EU-ordförandeskapet är mer än toppmöten
Också arbetsgrupperna leds av finländare under Finlands EU-ordförandeskap.
Merparten av EU-mötena under EU-ordförandeskapet är tjänstemannamöten mellan medlemsländerna. Vid mötena bereds framtida lagstiftning som ministrarna skall fatta beslut om. Drygt 200 arbetsgrupper och kommittéer med representanter för medlemsstaterna bereder unionens beslutsfattande.
Att leda arbetet i arbetsgrupperna är en stor utmaning under Finlands EU-ordförandeskap och kräver noggranna förberedelser. I bästa fall kan en arbetsgrupp underlätta ministrarnas beslutsfattande genom att förbereda ett ärende väl.
Samtliga medlemsstater och kommissionen är representerade i rådets arbetsgrupper. Deltagarna i arbetsgrupperna är oftast tjänstemän i medlemsstaternas ministerier eller ämbetsverk. En representant för ordförandelandet är ordförande vid mötena. Förutom att leda det egentliga mötet skall ordförandelandets representant också förbereda mötena, till exempel sammanjämka olika länders ståndpunkter och söka fram kompromisser redan före mötet. Arbetsgrupperna sammanträder i genomsnitt 3–4 gånger per ordförandeskap.
I frågor som hör till medbeslutandeproceduren förhandlar ordförandelandets representant, biträdd av kommissionen, med Europaparlamentet. Exempelvis rättsliga och inrikes frågor hör delvis till de frågor som besluts genom medbeslutandeproceduren i Europeiska unionen. I dessa fall deltar förutom rådet också Europaparlamentet i beslutsfattandet. Av de rättsliga och inrikes frågorna avgörs viserings- och gränsbevakningsfrågor och i huvudsak även frågor om invandring och asyl genom medbeslutandeproceduren.
Nya Schengenländer på dagordningen
Lagstiftningsrådet Laura Yli-Vakkuri vid inrikesministeriet är från och med juli till årets slut ordförande för två arbetsgrupper som behandlar Schengenregelverket. ”Under Finlands EU-ordförandeskap står verkligt stora och utmanande frågor såväl politiskt som organisatoriskt på dagordningen. Som exempel kan nämnas tio nya EU-länders avsikt att ansluta sig till Schengenområdet hösten 2007 eller senast 2008. Detta betyder att gränskontrollen gällande personer vid medlemsstaternas gränser upphör även för de nya medlemsländernas del. Schengensystemet baserar sig på förtroende mellan de länder som deltar i systemet, och därför måste bland annat de nya medlemsstaternas gränsbevakningssystem och frågor som gäller skötseln av visering och polisärenden och systemen för informationssäkerhet i anslutning till dessa frågor utvärderas”, säger Yli-Vakkuri.
Under Finlands EU-ordförandeskap görs Schengen-utvärderingar i samtliga tio nya medlemsstater. I dessa utvärderingar, vars tidtabell fastslogs i det så kallade Haagprogrammet (2004), deltar experter från medlemsstaterna. Inspektionsobjekten (land- och territorialvattengränser, flygplatser, viserings- och polisärenden samt informationssäkerheten) är sex i varje land och sammanlagt blir det tjugo objekt. Inspektionsresorna tar flera dagar i anspråk, då man under samma resa besöker två eller tre länder och noggrant utvärderar objekten.
Resorna görs under ledning av en finländsk sakkunnig, som till exempel företräder polismyndigheterna eller gränsbevakningen. Expertgruppens utvärderingsrapport presenteras för arbetsgrupperna, där ärendet blir föremål för diskussion. Finland sammanställer i egenskap av ordförandeland slutsatserna för rådet, där ministrarna fattar besluten. ”Om man till exempel konstaterar att Schengenterminalen vid ett lands flygplats är bristfällig, beslutar man i rådets slutsatser att en ny utvärdering skall göras av denna flygplats”, berättar Yli-Vakkuri.
Delvis har de resor arbetsgruppernas representanter gör ökat redan innan ordförandeskapet inleds, eftersom Finland som medlem av den så kallade trojkan deltar i frågornas beredning redan under Österrikes ordförandeskap. Under ordförandeskapet är det inte längre alltid möjligt att resa till Bryssel över en dag för att hålla ett möte, på grund av att mötena måste förberedas och arbete även krävs efter mötena. Under ordförandeskapet gör arbetsgruppernas representanter resor inte bara till Bryssel, utan också till andra medlemsstater.
Text: Regioninformatör Outi Koskinen, Europainformationen i Birkaland
