Sätt fart på den europeiska säkerhetspolitiska debatten

Minister Stubb anser att säkerhetspolitiken diskuteras för lite i Finland, ämnet upplevs fortfarande som svårt. Stubb uppmanade alla att delta i den säkerhetspolitiska debatten. (Foto: YLE)

Det internationella systemet genomlever en turbulens och världen är på väg mot multipolaritet. Det innevarande året kommer enligt Stubb att vara viktigt i den internationella politiken. Nya poler träder fram vid sidan av Förenta staterna – Kina, Indien, Brasilien, EU och Ryssland kan vara sådana. De internationella institutionernas betydelse växer också.

Utrikesminister Alexander Stubb höll ett inledningsanförande vid Europainformationens diskussion Turpo auki, tillsammans med programchef Hanna Ojanen vid Utrikespolitiska institutet. Riksdagsledamot Eero Heinäluoma höll ett kommentarinlägg.

Det borde vara lika naturligt att diskutera utrikes- och säkerhetspolitik som det är att tala om till exempel kommunalpolitik eller pensioner. Vi måste tolerera nya tankar och delade meningar, det skapar debatt. Det är korkat att diskutera enligt principen no comment”, kritiserade minister Stubb.

EU, Nato och de nordiska länderna utgör stöttepelarna i Finlands utrikespolitik, anser Stubb. Förenta nationerna fungerar som en paraplyorganisation för dem alla, och utan FN:s mandat gör de ingenting. EU:s utrikes- och säkerhetspolitik har utvecklats ytterst snabbt. Ämnet omnämndes första gången i Maastrichtfördraget år 1992 och Lissabonfördraget kommer att stärka EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

Efter att Finland anslutit sig till Europeiska unionen år 1995 svalnade det nordiska samarbetet eftersom Norge och Island stannade utanför EU. EU-medlemskapet har enligt Stubb varit bra för Finland, för ett litet land kan bättre göra sin röst hörd genom EU. Nu är man på väg att blåsa nytt liv också i det nordiska samarbetet, och man talar om ett trepartssamarbete mellan Norge, Sverige och Finland.

Relationen mellan Nato och EU:s eget försvar väckte polemik

Ojanen roade publiken med att berätta att det på Natos webbplats står att Finland är viktigt för Nato men att Sverige är ytterst viktigt för Nato. (Foto: Utrikesministeriet)

Finland gick med i Europeiska unionen för att få säkerhet, även om EU år 1995 ännu inte var en säkerhetspolitisk aktör, berättade Ojanen. Medlemsländernas egna former för säkerhetspolitik har närmat sig varandra och i dag är EU en gediget europeisk säkerhetsstruktur.

Ojanen dryftade också om Finland är viktigt för EU.

Är Nato en europeisk säkerhetsstruktur? För en del utgör Nato grunden för EU:s säkerhet, för andra är Nato en övergående fas före ett eget EU-försvar. Finland är en aktiv aktör i Nato, även om Finland inte är medlem i alliansen. Finland är också viktigt för Nato. Ojanen dryftade också om Natos framtid finns någon annanstans än i Europa.

Heinäluoma: Finlands säkerhetspolitiska debatt är Europas livligaste

Riksdagsledamot Heinäluoma anser att EU:s säkerhets- och försvarsärenden har överskuggats av Natodebatten i Finland. (Foto: Utrikesministeriet)

Riksdagsledamot Eero Heinäluoma, som var kommentator, ansåg att ett Natomedlemskap inte behövs. Europeiska unionen har en tillräcklig preventiv avskräckande verkan. Om ett EU-land blev attackerat skulle angriparen få alla EU-länderna på halsen. Enligt Heinäluoma skulle EU inte kunna lämna sina medlemmar i sticket, för då skulle unionen kollapsa. Finland har traditionellt själv sörjt för sitt eget försvar men vid sidan av det har det nu uppstått ett intresse för internationellt samarbete, såsom EU:s försvar.

Det råder ett samförstånd om EU:s säkerhetsgarantier i riksdagen. Finland förbinder sig till dem och Sverige har samma linje. Heinäluoma betonade att Finland är primus bland Natos fredspartnerskapsländer. Om Finland var medlem, skulle kraven från Natos håll vara alldeles andra.

