Från Tammerfors till Stockholm, från Amsterdam till Lissabon
Den inre säkerheten är enligt eurobarometerundersökningarna ett av de områden där medborgarna väntar sig ett konkret mervärde av samarbetet inom EU, sade inrikesminister Anne Holmlund i Åbo.EU-samarbetet i rättsliga och inrikes frågor intensifieras i och med Lissabonfördraget. Europaparlamentet kommer med i beslutsfattandet också inom denna sektor och verksamheten effektiveras bland annat med hjälp av en ny kommissionärsbefattning.
Grundvalen för Europeiska ekonomiska gemenskapen var ursprungligen en tullunion och en gemensam marknad, som infördes gradvis. Först skapades en gemensam politik för jordbruket, trafiken, arbetskraftens rörlighet och viktiga sektorer inom ekonomin. Upprättandet av den inre marknaden var följande steg mot ett mer integrerat Europa. Genom Maastrichtfördraget utvidgades unionens samarbete baserat på handeln och den inre marknaden till nya områden. Då kom utrikes- och säkerhetspolitiken och rättsliga och inrikes frågor med i bilden.
Samarbetet kring rättsliga och inrikes frågor har intensifierats inom Europeiska unionen sedan början av 1990-talet. Vid toppmötet i Tammerfors under Finlands EU-ordförandeskap hösten 1999 skapades ett första ambitiöst program, som satte upp mål på fem års sikt för samarbetet inom rättsliga och inrikes frågor. Därefter uppställde det så kallade Haagprogrammet målen för nästa femårsperiod. I fjol i december godkändes Stockholmsprogrammet, som fastställer mål och prioriteringar för samarbetet fram till 2014.
Stockholmsprogrammets viktigaste prioritet är att säkerställa medborgarnas grundläggande rättigheter och att stärka medborgarnas säkerhet. Programmet syftar bland annat till att EU ska ansluta sig till europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, utarbeta en strategi för barnens rättigheter och stärka rättigheterna för brottsoffer samt personer som åtalas eller misstänks för brott. Ett mål är också att utarbeta en strategi för EU:s inre säkerhet.
Det nya grundfördraget, dvs. Lissabonfördraget som trädde i kraft i december 2009 fortsätter den utveckling som inleddes redan genom Amsterdamfördraget om att göra EU till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Lissabonfördraget ökar ytterligare EU-samarbetet. I fortsättningen kan rådet i regel fatta beslut med kvalificerad majoritet utifrån kommissionens förslag och Europaparlamentet deltar i beslutsfattandet på jämställd fot med rådet också gällande EU:s rättsliga och inrikes frågor.
Ett bevis för att verksamheten inom denna sektor effektiveras är också att den nya kommissionen första gången har en kommissionär med ansvar för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap. Denna post innehas av Viviane Reding. För inrikes frågor ansvarar kommissionär Cecilia Malmström.
Till rättsliga och inrikes frågor hör olika frågor kring säkerhet och medborgarnas grundläggande rättigheter. Dessa sektorer har av tradition hört till kärnområdet för nationalstaternas självbestämmanderätt. Men medborgarna har i ett flertal enkäter sagt sig önska ökad säkerhet av Europeiska unionen; bekämpning av brottslighet och av narkotikahandel, penningtvätt och människohandel.
Inrikesminister Anne Holmlund sade vid ett seminarium i Åbo att brottsligheten och i synnerhet den allvarliga brottsligheten hela tiden blir mer internationell. Därför kan den inte effektivt bekämpas endast med nationella åtgärder, utan det behövs samverkan genom konkret samarbete och, om så behövs, lagstiftning.
”Finlands mål var att Stockholmsprogrammet ska bli lika ambitiöst som det första fleråriga Tammerforsprogrammet. Samtidigt ska det också på ett så konkret sätt som möjligt främja och styra myndigheternas samarbete”, framhöll inrikesminister Holmlund.
Från terrorismbekämpning till skilsmässor
Till samarbetet på EU-nivå i rättsliga och inrikes frågor hör konkreta frågor, allt från terrorismbekämpning till internationella skilsmässor. Avsikten är inte att i framtiden förenhetliga exempelvis nationella strafflagar, utan att skapa regler för gränsöverskridande fall. Till exempel principen om ömsesidigt erkännande av domar har länge varit en sak som EU ställt upp som mål. Den europeiska arresteringsordern underlättar utlämnandet av personer, som misstänkts eller dömts för allvarliga brott, från ett EU-land till ett annat. De europeiska justitieministrarna har också stakat ut att en person som i ett medlemsland har fått skydd genom besöksförbud kan få skydd också i ett annat medlemsland.
Civilrättsliga frågor har kommit upp på EU:s bord först under de två senaste årtiondena. Före det hade det varit svårt att föreställa sig att exempelvis familjerättsliga frågor hade behandlats som en del av den europeiska rättspolitiken. Allt fler äktenskap ingås mellan personer från två EU-länder, eventuellt i ett land som inte är någonderas hemland. Vid en eventuell skilsmässa kan det vara problematiskt att fastslå vilket lands lagstiftning som ska tillämpas. Det finns fortfarande stora skillnader mellan medlemsländerna. I Finland frångick man till exempel redan på 1980-talet skuldbevisningen vid skilsmässor. På Malta godkänns återigen inte skilsmässor officiellt.
