Kuukauden kysymys: Millainen on EU:n rooli Itämeren turvallisuuspolitiikassa?
I och med att Östersjöregionens säkerhetssituation har förändrats, har också EU:s roll i regionen förändrats. Vi frågade professor Hanna Ojanen på vilket sätt detta har skett.
Man kan gott fråga sig huruvida EU har någon som helst säkerhetspolitisk roll i Östersjöregionen, särskilt nu då situationen har blivit spänd och olika aktörers militära närvaro har blivit starkare.
EU:s roll har i själva verket förändrats på ett intressant sätt. Här ser man att inom säkerhetspolitiken är det de starka som definierar agendan, bestämmer vad säkerhet egentligen är, och hur man ska skapa säkerhet.
Innan Finland och Sverige blev medlemmar av EU hade unionen egentligen ingen roll alls i Östersjöregionen. För Finland var det ändå viktigt att göra EU till en aktör i regionen. Initiativet med den Nordliga dimensionen var till exempel ett sätt att få EU att se hur viktig regionen är, och binda sig till de mål som är viktiga för medlemsstaterna. Det var viktigt att avlägsna indelningen från det kalla kriget, att se den nya regionen som en stabiliserande faktor, och att utveckla ett praktiskt samarbete mellan de baltiska länderna och Ryssland. 1990-talet var en tid av kraftig utveckling då det grundades många nya regionala organisationer. EU sökte sin roll också i förhållande till dem.
EU:s första så kallade storområdesstrategi var just strategin för Östersjöregionen, som godkändes 2009.
Det nya regionala samarbetet på 1990-talet innebar också att man behövde en ny definition på säkerhet. I Östersjöregionen gick man in för att tillämpa ett brett säkerhetsbegrepp i praktiken. Den militära säkerheten gav vika och frågor som gäller miljö, samhällsutveckling, ekonomi och säkerhet på individ- och lokalnivå fick en viktig roll. Också i EU:s Östersjöstrategi hänvisar säkerhet till sådant som miljörisker i samband med oljetransporter och avvärjande av internationell brottslighet.
Nu ser situationen annorlunda ut: för närvarande är det Ryssland som sätter agendan. Ryssland har omdefinierat säkerheten i regionen genom militära hot och skiljelinjer. Till och med frågan om kärnvapen har tagits upp igen.
EU hamnar lätt utanför eftersom EU inte är en militär aktör. Ryssland frammanar också nya motsättningar i förhållande till EU. Å andra sidan är EU:s ställning i Östersjöregionen nu ännu viktigare på grund av sanktionerna mot Ryssland.
I den här situationen utmanas EU och dess medlemsstater på två olika sätt. Det går inte att kringgå den militära situationen: en ståndpunkt bör formas även i sådana ärenden som man tidigare hellre har tigit om, såsom kärnvapenfrågan. Å andra sidan borde man sträva efter att få tillbaka kontrollen över den regionala agendan. Det regionala samarbetsperspektivet får inte glömmas bort.
Ännu viktigare är dock att rikta uppmärksamheten mot de stora förändringar som verkligen har inflytande över säkerheten i Östersjöregionen. De är klimatförändringen, en allt kraftigare migration, befolkningsutvecklingen, de ekonomisk-politiska utmaningarna och energipolitiken. Det är områden där EU:s ”säkerhetspolitiska” roll är central och växande.
Hanna Ojanen
