EU-kolumn: HBTIQ-rättigheterna har förbättrats i EU, men de mänskliga rättigheterna kräver kontinuerligt arbete
”Här lönar det sig att ta de möjligheter som erbjuds och gripa tillfället i flykten”, säger Maria Lensu som funnit sig väl till rätta i EU-institutionerna och nu arbetat där i nästan 13 år. För henne har den här inställningen lett till ett intressant arbete som handlar om mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, och efter det senaste bytet av arbetsuppgifter jobbar Lensu nu med frågor som gäller Egypten. Den stressiga tillvaron i Bryssel underlättas av en sportig livsstil och en morfar som gärna ställer upp som au pair när det behövs.
EU-tjänstemännens karriär inleds ofta via studier utomlands, och så var även fallet för Maria Lensu. Studier i Kanada och London gav beredskap att arbeta med internationella projekt, och på så sätt öppnades dörrarna till Bryssel. ”Efter att ha klarat uttagningsprovet var jag mycket aktiv och kontaktade olika enheter vid kommissionen”, säger Maria. ”I Finland tänker man kanske att processen fortskrider av sig själv, men här kan man inte sitta och vänta på att bli kontaktad för en intervju.” Efter det första jobbet har de egna nätverken fört Maria vidare, och hon har hittat intressanta arbetsuppgifter tack vare tips från kolleger. Maria anser att nätverkandet är en del av yrkesskickligheten som inte får underskattas. Bekantskapskretsen uppstår inte av sig själv, och det krävs mycket arbete för att skapa nätverk och hitta en gemensam nämnare. Alltid lyckas det inte, och det är också helt normalt.
Det finska kroppsspråket orsakar fortfarande problem för många icke-finländare. ”Jag får fortfarande rätt ofta frågan varför någon landsman eller landsmaninna först verkar så kall och stel”, säger Maria och skrattar. Den europeiska motparten vet inte om finnen är av samma eller en annan åsikt eller om hon eller han över huvud taget lyssnar – finnen rör ju inte en min vare sig det regnar eller solen skiner. ”Ofta är våra känsloyttringar så mikroskopiska att man här inte uppfattar skillnaden. Dessutom talar vi ofta engelska eller franska på ett så monotont sätt att det inte är säkert att budskapet går fram.”
I januari inleddes ett nytt kapitel vid Europeiska utrikestjänsten. I dag ansvarar Maria Lensu tillsammans med en annan tjänsteman för frågor som gäller förbindelserna mellan EU och Egypten. De är många, och täcker allt från säkerhetsfrågor till mänskliga rättigheter, handel och migration. Egypten spelar också en viktig roll i kontakterna med Mellanöstern och Afrika. De fyra föregående åren arbetade Lensu vid Echo, Europeiska kommissionens generaldirektorat för europeiskt civilskydd och humanitära biståndsåtgärder. ”I och med jobbet som Egyptenansvarig har resandet ökat, och i år har jag redan varit tre gånger i Egypten. Det är otroligt viktigt att träffa egyptiska ministrar och höga tjänstemän, eftersom personliga kontakter är av betydelse för samspelet och ett resultatrikt samarbete.” Enligt Lensu fungerar inte alla teorier om internationella förbindelser som lärs ut på universiteten i praktiken, men hon har i sitt arbete haft praktisk nytta av de beslutsmodeller som bygger på den inverkan som beslutsfattarnas personlighet har och på byråkratiernas interna politik.
Maria har alltid gillat utmanande arbetsuppgifter som t.o.m. kan verka omöjliga. Av de stora frågorna var HBTIQ-rättigheterna en utmaning där det i början kändes som att kämpa mot väderkvarnar. Maria är ändå uppriktigt stolt över slutresultatet. HBTIQ-rättigheterna har förbättrats och EU har i dag en tydlig strategi för att främja och skydda HBTIQ-personers mänskliga rättigheter, som bygger på riktlinjer som godkänts av rådet. ”I människorättsfrågor måste man ändå hela tiden fortsätta att kämpa, t.ex. innebär kvinnornas rättigheter en ständig kamp.
Arbetsdagarna i Bryssel kan vara långa och jäktiga, varför det är viktigt att man är genuint intresserad av sitt arbete. ”När man söker jobb måste man verkligen vara noga med att arbetet till sitt innehåll motsvarar det som man själv är intresserad av. Det talas mycket om hierarkier, men man har också eget spelrum. Det här gäller framför allt om du kan presentera lösningar och inte bara problem”, konstaterar Maria. En annan sak som det lönar sig att kolla upp är den kommande arbetsgemenskapen och framför allt de närmaste cheferna. Arbetet löper smidigare om kemin stämmer mellan de närmaste cheferna och de underlydande och om samarbetet fungerar. Man behöver inte vara rädd för de hierarkiska arbetssätten i sig, de flesta har ju ändå redan stött på dem i Finland.
För att klara av stressen på jobben är det bra att ha god kondition, annars orkar man helt enkelt inte med arbetspassen. Maria konstaterar att hon är allätare när det gäller idrott, hon trivs lika bra på gymmet och joggingrundan som under ett intensivt gympapass hemma. Under veckosluten tar hon ibland med de tre barnen på väggklättring eller t.ex. till simhallen. Maria har fått extra hjälp med barnen av sin pappa Jaakko Lensu, som numera är pensionär. Efter sin journalistkarriär sköter morfar i dag vid behov det krävande jobbet som au pair.
Leena Brandt
