsförhandlingar med EU? Dessa frågor besvaras av akademiforskare Timo Miettinen vid Helsingfors universitet.
I februari 2022 när Ryssland inledde det fullskaliga anfallskriget mot Ukraina hade EU just lämnat bakom sig ett årtionde präglat av kriser. Unionens sammanhållning sattes på prov av såväl eurokrisen i början av 2010 som migrationshanteringen och rättstatsfrågorna inom unionen. Även den krävande brexitprocessen som tog länge i anspråk innebar väldigt mycket arbete för EU-ledarna. När covid-19-pandemin bröt ut 2020, såg det först ut att EU-länderna inte alltid var inne på samma linje, men visst åstadkom länderna också lyckade lösningar. Ländernas gemensamma inköp av vaccin är ett exempel på detta.
Mot den här bakgrunden var det dock inte självklart att EU-ländernas reaktion på det ryska anfallskriget skulle ha varit samstämmig och beslutsam. På annekteringen av Krim 2014 reagerade EU genom att införa sanktioner mot Ryssland, men de var ganska begränsade och träffade inte de sektorer som var centrala för den ryska ekonomin. Till exempel energisektorn som är viktig för Rysslands export lämnades helt utanför sanktionerna.
Breda sanktioner
De sanktioner som EU slog fast efter invasionen i februari 2022 var däremot väldigt breda och riktade sig särskilt i början mot sektorer som är betydelsefulla för det ekonomiska systemet: finansiella institut och centralbankens valutareserver. Målet var att stoppa ryska bankers tillträde till den västerländska finansmarknaden och att hindra Ryssland från att använda sina valutareserver. De övriga sanktioner som EU och dess partner beslutade om gällde bland annat ryska luftfarkoster, ryskägda mediers verksamhet i EU och vissa ryska statsägda bolag. De beslutade också om exportrestriktioner för stål, utrustning för oljeproduktion och lyxvaror.
Även de individuella sanktionerna utvidgades avsevärt. Sommaren 2022 slutade vissa EU-länder med att utfärda visum för ryska turister.
Inte heller denna gång gällde sanktionerna Rysslands viktigaste exportprodukter: olja, fossilgas och stenkol. Läget förändrades dock i juni 2022 då unionen nådde enighet om ett sjätte sanktionspaket och ett importförbud för rysk olja och stenkol. I samband med detta fick Ungern en tillfällig dispens att fortsätta importera olja via Druzhba-ledningen.
Rysk fossilgas har varit en svårare fråga för EU. Av den fossilgas som medlemsländerna använder är 90 procent importerad, cirka hälften kommer från Ryssland. De länder som är mest beroende av rysk fossilgas är Tyskland och Italien som behöver fossilgas för både hushåll och industri.
EU:s stöd till Ukraina
Utöver Rysslands ekonomiska och politiska isolering har EU-länderna stött Ukraina i dess försvarskamp. EU är dock inte en traditionell militärmakt utan framför allt en ekonomisk och politisk union. Den europeiska militära förmågan bygger fortfarande på två saker: ländernas egen kapacitet och den militära alliansen Nato. Därför har EU:s främsta kanaler för påverkan varit ekonomiska.
Utöver medlemsländernas bilaterala bistånd har EU godkänt flera biståndspaket. Ett av de viktigaste paketen är ett låneprogram på 18 miljarder euro som beviljades i december 2022. EU är således den största givaren av ekonomiskt bistånd.
Under de senaste åren har EU dock tagit steg i riktning mot en gemensam försvarspolitik. EU har skapat en gemensam försvarsfond och inrättat ett instrument för permanent strukturerat samarbete (PESCO) för att samordna materialinköp. Genom de nationella försvarssystemen bidrar dessa instrument också till EU:s försvarsförmåga. Med tanke på biståndet till Ukraina är det viktigaste sameuropeiska instrumentet utanför EU-budgeten den europeiska fredsfaciliteten EFP som kapitalfinansierats av medlemsländerna till ett värde av omkring 5,6 miljarder euro. Genom sju paket har fonden gjort det möjligt att leverera vapenbistånd till Ukraina till ett värde av cirka 3,6 miljarder euro. Det största militära stödet har dock bestått av medlemsländernas leveranser av materiel.
EU-länderna har också anklagats för att vara alltför försiktiga. Vissa medlemsländer har velat begränsa det militära stödet tydligare till bara försvarsvapen och lämna bort till exempel långdistans-luftvärnsrobotar och moderna jaktplan. Andra länder, till exempel vissa östeuropeiska länder, har velat gå vidare i snabbare takt. Den offentliga kritiken har framför allt gällt Tyskland som länge kritiserats för oviljan att sända moderna stridsvagnar till Ukraina. Till sist gick Tyskland med på att sända Leopard 2-vagnar till Ukraina tillsammans med en större allians där även Förenta staterna var med. Just nu tycks de största hindren gälla andra länder än Tyskland.
Hur är det med Ukrainas EU-medlemskap?
Bara några dagar efter den ryska invasionen meddelade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att Ukraina ansöker om EU-medlemskap snabbare än planerat. Europaparlamentet och Europeiska rådet visade i juni 2022 grönt ljus för Ukrainas ansökan. Förutom Ukraina fick även Moldavien status som kandidatland. Det är realistiskt att anta att detta inte är en särskilt snabb process eftersom anslutningsförhandlingar kan ta ett årtionde i anspråk, kanske längre. Man måste komma ihåg att EU inte antagit några nya medlemmar på 10 år.
EU-medlemskap är dock inte det enda sättet att hjälpa Ukraina att bli en del av västvärlden. Ukraina är med på EU:s energimarknad genom systemet för samarbete mellan europeiska stamnätsföretag (ENTSO-E). EU har också avskaffat tullar på ukrainska produkter, och de normala tullkvoterna gäller inte heller dem. Ukraina är också medlem i den europeiska politiska gemenskap (European Political Community) som inrättats på initiativ av Frankrikes president Emmanuel Macron. Till gemenskapen som är ett samarbetsorgan hör 45 länder. Det är ett mellanstatligt forum som kan ses som en form av EU:s yttre krets. Även de brittiska och turkiska ledarna har deltagit i forumets möten. Det finns alltså mycket som man kan göra utan att vara medlem i EU.
En sak är dock säker. Hur relationerna mellan EU och Ukraina kommer se ut i framtiden beror huvudsakligen på utfallet i Rysslands anfallskrig mot Ukraina. I bästa fall kan EU hjälpa att återuppbygga landet, vilket också innebär arbete för att förbättra demokratin och stärka rättsstatsprincipen.
Timo Miettinen
