EU:s metoder för att bekämpa skatteflykt och aggressiv skatteplanering
EU förfogar över många metoder för att ingripa mot skatteflykt och aggressiv skatteplanering. Även nya direktiv är under planering.
”Situationen har tydligt förändrats under de senaste åren, och efter händelserna på sista tiden har EU-ländernas föresatser att bekämpa skatteflykt klart ökat. Därför har också direktivförslagen framskridit verkligen snabbt”, berättar överdirektör Terhi Järvikare, chef för finansministeriets skatteavdelning.
Automatiskt informationsutbyte
För närvarande har hundra stater politiskt förbundit sig till automatiskt informationsutbyte som motsvarar OECD-standarden. Hälften av staterna inleder informationsutbytet i år och återstoden nästa år. Av EU-staterna inleder alla utom Österrike det automatiska informationsutbytet i år.
Järvikare berättar att också så kallade skatteparadis, såsom Panama, har förbundit sig till informationsutbytet.
I diskussionen på det seminarium om Panamadokumenten och beskattningens europeiska dimensioner som Europaparlamentets informationskontor i Finland ordnade den 9 juni medverkade EU-parlamentarikerna Pirkko Ruohonen-Lerner och Heidi Hautala, redaktör Minna Knus-Galán, som deltog i undersökningen av Panamadokumenten, samt Terhi Järvikare, chef för finansministeriets skatteavdelning.
Minna Knus-Galán, redaktör för Yle-programmet MOT, berättade att 400 redaktörer från hela världen medverkade i undersökningen av Panamadokumenten.
”Automatiskt informationsutbyte innebär att banker och andra finansinstitut måste granska och identifiera sina kunder och samla in deras kontouppgifter. Kontouppgifterna ska först sändas till skatteförvaltningen i den egna hemviststaten, som därefter automatiskt sänder uppgifterna till skatteförvaltningen i kundernas hemviststater. Med upplysningarna följer också ett skattenummer genom vilket den skattskyldige kan kopplas till andra upplysningar som står till skattemyndigheternas förfogande.
Utredning skyldigheten inkluderar också upplysningar om de placerare som står bakom holdingbolag, vilket innebär att man härefter borde få uppgifter även om indirekta ägarförhållanden”, förklarar Järvikare.
Det automatiska informationsutbytet möjliggör också förfrågningar om ytterligare upplysningar om upplysningarna avslöjar något suspekt. Detta är möjligt utifrån skatteavtalen, avtalen om utbyte av upplysningar samt EU- och OECD-avtalen.
Stor risk att bli fast
Därutöver kommer medlemsstaterna i EU att ännu i år sinsemellan inleda ett informationsutbyte angående förhandsbesked om inkomstskatt mellan myndigheterna.
Enligt Järvikare utvidgas det internationella informationsutbytet så att risken för att bli fast börjar vara betydande.”Efter det här kommer det att vara synnerligen svårt att dölja inkomster och innehav”, konstaterar Järvikare.
OECD har även ett multilateralt skatteavtal, som hittills har godkänts av 68 stater. Tack vare avtalet träder de ändringar som görs i skatteavtalen i kraft på en och samma gång för alla de stater som anslutit sig till avtalet. De enskilda staterna behöver inte förhandla om varje avtal skilt för sig.
Två direktiv för att förhindra och förebygga skatteflykt
EU har dessutom godkänt två direktiv för att förebygga och förhindra skatteflykt. Järvikare anser att direktivens väsentligaste innehåll är den begränsning av rätten till ränteavdrag som kommer att träda i kraft 2019, eftersom denna efter verkställigheten kommer att ha de största ekonomiska konsekvenserna.
”Det ena EU-direktivet gäller även så kallade externa räntor, dvs. räntor som tas ut av helt oberoende parter och som mera sällan inkluderar någon skatteplaneringsaspekt.”
Land-för-land-rapportering
Dessutom tillämpas land-för-land-rapportering. I år ska bolag med en omsättning på minst 750 miljoner för första gången rapportera sina uppgifter till myndigheterna. De rapporteringsskyldiga bolagen har begränsats till de stora koncernerna. Enligt Järvikare kan man genom rapporteringen be ett bolag om ytterligare uppgifter och granska dess beskattning närmare.
”Tyvärr höjdes omsättningsgränsen för de rapporteringsskyldiga till 750 miljoner euro. Själv skulle jag ha förespråkat en gräns på 40 miljoner”, resonerar EU-parlamentariker Pirkko Ruohonen-Lerner (Sannf, ECR). ”Man stannade dock för en kompromiss enligt vilken frågan tas upp på nytt efter fyra år. Under den tiden bedöms eventuella brister och förbättringsbehov, och förhoppningsvis behandlar man då även omsättningsgränsen på nytt”, fortsätter Ruohonen-Lerner.
”Gränsen på 750 miljoner euro härrör från de västliga industriländernas organisation OECD”, tillägger EU-parlamentariker Heidi Hautala (Gröna, Greens/EFA). ”I Finland stannar företag som kan klassas som stora under den gränsen, och vi arbetade på allvar för att få en rapporteringsskyldighetsgräns på 40 miljoner euro”, bekräftar Hautala.
EU bereder även andra metoder för att bekämpa skatteflykt. Dessa omfattar exempelvis att skattemyndigheterna ges tillgång till penningtvättsinformation och att en lista över samarbetsovilliga tredje länder tas i bruk. Kommissionen har dessutom lämnat ett direktivförslag om offentlig skatterapportering.
Därutöver håller EU på att bereda ett nytt direktivförslag om anmälningsskyldigheten för skattekonsulter.
Mer information:
