Siste man släcker ljuset
Behandlingen av EU:s fleråriga budgetram 2014–2020 fortsätter.
Toni Tiala och statyn Europa invid Europaparlamentsbyggnaden i Bryssel.Medlemsländernas stats- och regeringschefer beslutade om EU:s fleråriga budgetram för åren 2014–2020 vid sitt toppmöte 7–8.2.2013. Det var inte lätt att nå enighet i frågan. För det krävdes drygt ett och ett halvt års beredning i rådets arbetsgrupper, två toppmöten och nattvak.
I november 2012 slog Europeiska rådet enstämmigt fast att man ännu inte var tillräckligt nära en lösning. Frågan fick mogna och togs upp på nytt i februari 2013, då trycket var hårt på att nå fram till ett beslut. Om så inte skett hade det i värsta fall betytt att frågan skjutits upp till slutet av året, samtidigt som den nya programperioden borde inledas vid ingången av 2014. Men Europeiska rådet gjorde vad som förväntades av det. Under ledning av den ständige ordföranden Herman Van Rompuy nåddes samförstånd om den kommande budgetramen.
Beslutet var typiskt för Europeiska rådet: alla fick någonting, men inte allt som man eftersträvat. Det var alltså en nödtvungen kompromiss. I kommentarerna efter mötet var EU-ledarna rätt positiva. Kanske en orsak till det var att de var lättade över att mötet som pågick i ett dygn äntligen var över. Summa summarum var det ett viktigt gemensamt beslut om hur unionens budgetmedel ska användas fram till 2020.
”Parlamentet vill ha en mer ambitiös – större – budgetram”
De mest kritiska kommentarerna framfördes av ledamöterna i Europaparlamentet vilka omedelbart meddelade att de tänker förkasta lösningen. När regeringen i Finland i diskussionen om våra nettobetalningar var tvungen att förklara varför vi måste betala mer till EU:s budget, var den vanligaste frågan bland Europaparlamentarikerna varför vi betalar så lite.
Beslutet om budgetramen kan kallas historisk, eftersom det är första gången som EU-budgeten relativt sett är mindre än under perioden innan. Det ställdes också upp stramare gränser än tidigare för betalningsbemyndigandenas maximibelopp. Det här avspeglar dagens realiteter i medlemsstaterna. Det ekonomiska läget är alltjämt svagt och det syns i medlemsländernas egna budgetar. Därför är man också extra alert i fråga om utgifterna.
Men visst respekterade lösningen om budgetramen också traditionerna. Utgifterna i EU-budgeten går alltjämt i huvudsak till jordbruket och sammanhållningspolitiken, vilken alltmer har blivit ett instrument för inkomstöverföringar från rika länder till fattiga. Men samtidigt förnyades budgetens struktur. Det belopp och den andel som avsätts för forskning och konkurrensförmåga ökar klart. En nyhet är initiativet ”Ett sammanlänkat Europa”, som ska bygga upp gränsöverskridande transport- och energiinfrastruktur. Jämfört med kommissionens ståtliga planer är finansieringen förstås mer moderat, men inte alls obetydlig.
”Inga turkiska basarer mer!”
I de första reaktionerna från parlamentets politiska grupper och ledning kritiserades framför allt att den totala finansieringen var otillräcklig och att kommissionens förslag skurits ner. Europeiska rådet ansågs ha handlat som i en turkisk basar, och hade inte alls beaktat parlamentets synpunkter. Det är dock en kraftig överdrift att påstå att parlamentets åsikter förbigåtts. Både kommissionen och många medlemsländer brukar föra fram dess synpunkter. I början av varje möte som Europeiska rådet håller presenterar parlamentets talman dessutom sin uppfattning om de frågor som ska behandlas.
Parlamentet har alltså tagit till en hård retorik och tänker torpedera det samförstånd som Europeiska rådet nådde. Om vi ska tro de första uttalandena så kommer Europaparlamentet under inga omständigheter att godkänna lösningen om budgetramen. I så fall måste parlamentet också vara berett att bära ansvaret för följderna.
”Är det här ansvarigt agerande?”
Den nuvarande programperioden upphör att gälla i slutet av 2013. Samtidigt avslutas de program som EU finansierat. Såsom ordföranden för parlamentets budgetutskott Alain Lamassoure konstaterat kan man fatta beslut om 2014 års budget också utan en budgetram.
Visst kan man besluta om nästa års budget, men ny finansiering kan inte beviljas om det inte finns några nya program. Och beslut om nya program ska fattas genom medbeslutande av parlamentet och rådet. Det är mycket osannolikt att några gemensamma beslut kan fattas om parlamentet förkastar finansieringsramarna för en ny programperiod.
Om parlamentet beslutar sig för att rösta ”nej” till lösningen om budgetramen blir följden att någon ny programperiod inte inleds. Givetvis kommer i så fall pengar att betalas ut enligt de gamla programmen, jordbruksstöden snurrar på som förut och EU-tjänstemännen får sina löner. Men om besluten om nya EU-program skjuts fram långt in i framtiden orsakar det ett kännbart avbrott i EU:s verksamhet. För att använda parlamentets retorik läggs investeringarna i tillväxt och sysselsättning, forskning och studentutbyten på is. Om parlamentet röstar ”nej”, blir det samtidigt siste man som släcker ljuset.
”Tillväxt och sysselsättning för medborgarnas behov”
Men det finns ingen orsak att börja släcka ljuset. Vid sin session i mars röstade parlamentet om sin ståndpunkt till förhandlingar som det för tillsammans med rådets ordförandeland Irland om att nå fram till en lösning som tillfredsställer bägge parter. Det är helt klart att också rådet måste se över situationen så att parlamentets åsikter beaktas. Detta trots att Europeiska rådets beslut ställer upp strama ramar för rådets ordförande.
En positiv gest från parlamentets sida var att man inte längre ifrågasätter nivån på budgetramen. Trots sina tidigare kritiska kommentarer accepterar parlamentet således rådets strama budgetnivå. Andra krav som parlamentet lyft fram, nämligen flexibilitet, halvtidsgranskning och de egna medlen, ingår redan i Europeiska rådets beslut. Förhandlingarna om detaljerna fortsätter.
En problematisk fråga i parlamentets ambitioner är emellertid att genomförandet av budgetarna för 2012 och 2013 skulle länkas till beslutet om den fleråriga budgetramen. Det är fråga om helt skilda saker som inte borde få påverka varandra. Avvikande från budgetramen fattas besluten om budgetarna och tilläggsbudgetarna inom ramen för det normala medbeslutandet. Att kräva tilläggsbudgetar av kommissionen på politiska grunder främjar inte en hållbar ekonomi. Tilläggsanslag måste alltid kunna motiveras med faktiska behov.
Till syvende och sist ligger det i både rådets och parlamentets intresse att förhandlingarna framskrider och att parlamentet kan ge sitt godkännande till beslutet om budgetramen före sommaren. När institutionerna har fäktat färdigt kan de genom medbeslutandet gå vidare med de över 70 sektorvisa förordningar som väntar på beslutet om budgetramen. Först därefter är det möjligt att ge det mycket omtalade stödet till tillväxt och sysselsättning ur EU-budgeten.
Toni Tiala
Toni Tiala är ansvarig specialsakkunnig i budgetfrågor vid EU-representationen.
Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen
Kolumnen har tidigare publicerats på Finlands ständiga EU-representations webbplats
