Liikenteen öljyinen noidankehä
Transportsektorns oljeberoende måste brytas och utsläppen från trafiken minskas. När det gäller målet är harmonin nästan fullkomlig, men i fråga om metoderna är situationen en annan. På europeisk nivå försöker man hitta en lösning i alternativa bränslen, men det går knappast lika lätt som då en trollkarl trollar fram en kanin ur sin hatt.
Tankstationer för alternativa bränslen, som el eller de som bokstavskombinationerna LNG, CPG och LPG står för, byggs inte eftersom efterfrågan är för liten. Ingen vill köpa elbilar för det finns inte tillräckligt med tankmöjligheter. När det inte finns efterfrågan på elbilar är priset på dem inte konkurrenskraftiga. I den här onda cirkeln har oljeberoendet inom trafiksektorn fortsatt sitt segertåg.
Hönan eller ägget, vad kom först?
Enligt Europeiska kommissionens uppfattning kan man hitta en utväg genom att för medlemsländerna ställa upp minimikrav för infrastrukturen för alternativa bränslen, så att man i framtiden till exempel kan köra genom Europa med sin elbil utan att behöva bekymra sig för var man nästa gång kan tanka.
Kommissionen offentliggjorde i början av 2013 ett omfattande åtgärdspaket, i vilket ingår ett förslag till direktiv om utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen. Målet är att bygga ett nätverk av tankstationer för alternativa bränslen i hela Europa fram till 2020. Kommissionen anser att man med hjälp av distributionsinfrastrukturen kan bryta den onda cirkeln så att det blir vanligare med fordon som använder alternativa bränslen. Förslaget gäller landsvägstrafiken och sjötrafiken. Inom dessa sektorer anses det inte vara möjligt att skapa ett enhetligt transportnät utan en bindande miniminivå. Övriga trafikformer får tills vidare vänta på sin tur.
Behandlingen av förslaget inleddes på allvar i rådets arbetsgrupp under det litauiska ordförandeskapet. De första diskussionerna i arbetsgruppen gav försmak om vad som komma skall. Kommissionen menar att klockan tickar och åtgärder måste vidtas snabbt. En del medlemsländer anser att de uppställda kraven är så omfattande att det är helt utopistiskt att ha år 2020 som mål, medan andra menar att det inte är lagstiftarens uppgift att skapa en efterfråga som inte uppstår naturligt. Hur det än förhåller sig med den saken så är det klart att om det inte finns ett distributionsnät för alternativa bränslen finns det knappast fordon som använder dessa bränslen, varken bilar eller fartyg. Det finns säkert lika många uppfattningar om den här saken som det finns diskussionsdeltagare. Huvudsaken är att förslaget har getts och en konstruktiv diskussion har inletts.
Full tank med el, tack!
I fråga om landsvägstrafiken föreslår kommissionen att nätverk ska byggas upp för fordon som använder komprimerad naturgas (CNG), flytande naturgas (LNG) och el. Kommissionens förslag bygger delvis på tanken om att ett tillräckligt antal tankstationer skulle få fart på massproduktion av elbilar till rimligt pris och att prisnivån därmed kan fås ner.
I förslaget har man räknat ut ett minimiantal laddningsstationer för varje land. Enligt förslaget borde Finland ha 71 000 laddningsstationer för elbilar fram till 2020. Målet med förslaget är i praktiken att säkerställa att man kan köra med elbilar genom Europa utan att oroa sig för att bränslet tar slut. Avsikten är också att anslutningsdonen till eluttagen ska ha samma modell i hela Europa, om kommissionens förslag om enhetlig standard godkänns.
Skepticismen gällande hur bra elbilar fungerar på vintern i Finland är inte helt utan grund. Kommer batteriet att laddas också då det är smällkallt ute och var ska man placera laddningsuttagen längs med gatorna så att de inte begravs under snömassor? De här är frågor värda att fundera på.
Kondenserad naturgas i fartygens tankar?
Kondenserad naturgas dvs. LNG används redan i dag som fartygsbränsle på många håll. Till följd av skärpta internationella miljökrav sjunker svavelhalten i de bränslen som fartygen använder och då kan de använda antingen bränsle med låg svavelhalt eller installera tvättaggregat som renar det använda bränslet. Vid användning av LNG sjunker svavelutsläppen till nästan noll utan rening.
Trots att kondenserad naturgas redan nu används i fartygstrafiken anses det att bristen på infrastruktur gör det svårt att få en större användning av denna bränsleform. Målet i förslaget är att få 139 havs- och inlandshamnar med LNG-beredskap i Europa. Det volymmässiga målet bygger på hamnar som ingår i det europeiska transportnätet. För Finlands del föreslås tre LNG-havshamnar.
Sättet på vilket fartygen tankas är fritt, från fartyg till fartyg eller från terminaler till fartyg. Huvudsaken är att tillgången tryggas. Det förutsätts således inte att stora och dyra terminaler ska byggas.
Kan vi se ett europeiskt nätverk av tankstationer i kristallkulan?
Om alternativa bränslen kommer att börja användas i stor skala beror i hög grad på vilken linje man kommer att gå in för utifrån kommissionens förslag. Klart är att det inte finns en enda lösning, utan den består av många faktorer utifrån transportformer, fordonens behov och de krav dessa ställer.
Man behöver inte vara spåman för att se att kostnaderna i anslutning till utbyggnaden av infrastrukturen kommer att diskuteras ingående också i kommissionens arbetsgrupp. Medlemsländerna kommer knappast att svälja de antal tankstationer som kommissionen föreslagit per land, oberoende av vilket alternativt bränsle det är fråga om. Många medlemsländer kommer att efterlysa nationell prövningsrätt för att de åtgärder som redan vidtagits, klimatförhållandena eller produktionen av lokala biobränslen bättre kan beaktas vid uppställandet av målen.
Trots att det är svårt att förbise exempelvis förhållandena som beror på landsvägarna saknar tron på att problemen kan lösas inte helt täckning. Om vinterförhållandena ger oss gråa hår så har de övriga medlemsländerna sina egna problem. Det ska bli intressant att se hur man kan beakta att utvecklingen i medlemsländerna går i olika takt och ändå på EU-nivå uppnå det man eftersträvar. Målet är ett nätverk med infrastruktur för alternativa bränslen, som används i så bred omfattning att man kan få slut på transportsektorns oljeberoende, minska utsläppen och säkra den europeiska konkurrenskraften.
Päivi Wood
Skribenten ansvarar för frågor gällande sjöfarten och trafiken på landsvägar vid EU-representationen.
