Månadens fråga: Varför är riksdagsval också EU-val?
Förhandsröstningen i riksdagsvalet inleds den 22 mars och den egentliga valdagen infaller söndagen den 2 april. Det är kanske många som inte kommer att tänka på att när de röstar i riksdagsvalet kan de också påverka EU:s politik och beslut. Varför är riksdagsval också EU-val? Månadens fråga besvaras av Laura Nordström, doktorand vid Helsingfors universitet.
Riksdagsvalet närmar sig och debatterna går höga kring olika frågor som handlar om allt från skogsskydd till migration. Det är dock Finland som ligger i centrum, även om riksdagsval också är EU-val.
Genom att rösta har väljarna en möjlighet att inverka såväl på riksdagens, som godkänner Finlands EU-ståndpunkter, som på regeringens sammansättning. I Finland leder statsrådet, det vill säga regeringen, EU-politiken under ledning av statsministern.
I EU fattas största delen av besluten om lagstiftning i en så kallad vanlig lagstiftningsordning (tidigare medbeslutandeförfarande), vilket innebär att Europaparlamentet och Europeiska unionens råd (rådet) beslutar om lagstiftningen som likvärdiga parter. I EU-valet väljer EU-medborgarna ledamöterna till Europaparlamentet, men på rådet inverkar väljarna genom nationella val. I rådet representeras medlemsländerna av regeringarnas ministrar, och rådets ståndpunkter bereds av medlemsländernas, bland annat Finlands, regeringar.
Eftersom riksdagsvalresultatet avgör vilken regering som bildas, avgör resultatet också vem som representerar finländarna i rådet och vilka frågor Finland kommer att driva.
Riksdagen godkänner Finlands EU-ståndpunkter
Regeringen beslutar dock inte ensam om Finlands ståndpunkter till EU-politiken, även om regeringen enligt grundlagen svarar för all beredning av beslut som fattas i EU, och beredningen leds av statsministern. I Finland är det riksdagen som godkänner EU-ståndpunkterna. Vår EU-lagstiftningsprocess har därför ofta ansetts vara avancerad jämfört med andra EU-länder eftersom riksdagen har en så stark roll: riksdagen deltar på förhand i formuleringen av Finlands EU-ståndpunkter och har bättre tillgång till information än övriga EU-medlemsländer. I EU-ärenden ska regeringen enligt grundlagen söka riksdagens förhandsgodkännande för sina åtgärder när det handlar om frågor som hör till riksdagens lagstiftnings- eller budgetmakt. Riksdagen har också enligt grundlagen en obegränsad rätt att av statsrådet få upplysningar om beredningen av ärenden i EU.
I praktiken lämnar regeringen EU-ärendena till riksdagens stora utskott som efter att ha hört specialutskotten fattar de slutliga besluten i stället för riksdagens plenum. De riksdagsledamöter som sitter i stora utskottet har en nyckelroll i att formulera Finlands EU-politik och därigenom också i EU:s beslutsfattande.
EU:s utrikespolitik behandlas i utrikesutskottet. Att riksdagen behandlar EU-ärendena före de slutliga besluten och att specialutskotten deltar i processen är inte det enda särdraget i vårt system. Ministrarna ska nämligen höras i stora utskottet både före och efter rådets möten. På det sättet får riksdagsledamöterna en möjlighet att påverka rådets beslut. Vid riksdagsvalet avgörs naturligtvis vem som blir riksdagsledamöter. Samtidigt avgör väljarna indirekt vilka riksdagsledamöter som behandlar EU-ärenden i stora utskottet eller i specialutskotten.
Riksdagsvalet är alltså till en väldigt stor del också EU-val. Förutom att välja ledamöterna fastställer man i valet de politiska riktlinjerna, det vill säga hur riksdagen och regeringen förhåller sig till EU och de frågor som behandlas där.
Ska riksdagen engageras redan tidigare?
Trots att riksdagen har en stark ställning i Finlands EU-politik, kommer riksdagen oftast något för sent med i beslutsprocessen. Oftast blir det så att stora utskottet bara godkänner regeringens ståndpunkt. Om och när riksdagsledamöterna mer aktivt vill påverka EU-politiken, bör riksdagen få behandla EU-ståndpunkterna i ett tidigare skede. Regeringen och riksdagen ska tillsammans i god tid komma överens om prioriteringarna när det gäller centrala EU-processer, såsom kommissionens femårsplan och arbetsprogram, där man beslutar om de lagförslag som görs i EU.
I nuläget lägger regeringen fram en EU-redogörelse för debatt i riksdagen. Tanken är att EU-redogörelsen tillsammans med regeringsprogrammet ska styra Finlands påverkansarbete i EU. Därför är det bra att fråga kandidaterna vilka frågor Finland bör driva i EU.
Tips till väljarna
Medborgarna kan alltså påverka EU-politiken genom att rösta i riksdagsvalet. Detta sker i synnerhet genom att man samtidigt påverkar regeringsresultatet, men också direkt via riksdagen. Vi bör inte heller glömma att riksdagen har bedömt att nästan hälften av de frågor som behandlas i riksdagen är EU-relaterade. Undersökningen visar att 17,8 procent av den lagstiftning som antogs 1995–2015 hade en koppling till EU. Riksdagen påverkar med andra ord både initiativen som tas i EU och behandlar dem. Det är alltså klart att riksdagsvalet också handlar om EU.
Det går och det lönar sig att påverka EU-besluten även om det kräver att man känner till beslutsprocesserna. Förutom EU-valet är riksdagsvalet ett av de enklaste sätten. Det som är problematiskt är att EU-frågor inte tas upp i riksdagsvalet, och det kan vara svårt att veta vad kandidaterna tänker om EU-frågor. Nästa gång när vi träffar kandidater på torget eller i en valutfrågning måste vi komma ihåg att fråga om deras åsikter om EU:s utveckling. Hur ser kandidaten på EU:s roll inom energipolitiken eller den ekonomiska politiken i en omvärld som präglas av kriget i Ukraina? För att stärka demokratin kan vi samtidigt kräva att Finland inrättar en tjänst för uppföljning av EU-lagstiftningen som ger medborgarna möjlighet att kontrollera hur EU-frågorna går framåt och hur de kan påverka dem.
Laura Nordström, doktorand, Helsingfors universitet
