Månadens fråga:Varför byter Europaparlamentet talman mitt i valperioden och vad har det för följder?
Den 17 januari valde Europaparlamentet en ny talman. Den tidigare talmannen, tysken Martin Schulz, meddelade i november förra året att han ämnade lämna uppdraget. Schulz, som hörde till gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater (S&D-gruppen), hade lett ordet i parlamentet sedan januari 2012. Han återvände till politiken sitt hemland och ställer upp som motkandidat till förbundskansler Angela Merkel i det tyska förbundsdagsvalet.
Vi frågade Satu Tuomikorpi, sakkunnig vid riksdagens EU-kontor i Bryssel, hur det gick till.
I Europaparlamentet delas alla poster upp i början av valperioden, men bara för halva perioden. Därför kan bland annan talmannen, vice talmännen och utskottens ordförande bytas ut vid mitten av valperioden.
Överenskommelse mellan de största partierna
Styrkeförhållandena mellan de politiska grupperingarna i Europaparlamentet har redan länge varit sådana att det är svårt att få till stånd en stabil majoritet i en enda omröstning utan samarbete mellan de två största grupperna, det vill säga center-högergruppen EPP och socialdemokratiska S&D. Också de viktigaste personvalen i parlamentet avtalas ofta mellan dessa grupper.
För den pågående valperioden hade S&D och EPP kommit överens om att S&D skulle få talmansposten under den första halvan av valperioden och att EPP skulle få den andra halvan. Efter denna överenskommelse gick ändå alla andra höga poster, det vill säga ordförandeskapen i kommissionen och Europeiska rådet, till EPP:s kandidater. S&D började, med hänvisning till den politiska balansen, kräva att de skulle få hålla ordförandeskapet i parlamentet.
EPP ville hålla fast vid den ursprungliga överenskommelsen och ställde upp en egen kandidat i talmansvalet. De lyckades få den liberala gruppen ALDE:s och den konservativa gruppen ECR:s stöd för sin kandidat. På så vis blev EPP:s Antonio Tajani vald till talman.
Samarbetet fortsätter som förr
Efter den uppslitande kampen om talmansposten han S&D meddelat att den så kallade stora koalitionen mellan S&D och EPP nu är död och begraven. I praktiken torde ändå de här två grupperna vara tvungna att fortsätta samarbeta mer eller mindre som förr. Alternativen är samarbete med den euroskeptiska gruppen eller att beslutsfattandet blir helt lamslaget.
Sannolikt kommer grupperna att samarbeta mer från fall till fall i och med att det inte längre finns ett övergripande politiskt samförstånd.
Satu Tuomikorpi