EU arbetar för ett nytt ambitiöst klimatavtal
Klimatkonferensen i Köpenhamn i december är den sista etappen i förhandlingarna om ett nytt klimatavtal. Foto: Europeiska kommissionen.En av EU:s största utmaningar i år är FN:s klimatkonferens som hålls i Köpenhamn 7–18 december. Avsikten med konferensen är att få till stånd ett nytt globalt klimatavtal som fastställer målen för minskningen av växthusgasutsläppen för tiden efter 2012.
EU står inför en stor utmaning under klimatkonferensen i Köpenhamn eftersom unionen vill ha ett avtal om betydande utsläppsminskningar. EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso, som nyligen omvaldes för en andra mandatperiod, har lyft upp stävjningen av klimatförändringen som ett av EU:s viktigaste mål på lång sikt. EU-ländernas utrikesministrar har också synligt understrukit EU:s roll som vägvisare inom klimatpolitiken.
Det är viktigt att man når samförstånd i Köpenhamn för att det nya avtalet ska kunna ratificeras innan Kyotoprotokollet löper ut 2012. Uppskattningsvis kommer ratificeringen av det nya avtalet och införandet av kompletterande bestämmelser att ta 2–3 år. Det betyder att det börjar bli bråttom att komma överens om de gemensamma målen. Det kommer inte att vara lätt att nå samförstånd i Köpenhamn, eftersom det behövs mycket effektivare globala åtgärder än de nuvarande för att begränsa klimatuppvärmningen till högst två grader.
Det första klimatavtalet på FN-nivå blev klart 1994. För att komplettera det utarbetades Kyotoprotokollet som trädde i kraft 2005 och som innehåller exakta mål för att minska utsläppen av växthusgaser. Enligt Kyotoprotokollet ska industriländerna minska sina utsläpp av sex växthusgaser med sammanlagt 5,2 procent under perioden 2008–2012 jämfört med 1990 års nivå. De enskilda staternas åtaganden att minska sina utsläpp har därtill fastställts skilt. Finland ska hålla sina utsläpp på samma nivå som 1990.
De största problemen med Kyotoprotokollet anses vara att USA stannade utanför avtalet och att begränsningen av utsläppen gäller endast de utvecklade länderna. EU:s mål i Köpenhamn är att få till stånd ett avtal som beaktar också utvecklingsländernas kontinuerligt ökande andel av växthusgasutsläpp. För att utvecklingsländerna ska börja minska sina utsläpp måste industriländerna vara beredda att bekosta en del av nedskärningarna av utsläppen i u-länderna. EU-kommissionen tog ett steg framåt i processen när den i början av september presenterade en rapport om finansieringen av utvecklingsländernas reducering av utsläppen. I Köpenhamn ska man förhandla om vem som ska delta i finansieringen och på vilket sätt den ska ske.
En öppen fråga är också hur mycket industriländerna är villiga att minska sina utsläpp. EU-länderna förband sig 2007 att fram till 2020 skära ner sina utsläpp med 20 procent från 1990 års nivå. EU har som en gemensam ambition att i Köpenhamn få till stånd ett ännu ambitiösare mål och ett avtal om att industriländerna åläggs att minska sina utsläpp av växthusgaser med 30 procent före år 2020. På grund av den ekonomiska situationen sitter pengarna hårt åt och det återstår att se hur nära EU:s mål man kommer i Köpenhamn.
Mer information:
EU:s förslag om finansieringen av utsläppsminskningen i utvecklingsländerna (på engelska)
EU:s klimat- och energipaket
Europeiska kommissionens webbplats om klimatförändringen (på engelska)