Säkrare vardag för alla
EU:s rättsliga och inrikes frågor diskuterades vid Europainformationens seminarier i Åbo den 15 februari och i Tammerfors den 22 februari.”Åbobornas vardag är vardag i Europa. Något annat skilt Europa finns inte”, sade föreståndaren för Åbo Akademis institut för mänskliga rättigheter Elina Pirjatanniemi vid seminariet i Åbo. Hon anser det vara utmärkt att programmet har lyft upp medborgarnas grundläggande rättigheter, men å andra sidan kan termen ”medborgarskap” vara utestängande. ur HurVad gäller för dem som inte har medborgarskap?
Till säkerheten i Europa hör också gränssäkerhetsfrågor, polisärenden och frågor gällande räddningstjänsten. EU:s gränsbevakningsbyrå Frontex utvecklar och samordnar insatser i anslutning till gränssäkerheten. Centralt gällande polisiära frågor är ett effektivare operativt samarbete mellan de myndigheter som övervakar att lagarna efterlevs. Ett effektivt informationsutbyte mellan myndigheterna är idag absolut viktigt.
Man tänker inte så ofta på att frågor gällande räddningstjänsten har något att göra med utvecklingen av EU:s område för frihet, säkerhet och rättvisa. Men inrikesminister Holmlund poängterade i Åbo att också räddningstjänster kan användas för att främja människors och varors fria rörlighet. Praktiska exempel på detta är ibruktagningen av numret 112 och bestämmelser om brandsäkerhet i hotell. Experter på internationell räddningstjänst utbildas vid Krishanteringscentret i Kuopio.
Stockholmsprogrammet förutsätter att EU antar en strategi för unionens inre säkerhet. Strategin bereds som bäst och den kommer att slå fast unionens politik för den gemensamma inre säkerheten.
De grundläggande rättigheterna stärks i EU
Som motvikt till ett effektivare samarbete inom rättsliga och inrikes frågor har man inom EU också velat stärka medborgarnas grundläggande rättigheter och rättsskydd. Genom Lissabonfördraget blev EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande och den förpliktar Europeiska unionen att ta hänsyn till de grundläggande rättigheterna i sin verksamhet. Stadgan omfattar de grundläggande rättigheterna gällande mänsklig värdighet, friheter, jämlikhet, solidaritet, medborgarnas rättigheter och rättsskipning. Målet är att de grundläggande rättigheterna ska bli en del av EU:s lagstiftningsarbete och att EU-institutionerna ska iaktta dem som ett politiskt rättesnöre.
Riksdagsledamot Kimmo Sasi framhöll vid ett annat seminarium i Tammerfors EU-domstolens betydelsefulla roll för att stärka de grundläggande rättigheterna. ”När Europeiska unionen grundades stod de grundläggande rättigheterna inte så högt upp på agendan. Men rätt tidigt började man i EU fästa uppmärksamhet vid till exempel jämställdhetsfrågor, såsom lika lön i arbetslivet.”
Anna Hyvärinen, EU-sakkunnig vid justitieministeriet, betonade att förstärkningen av de grundläggande rättigheterna var ett viktigt mål för Finland vid utformningen av Stockholmsprogrammet. Till Finlands mål hör bland annat att EU ska ansluta sig till europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och att stödja verksamheten vid EU:s byrå för grundläggande rättigheter, som verkar i Wien. Målet ska vara att EU i all beredning beaktar de grundläggande rättigheternas betydelse och konsekvenser. ”I anslutning till de grundläggande rättigheterna är exempelvis en reform av jämställdhetsdirektivet återigen aktuell”, sade Hyvärinen.
EU ger bidrag till rättsligt samarbete
Europeiska kommissionen stödjer samarbetsprojekt kring rättsliga frågor via tre olika program. Årets ansökan utlyses under våren. Över 85 miljoner euro har i år budgeterats för programmet för grundläggande rättigheter och medborgarskap, programmet för civilrätt och programmet för straffrätt.
Bidrag kan sökas till exempel av universitet, rätts- och förvaltningsmyndigheter samt organisationer till utbildning, utrednings- och forskningsarbete samt för att ordna seminarier och kampanjer. Finansiering kan också sökas till driftskostnader. Huvudregeln är att projekt som finansieras ska omfatta deltagare från minst två EU-medlemsstater eller kandidatländer. Bidrag beviljas endast för icke-kommersiella projekt och medfinansieringsandelen ska vara minst 20 %.
Text och bilder:
Regioninformatör Juhana Tuomola, Europainformationen i Egentliga Finland
Mer information:
Inrikesminister Anne Holmlunds tal i Åbo 15.2.
Stockholmsprogrammet (Inrikesministeriet)
EU-finansiering för projekt inom rättsligt samarbete
Stocholmsprogrammet (Sveriges ordförandeskap i Europeiska unionen)
Stockholmsprogrammet