Publiken efterlyste kritik i den säkerhetspolitiska debatten

Bildtext: Närmare trehundra personer hade samlats i Helsingfors för att höra om och diskutera europeisk säkerhetspolitik. (Foto: Utrikesministeriet)

Publiken ville veta varför man bygger en överlappande organisation, trots att alla medlemsländer inte är intresserade av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik i EU. Utrikesminister Stubb sade att EU:s eget försvar och Nato kompletterar varandra och att ett Natomedlemskap inte alls utesluter EU:s egna försvar. Ojanen på Utrikespolitiska institutet tillade att Nato i själva verket också stöder ett europeiskt försvar för det skulle dela Natos börda. För tillfället sker 80 procent av alla operationer, som EU deltar i Nato, under Natos flagg.

I en kommentar från publiken påpekades att det förekommit för lite EU-kritik i den säkerhetspolitiska debatten. Frågeställaren uppmanade alla att komma ihåg att vissa EU-länder har ett förflutet som kolonialmakter och att en inblandning i tredje länders angelägenheter i samband med krishanteringsoperationer inte ses som odelat positivt.

Det kom också ett önskemål från publiken om att kvinnans roll i säkerhetspolitiken ska tas upp på de kommande diskussionsmötena. Ett annat önskemål gällde att man skulle lyfta fram begreppet utvidgad säkerhet. Minister Stubb kommenterade det här med att säkerhetspolitiken ska vara helhetsinriktad och att den utan vidare inbergriper bland annat klimatförändring, terrorism, fattigdom och organiserad brottslighet.

Serien Turpo auki främjar en öppen debatt om europeisk säkerhetspolitik

Serien av tillställningar som inleddes i Helsingfors fortsätter hela våren. Kalendern på Europainformationens webbplats har närmare information om kommande tillställningar.

16.3 S:t Michel /> 16.3 Rovaniemi
17.3 Tavastehus
23.3 Åbo
1.4 Uleåborg
6.4 Kuopio
7.4 Joensuu
8.4 Seinäjoki och Vasa
16.4 Villmanstrand
21.4 Tammerfors
22.4 Björneborg
27.4 Borgå (tillställningen är tvåspråkig)
5.5 Fredrikshamn
20.5 Mariehamn (tillställningen är svenskspråkig)

Finland har varit aktivt från första början i att utveckla Europeiska unionens krishanteringskapacitet

I fjol inledde EU en militär krishanteringsoperation i Tchad och Centralfrikanska republiken (EUFOR Tchad/RCA). Operationen syftar till att förhindra att verkningarna av krisen i Darfur sprids till grannländerna. (Foto: Europeiska unionens råd)

Principen för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik bekräftades i Maastrichtfördraget år 1992. EU-länderna var missnöjda med att Europeiska unionens utrikespolitiska medel var obetydliga i förhållande till EU:s ekonomiska inflytande. I Amsterdamfördraget år 1997 gick EU för första gången in för krishantering. Utrikes- och säkerhetspolitiken utvecklas vidare genom Lissabonfördraget. De säkerhetsgarantier som omnämns i fördraget skulle utöka EU-ländernas skyldighet att hjälpa varandra om ett EU-land blir angripet. Lissabonfördraget skulle också medföra att det i Europeiska unionen utnämns en ”EU-president”, det vill säga Europarådets ordförande och en ”utrikesminister”, det vill säga EU:s höga representant för yttre frågor och säkerhetspolitik.

Som ett led i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har EU också skapat EU:s säkerhets- och försvarspolitik (ESFP). EU:s militärtrupper kan delta i humanitära uppdrag och räddningsoperationer, fredsbevaring, krishantering och återinförande av fred. Militär- och polisoperationer genomförs enskilt och i dem medverkar soldater och poliser från olika EU-länder. EU har inte en stadigvarande armé.

De första ESFP-operationerna genomfördes på Balkan. Ledningsansvaret för EUFOR-styrkorna i Bosnien-Hercegovina överfördes från Nato till EU år 2005. Efter det har kortare operationer genomförts i Afrika, Asien och Mellanöstern.

Ett betydande steg var grundandet av EU:s försvarsbyrå (European Defence Agency) år 2004. Försvarsbyrån ansvarar för utvecklandet av EU:s försvarsresurser, samt samarbete kring försvarsmateriel, forskning och upphandling. Försvarsbyrån väntas bidra med effektivitet och kvalitetsmässig styrning i utvecklingen av unionens militära resurser.

Mera information:

Utrikes- och säkerhetspolitiken på Europeiska unionens webbplats

Allmänna frågor och yttre förbindelser

Stubb: Den internationella politiken ser bra ut, YLE 10.3.2009 (på finska)

Boken EU integrerar försvaret – Europeiska försvarsbyrån

Utrikesministeriets lägesrapport: Finlands deltagande i militär krishantering 2007