Europeiska unionens femte utvidgning
Utvidgningen år 2004 är den femte i EU:s historia och samtidigt den största. Den 1 maj 2004 ansluter sig tio nya medlemsstater till unionen: Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern.
Unionen har utvidgats till en familj på 25 stater som delar en mångformig kultur och europeiska värderingar. Den utvidgade unionens befolkningsantal uppgår till 450 miljoner.
Utvidgningen stannar emellertid inte vid det. Som Rumäniens och Bulgariens anslutningsår har man föreslagit 2007. Om inledandet av medlemskapsförhandlingarna med Turkiet beslutar Europeiska rådet nästa gång i december 2004. Om Turkiet uppfyller de politiska kriterierna för EU-medlemskap är EU redo att inleda förhandlingarna om medlemskap. När det gäller Turkiet följs särskilt utvecklingen för främjande av mänskliga rättigheter, rättsstaten och skyddet av minoriteter.
Kroatien lämnade sin ansökan om medlemskap i februari 2003. Det färskaste ansökarlandet Makedonien lämnade för sin del in sin ansökan i mars 2004.
Historia
2004 års utvidgning inleddes med Köpenhamnsbeslutet 1993. Förhandlingarna mellan de tio länder som ansökt om medlemskap och EU slutfördes vid Europeiska rådet i Köpenhamn i december 2002. Anslutningsfördragen undertecknades i Grekland den 16 april 2003.
Enligt de förutsättningar för medlemskap som Europeiska rådet i Köpenhamn uppställde 1993, de så kallade Köpenhamnskriterierna, skall den berörda staten ha stabila institutioner som även i praktiken garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Landet skall ha en fungerande marknadsekonomi med förmåga att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. Det skall även kunna ta på sig de övriga skyldigheter som följer av medlemskapet, vilket bland annat innebär deltagande i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och Ekonomiska och monetära unionen EMU.
Utvidgningens kostnader – medlemsavgifternas utveckling
De nya medlemsstaterna betalar sin andel till EU:s budget på samma villkor som nuvarande medlemsländer. Till detta finns dock ett undantag. Om någon medlemsstat försätts i en mera ogynnsam ekonomisk situation under 2003 får det en tillfällig ersättning, vars belopp gradvis minskas. Redan av rent principiella skäl blir de nya medlemsstaterna inte genast nettobetalare.
Finlands medlemsavgifter stiger till följd av utvidgningen. Uppskattningen för 2006 års kalkylerade nettoavgift är 300-450 miljoner euro, vilket är en ökning på 110-260 miljoner euro jämfört med situationen innan anslutningen. Uppskattningarna gällande 2013 års nettomedlemsavgift varierar mellan 600 och 1 100 miljoner euro.
Övergångstider
De nya medlemsstaterna blir fullvärdiga medlemmar omedelbart den 1 maj 2004. Inom vissa områden tillämpas dock övergångstider av varierande längd.
Ibruktagande av euron
Till Ekonomiska och monetära unionen EMU kan de nya länderna i teorin ansluta sig tidigast efter det att de omfattats av valutakursmekanismen ERM II under minst två år. Således kunde de ta i bruk euron år 2007. I praktiken torde förberedelserna för att ta i bruk den gemensamma valutan ta längre tid än detta.
Schengenavtalet
Gränskontrollerna bibehålls, eftersom de nya EU-länderna inte omfattas av Schengenavtalet. De nya medlemsstaterna kan bli Schengenländer först när deras gränsövervakning uppfyller unionen krav, dvs. tidigast år 2005.
Enligt en förordning som träder i kraft den 1 maj 2004 duger ett nytt personkort som resedokument vid resor till de nya EU-länderna. Kortet skall ha beviljats efter den 1 mars 1999 och det skall ha en fastställd giltighetstid. Tillfälligt personkort, minderårigs personkort och personkort som beviljats en utlänning accepteras inte som resedokument.
De praktiska arrangemangen i vissa av de nya medlemsstaterna kan dock ta tid, och därför rekommenderas att man under övergångstiden tar med sig sitt pass då man reser!
Arbete i de nya medlemsstaterna
Arbetskraften kan inte röra sig fritt mellan de nya och de gamla EU-länderna, eftersom man har stadgat om en övergångstid. I praktiken innebär detta att arbetstillstånd krävs till exempel av estniska medborgare som kommer till Finland för att arbeta. För korta anställningsförhållanden på under tre månader krävs emellertid inget arbetstillstånd.
Som övergångstid för begränsningen av den fria rörligheten för arbetskraft har man i Finland skapat en flexibel 2+3+2-modell. När två år har förflutit från de nya medlemsstaternas anslutning görs automatiskt en justering, i samband med vilken man kan besluta om fri rörlighet för arbetskraften eller att fortsätta övergångsarrangemangen.
Om en eventuell fortsatt övergångstid på tre år beslutas vid trepartiförhandlingar mellan arbetstagarna, arbetsgivarna och myndigheterna. Fem år efter att de nya länderna anslutit sig kan begränsningarna upprätthållas enbart om det förekommit allvarliga störningar på arbetsmarknaden.
Övergångsbestämmelserna begränsar arbetskraftens fria rörlighet till Finland från de nya EU-länderna, dvs. Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien. Endast två nya medlemsstater, Cypern och Malta, omfattas inte av dessa bestämmelser.
Om de nya EU-ländernas övergångstider för andra EU-länder kan man förhöra sig till exempel vid de berörda ländernas ambassader.
En arbetslös arbetssökande har rätt att vistas i ett annat EU-land under en rimlig tid, 3-6 månader, för att söka arbete. För tre månader av denna tid har den arbetssökande rätt till arbetslöshetsersättning. Detta förutsätter anmälan vid en lokal arbetskraftsbyrå. Uppehållstillstånd behövs för en vistelse som varar längre än tre månader och tillstånd söks hos den lokala polismyndigheten i utlandet.
Finland har inte fastställt några övergångstider för den fria rörligheten för tjänster, vilket Tyskland och Österrike gjort (städ- och byggnadsarbeten). Risken är därför att övergångstiderna för arbetskraftens rörlighet lätt och med största sannolikhet kringgås genom hyresarbete och uthyrning av arbetskraft under täckmanteln av fri rörlighet för tjänster.
Nyttiga länkar:
Information om sjukförsäkringens täckning och E-blanketter, med vilka sjukförsäkring intygas:
Eures-rådgivarna ger information om arbetsplatser och arbete i utlandet:
Information om studier och praktik utomlands:
Råd om flyttning till utlandet, boende utomlands och återflyttning till Finland:
Allmän information om studier och arbete i EU-länder:
