Europeiska unionens riktning: delat ansvar viktigt i asylpolitiken
Flyktingkrisen 2015 hade en stor inverkan på Europeiska unionen. Behovet av en gemensam asylpolitik och betydelsen av internationellt samarbete framhävdes. EU har i dag på olika sätt förberett sig på ankomsten av migranter och asylsökande, men åsikterna går fortfarande isär när det gäller ansvarsfördelningen och dess principer.
Professorn i sociologi vid Helsingfors universitet, Östen Wahlbeck, skriver i Europainformationens nya bok Förenade i mångfalden? Europeiska unionens riktning om medlemsstaternas meningsskiljaktigheter i EU:s asylpolitik.
Svår politisk fråga att överföra beslutanderätt till EU-nivå
Fri rörlighet för EU-medborgarna har varit en av unionens grundläggande principer sedan grundandet. Migrationspolitiken gällande tredjelandsmedborgare har däremot en kortare historia. Beslutanderätten i migrations- och asylpolitiska frågor hör av tradition till medlemsstaterna, men unionens behörighet har utvidgats genom senare tillägg till fördragen.
”Det framhålls ofta att en effektiv gemensam asylpolitik i EU kräver att beslutanderätten överförs till EU, åtminstone delvis. Hur och i vilken grad detta kan eller borde ske har emellertid visat sig vara en politiskt svår fråga”, konstaterar Wahlbeck.
Samförstånd om gränskontrollen, delade åsikter om ansvarsfördelningen
Samförstånd om gränskontrollen, delade åsikter om ansvarsfördelningen
EU har delvis enats om asylpolitiken, men om vissa frågor kan man inte alls komma överens. Medlemsstaterna har funnit ett brett samförstånd om att stärka gränskontrollen och stänga vissa migrationsrutter i samarbete med länder utanför EU.
”Inom EU har man redan för många år sedan nått samförstånd om minimikraven för mottagande av asylsökande och om ansökningsprocessen. Men om ansvarsfördelningen mellan EU-länderna och principerna är meningsskiljaktigheterna stora. Man har till exempel inte kunnat enas om reformen av Dublinförordningen och grunderna för fördelningen av asylsökande.”
Ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna är en viktig del av asylpolitiken, så bristen på samförstånd i denna fråga har en avgörande inverkan på EU:s möjligheter att agera effektivt i asylfrågor. Enligt Wahlbeck har den politiska debatten i medlemsländerna gjort det svårt att nå konsensus.
Den nationella politiken påverkar starkt
”I många länder har asylpolitiken under de senaste åren starkt kopplats till frågor som gäller den nationella självbestämmanderätten, allmän EU-kritik och olika rädslor som hänför sig till invandring, alltså frågor som inte direkt hör till asylpolitiken. De nationella debatterna har påverkat medlemsländernas ståndpunkt i asylfrågor på EU-nivå, till exempel röstningsbeteendet vid rådets möten.”
”Sammanfattningsvis kan man säga att politiskt agerande på nationell nivå gjort det svårt att hitta lösningar på EU-nivå.”
Betydelsen av en gemensam politik framhävdes av flyktingkrisen
Flyktingkrisen 2015 hade en stor inverkan på Europeiska unionen. Behovet av en gemensam asylpolitik och betydelsen av internationellt samarbete framträdde tydligt. Såväl medlemsstaterna som kommissionen har sedan dess fattat många beslut om invandring, och idag är unionen på ett helt annat sätt förberedd på att ta emot migranter och asylsökande. Till exempel har Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) och Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO) fått större befogenheter och bättre finansiering.
Frågor som rör migration har fått en central roll i EU:s samarbete med andra länder. Till exempel utarbetades ett gemensamt uttalande med Turkiet 2016 som stoppade flyktingströmmarna via Turkiet till Grekland.
”Många av EU:s lösningar och avtal med andra länder är emellertid förknippade med allvarliga människorättsfrågor som måste beaktas.”
”Antalet asylsökande har minskat betydligt i EU under de senaste åren, men orsaken till detta är inte att antalet flyktingar minskat i världen, utan att det blivit svårare för asylsökande att komma in i EU. Debatten fortsätter nu i EU, och utgångspunkten är kommissionens så kallade nya migrations- och asylpakt som lades fram 2020.”
Enhetlighet försvårar hybridinsatser
Ärenden som gäller den gemensamma asylpolitiken har varit viktiga politiska frågor under de senaste åren. Asylsökande används också som spelpjäser i det politiska spelet, till exempel vid gränsen mellan Polen och Belarus. EU:s asylpolitik stöder sig numera i stor utsträckning på samarbete med gränsstaterna utanför EU för att stoppa migranterna och asylsökandena innan de anländer till EU:s yttre gränser.
” Om gränsstaterna inte vill eller kan begränsa människors rörlighet och medlemsstaterna inte går med på att ta emot människor vid EU:s yttre gräns, kommer sådana händelser och mänskliga tragedier som vi sett i gränsområdena mellan Polen och Belarus att utspela sig också i framtiden”, säger Wahlbeck.
”Det kan alltså vara problematiskt på flera sätt att EU:s asylpolitik är beroende av andra länder. Om medlemsländerna bättre kunde komma överens om gemensamt ansvar i asylfrågor, skulle också eventuella tvister mellan enskilda medlemsländer och länder utanför EU vara lättare att hantera.”
Europainformationens senaste publikation Förenade i mångfalden? Europeiska unionens riktning kartlägger hur EU:s politik utformas och förändras. I boken diskuteras också unionens framtida lösningar. I artikelserien Europeiska unionens riktning presenterar vi bokens teman och diskuterar unionens framtid med bokens författare. Du kan beställa boken gratis i Europainformationens webbshop. Den svenska översättningen publiceras i februari 2022.
