Månadens fråga: Förbättrar det utvidgade Schengenområdet säkerheten?
Månadens fråga besvaras av överdirektör Laura Yli-Vakkuri från inrikesministeriet.
EU:s inre marknad och Schengenområdet för fritt resande utvecklades samtidigt på 1990-talet. På knappa trettio år har Schengenområdet vuxit från ett mellanstatligt projekt mellan några medlemsländer till ett område för fritt resande mellan 30 länder. Största delen av EU-länderna hör till Schengen. I början av året avskaffades gränskontrollerna mellan Kroatien och de andra Schengenländerna. Kontrollerna vid Bulgariens och Rumäniens inre gränser fortsätter tills vidare, och därför kontrollerar man fortfarande bland annat resedokumenten i trafiken mellan dem och de andra Schengenländerna. Irland och Cypern som är EU-länder hör inte till Schengen. Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein som inte hör till EU, är också Schengenländer.
Varför är Schengenområdet så viktigt? Kolliderar inte målet om fri rörlighet med målet om säkerhet? Varför är det viktigt att också få Bulgarien och Rumänien att tillämpa Schengenregelverket fullt ut?
I Schengenområdet lever över 400 miljoner människor, vilket innebär att det är världens största område för fritt resande som starkt bidrar till framväxten av EU:s inre marknad. Varje dag korsar omkring 3,5 miljoner människor de inre gränserna för att arbeta eller studera eller besöka familjer och vänner. Utan gränskontroller får människor och varor resa smidigt och snabbt mellan medlemsländerna. Schengensystemet har också gett medlemsländernas myndigheter en möjlighet att ha tätare samarbete och på det sättet förbättra säkerheten i Schengenområdet. Tanken om fri rörlighet är djupt förankrad i EU-fördragen. Enligt Lissabonfördraget som började gälla 2009 är ett av unionens primära mål att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Schengenområdet är ett sådant område i EU.
Att de olika politiska sektorerna för rättsliga och inrikes frågor stöder varandra är en viktig förutsättning för Schengenområdets säkerhet och funktion. Detta innebär bland annat effektiv kontroll av de yttre gränserna, effektivare samarbete mellan de brottsbekämpande myndigheterna, fungerande och kompatibla informationssystem mellan myndigheterna både i medlemsländerna och på EU-nivå, utveckling av det europeiska asylsystemet, bekämpning av korruption samt projekt med mål att utveckla verksamheten i EU-myndigheterna för inrikes frågor. Dessa politiksektorer är viktiga kompenserande åtgärder som utgör en motvikt till att kontrollerna vid de inre gränserna tas bort.
Schengensystemet bygger på att medlemsländerna litar på varandras förmåga att effektivt genomföra de kompenserande åtgärder som gör det möjligt att avskaffa de inre gränskontrollerna. Till exempel kontrollerna vid Schengenområdets yttre gränser skyddar både det berörda medlemslandet och alla andra Schengenländer till vilka människor kan resa fritt efter att de passerat den yttre gränsen. På samma sätt kan alla Schengenländer ha nytta av ett effektivt polissamarbete och myndigheternas informationssystem. Tre grundstenar stärker tilliten mellan medlemsländerna: det harmoniserade Schengenregelverket, de gemensamma verktygen, såsom gemensamma informationssystem och myndigheter inom hela EU, och medlemsländernas och kommissionens referentgranskningar om tillämpningen av regelverket. I vissa fall har medlemsländerna också rätt att återinföra kontroller vid de inre gränserna.
Medlemsländernas ökade ansvar innebär också att EU-finansieringen måste vara tillräckligt stor för att fri rörlighet ska kunna garanteras. Finansieringen för EU:s inrikes frågor har mångdubblats på cirka tjugo år.
Migrationskrisen och terrordåden 2015 och 2016 var en utmaning för unionens sammanhållning. Medlemsländernas tro på varandras förmåga att tillämpa regelverket sattes också på prov. Medlemsländerna har infört kontroller vid de inre gränserna med lindrigare kriterier än tidigare. Länderna har inte nått enighet om att avskaffa kontrollerna vid Bulgariens och Rumäniens inre gränser trots att båda uppfyller de tekniska förutsättningarna för en fullständig tillämpning av Schengenregelverket.
Finland ser det som viktigt att Bulgarien och Rumänien också ska omfattas av den nyligen reviderade utvärderings- och övervakningsmekanismen för Schengenregelverket. Mekanismen är ett viktigt led i arbetet med att se till att Schengensystemet fungerar. Med hjälp av mekanismen övervakas hur länderna följer Schengenregelverket inom de olika politiksektorerna. Granskningarna som görs mellan medlemsländerna är ett viktigt fundament för tillit och transparens. Det ligger i allas intresse att medlemsländerna kan tillämpa regelverket fullt ut på ett enhetligt sätt. På det viset undviker man grå områden inom den inre säkerheten när det gäller att tillämpa regelverket.
I dagsläget har medlemsländerna effektiva verktyg för att värna det kontrollfria området. Hoten mot EU:s inre säkerhet är dock allt mer komplexa både när det handlar om typerna av hot och konsekvenserna. De traditionella verksamhetsmodellerna för brottsbekämpning och samarbetsmetoderna mellan medlemsländerna är inte nödvändigtvis alltid tillräckliga. Fri rörlighet hör dock så väsentligt till människornas vardag att Schengensystemets funktion ska säkras genom att utveckla Schengenregelverket och dess genomförande. Schengenområdet för fritt resande skapar ekonomisk välfärd och är samtidigt en av de synligaste och mest uppskattade landvinningarna av den integrerade unionen.
Laura Yli-Vakkuri, överdirektör, inrikesministeriet
