Placerarna förbereder sig för att euron kraschar
Den ekonomiska krisen i Europa fördjupas dag för dag. På grund av krisen har placerarna börjat förbereda sig för att euron kraschar. – Jag ser ingen annan lösning på situationen än ett kraftigt ingripande från Europeiska centralbankens sida, säger Vesa Puttonen, som är professor i finansiering.
Det som hänt de senaste veckorna på lånemarknaden visar att den ekonomiska kris som fick sin början i Grekland har spritt sig till alla euroländer. Placerarna söker allt oftare trygga placeringar utanför euroländerna – i USA eller i EU-länder utanför euroområdet. Puttonen jämförde den senaste tidens ränteutveckling för franska och brittiska statsobligationer, och konstaterade att placerarna hellre placerar i brittiska obligationer, även om Storbritannien har större skulder än Frankrike och inflationsrisken där är större. Placerarna förbereder sig alltså för att euron ska splittras.
Beslutsfattandet haltar
Puttonen kritiserar euroländernas ledare för deras oförmåga att hitta lösningar. EFSF, som planerats bli en räddningsplanka för euroområdet, har fått ett svalt mottagande på marknaden.
Vesa Puttonen, professor i finansiering. Foto: Peetu Toivonen– För att lugna ner marknaden måste man ta fram storsläggan. Det behövs tvåtusen miljarder euro för att man vid behov ska kunna hjälpa länder med problem. När detta inte har gått igenom på politisk nivå, måste man börja tricksa. Att fastställa det rätta värdet på en hävstångsfond är otroligt svårt. Utifrån försäljningen de senaste veckorna verkar det också som om placerarna inte är intresserade av fonden. Placerarna vill ha klara och tydliga produkter: när de gör en placering vill de veta vem som ansvarar för att pengarna betalas tillbaka och i vilken ordning det sker.
De europeiska bankerna behöver mer kapital
– Vi har samtidigt en finansiell kris i eurostaterna och en europeisk bankkris. Dessa två har en stark anknytning.
När krisen fördjupats har det framkommit att bankernas kapital som fungerar som förlustbuffert har minskat katastrofalt. Detta har varit möjligt eftersom statsobligationer av tradition har ansetts vara riskfria placeringsobjekt. Bankerna har litat på de europeiska staternas förmåga att klara av sina skulder. För att trygga det europeiska finanssystemet har man nu börjat kräva att bankerna ökar sitt kapital i förhållande till sina balanser.
För att förbättra sin soliditet har bankerna gjort sig av med krisländernas obligationer. Detta har lett till höjda räntor och en fördjupning av krisen. Bankernas beslut avspeglas ofrånkomligen också på realekonomin; när bankerna måste höja sin kapitaltäckning blir det svårare att få lån. Då cirka 75 procent av företagsfinansieringen i euroområdet är banklån, står det klart att företagens lånekostnader stiger. Privatpersonernas låneräntor kommer likaså att stiga.
Europeiska centralbanken måste revidera sin roll
Hur kan den ekonomiska krisen lösas? Ur marknadens perspektiv är EFSF alltför komplicerad och opålitlig. Man kan vända sig till Kina och be om hjälp, men den ges inte gratis. USA erbjuder gärna råd, men det är lönlöst att vänta sig finansiell hjälp av ett land som kämpar med en egen skuldkris. Puttonen konstaterade att han inte ser någon annan lösning på situationen än ett kraftigt ingripande från Europeiska centralbankens sida.
Det aktuella temat hade lockat till sig en rekordstor publik. Alla intresserade fick inte ens plats i föreläsningssalen. Foto: Peetu Toivonen– ECB gör redan nu stödköp, men försäkrar samtidigt att den inte kommer att fortsätta med det. För att övertyga marknaden borde banken uttryckligen med hög röst meddela att den är beredd att vidta de åtgärder som behövs för att lösa krisen. Om vi jämför situationen med den ekonomiska krisen i USA 2008–2009, är det uppenbart att man där lyckades få kontroll på ekonomins fria fall tack vare förbundsstatens stödåtgärder. Här var centralbankens initiativrika och uttalade roll av avgörande betydelse.
För att underlätta situationen i krisländerna kunde ECB sänka styrräntan eller köpa obligationer, antingen av bankerna eller av krisländerna. I det här läget behöver man inte oroa sig för inflationen, snarare finns det en risk för deflation. Men det finns motstånd mot ett ingripande från ECB:s sida eftersom man är rädd för att det ska minska viljan hos krisländernas beslutsfattare att vidta nödvändiga sparåtgärder. Risken finns, men den måste lösas på politisk nivå. I ett svårt läge måste man fatta också mindre trevliga beslut.
Hur går det för Finland?
Puttonen ville inte spekulera om en upplösning av den monetära unionen. Han framhöll emellertid att även smärtsamma alternativ är bättre än att euron kraschar på ett okontrollerbart sätt. I Finland har man fokuserat på att anklaga krisländerna för en slapp penninghantering, trots att man samtidigt är i färd med att öka Finlands egen skuldbörda med sju miljarder euro. Puttonen uppmanade beslutsfattarna att se om sitt eget hus.
– Om man råkar i kreditvärderingsinstitutens och placerarnas våld finns det all orsak att se sig själv i spegeln.
Oroade finländare påminde han om att det inte är första gången vi befinner oss mitt i en ekonomisk kris.
– Finländarna har ”svart bälte" när det gäller att få bukt med kriser. Vi kan kavla upp skjortärmarna om så behövs.
Vesa Puttonen, som är professor i finansiering vid Aalto-universitetet, föreläste den 29 november i Lilla parlamentets infocenter. Föreläsningen ingick i föreläsningsserien Finland och EU:s ekonomiska kris, som arrangeras av Europainformationen i Nyland, riksdagsinformationen i samarbete med Europeiska kommissionens representation i Finland.
