Månadens fråga: Tänk om Finland hade gjort ett annat val 1994?
I år har det gått 30 år sedan det ordnades en rådgivande folkomröstning om Finlands EU-medlemskap. Ismo Ulvila, som är kommunikationschef vid Europeiska kommissionens representation i Helsingfors, funderar hur saker och ting skulle kunna se ut om Finland hade gjort ett annat val då.
I början av januari fick jag en överraskande fråga av en av Finlands främsta EU-påverkare, Päivi Wood, som är ledande sakkunnig vid Finlands näringsliv. Hon undrade om kommissionen har analyserat i vilken riktning Finland skulle ha utvecklats om folkomröstningen om EU-medlemskap hösten 1994 hade gett ett annat resultat. Så vitt jag vet har ingen sådan analys gjorts, även om Europaparlamentet har bedömt saken på EU-nivå. Men i och med att Jacques Delors, uppskattad tidigare ordförande för Europeiska kommissionen (1985–1995), hade dött en vecka tidigare, började jag fundera på saken. Den uppryckning och de resultat som kommissionerna under ledning av Jacques Delors fick till stånd i Europa utgör än i dag kärnan i EU-politiken, så som ordföranden Ursula von der Leyen på ett fint sätt beskrev vid Delors minnesstund den 31 januari 2024 i sitt tal.
Från finska mark till den globala ekonomins hårda kärna
En stark sammanhållningspolitik och en europeisk social modell var redan från första början viktiga aspekter inom ekonomin. Europeiska enhetsakten ledde till Maastrichtfördraget och EU:s inre marknad, som kom igång på allvar bara ett par år innan Finland blev EU-medlem 1995. EES-avtalet skulle ha gett oss tillträde till EU:s inre marknad, förutsatt att vi betalar hundratals miljoner euro per år, så som Norge gör. Men då skulle vi inte ha fått påverka beslutsfattandet. EES-landet Norge sitter fortfarande inte vid samma förhandlingsbord som EU-länderna och kan inte påverka beslut som gäller den inre marknaden. Finland är inte heller Norge eller Schweiz, så som Nokias dåvarande vd Jorma Ollila tydligt formulerade saken i en tv-intervju med Paavo Väyrynen hösten 1994. Skulle EES-Finland, som är beläget på Europas nordöstra kant vid sidan av det oförutsägbara Ryssland och som då återhämtade sig från en ekonomisk depression, ha varit lika intressant för utländska investerare som EU-Finland?
Och hur är det med euron då? Jacques Delors oförglömliga yttrande att alla tyskar inte tror på Gud men alla tror på Bundesbank var ett led i en enorm ansträngning i samarbete med Helmut Kohl. Därmed gick Tyskland, som en del av Maastrichtfördraget, med på att avskaffa D-marken och godkände spelreglerna för en gemensam valuta. Återigen kan man fråga sig om en liten, avlägsen ekonomi skulle ha kunnat stå i den globala ekonomins hårda kärna på samma sätt som den gjorde till exempel i början av 2000-talet. För att inte tala om hur räntenivån skulle ha sett ut.
Inflytande i säkerhetspolitiken och multilateralismen
När man i juni 1993 beslutade om spelreglerna för utvidgningen enligt de så kallade Köpenhamnskriterierna, satt Finland inte vid beslutsbordet. Om Finland inte hade varit med i EU skulle det inte heller ha fått delta i beslutsfattandet om den så kallade östutvidgningen 2004 – ett beslut som för Finland var minst lika mycket säkerhetspolitik som ekonomisk politik. Som ett land utanför EU skulle Finland inte heller ha varit med om att godkänna Lissabonfördraget och dess artikel 42.7, som skapade säkerhetspolitisk solidaritet mellan EU:s medlemsländer. Ett motsvarande arrangemang saknas av till exempel Georgien, Ukraina och Moldavien, och konsekvenserna av det känner vi ju alla till.
Det finns många andra motsvarande exempel. När jag i egenskap av kommissionens tjänsteman i åratal förhandlade på EU:s vägnar i mötesprocessen för FN:s klimatkonvention (UNFCCC), samordnade vi våra ståndpunkter mellan kommissionen och EU-länderna. Norge samordnar i sin tur sina ståndpunkter i den så kallade Umbrella-gruppen tillsammans med länder som USA, Ryssland, Kazakstan och Nya Zeeland. Schweiz, som ingår i gruppen Environmental Integrity, samordnar sina ståndpunkter med Monaco, Liechtenstein, Mexiko och Sydkorea. Var och en kan avgöra hur stort inflytande dessa olika referensgrupper har och hur de indirekt påverkar bland annat den klimat- och energipolitik som man för i Europa eller till exempel hanteringen av olika materialberoenden.
Ett annat exempel är den gemensamma handelspolitiken, där jag har förhandlat fram avtal som en del av kommissionens team i Latinamerika. Hur stort inflytande skulle en liten samhällsekonomi som Finland ha om vi var tvungna att förhandla om handelsavtal på egen hand? G7-medlemmen Storbritannien, som är en medelstor global ekonomi, kan säkert dela med sig hur fröjdefullt det är att förhandla utanför EU.
Utveckling från spelplan till global spelare
Vi får tacka kommissionsledamoten Erkki Liikanen för att ha påmint om president Mauno Koivistos träffande ord: när Finland i samband med sitt EU-medlemskap medvetet överlät en del av sin nationella suveränitet till det gemensamma europeiska beslutsfattandet, fick landet mycket mer i gengäld. Finland fick tillträde till världens största inre marknad och mycket mer inflytande och spelrum än vad vi skulle ha på egen hand. Varje gång vi talar om vad EU betyder för oss är det bra att komma ihåg att unionen rentav fungerar som en livförsäkring. Och så är det trots att det europeiska projektet knappast aldrig kommer att bli helt klart. Även om jag som kommissionens tjänsteman antagligen ser på saker genom blåfärgade glasögon, påstår jag att EES-landet Finland skulle vara fattigare och mindre gynnat av globaliseringen och ha mindre inflytande än det nuvarande EU-landet Finland. Som en del av EU är vi en global spelare, men utanför EU skulle vi bara vara en spelplan för andra.
Att öka det europeiska mervärdet i en tid av globala utmaningar: Kartläggning av kostnaden för uteblivna EU-åtgärder (2022–2032) | Think Tank | Europaparlamentet (europa.eu)
