EU-kärret, eurogräftan och journalisten

Leena Brandt tillträdde som pressråd vid EU-representationen 1.9.

Eurokrisen, kannstöperiet om utnämningarna till kommissionen, dragkampen mellan institutionerna – här några aktuella frågor på EU-fältet. I Bryssel finns ett halvt dussin ordinarie korrespondenter som rapporterar till finländarna om vad som händer på EU-fronten. Är det tillräckligt många?

Så här ser förteckningen över de finländska journalisterna i Bryssel ut. Med på listan finns också MTV3:s korrespondent som har sin bas i Paris.

Är listan tillräckligt lång? Är det möjligt att med de här resurserna heltäckande rapportera om EU-frågor till finländska tidningsläsare, radiolyssnare och tv-tittare?

– Business is business. Korrespondenterna kostar och EU-nyheterna säljer inte (eller man lyckas inte sälja dem), säger Niklas Holmberg som skriver för tidningen Maaseudun Tulevaisuus.

Det är klart att ansvaret för rapporteringen från EU inte endast vilar på den här gruppens axlar. Tiotals, ja rentav hundratals journalister i Joensuu, Rovaniemi, Vasa eller i Helsingfors behandlar varje vecka ämnen som berör Europeiska unionen. Men ofta verkar det som om avståndet mellan Finland och EU är otroligt stort – trots att Finland och Bryssel hör till samma EU-område.

Varför känns EU ännu i dag så främmande, trots att Finland varit EU-medlem i snart 20 år?

Babels torn
 
 

Med den erfarenhet som en dryg månads vistelse här (den här gången) ger kan jag bara sucka djupt…alla dessa förkortningar! En journalist som är insatt i frågorna i hemlandet kan dra sig för att gripa sig an teman som vimlar av främmande förkortningar. När experter talar till andra än experter borde de komma ihåg att tala tydligt och på mottagarens språk. Då skulle det också uppstå färre missförstånd.

Många svängar i långdansen
 
 

Beslutsfattandet i EU sker enligt ett utdraget och komplicerat förfarande. Inom medievärlden ser vi allt mer av ”klickjournalistik”, där en bra story är en sådan som läsaren snabbt kan klicka fram. Braskande rubriker lockar till fler klick än till exempel artiklar om hur tobaksdirektiver framskrider mellan och inom institutionerna. Informationsförmedlingen underlättas inte heller av att man inte ens i Bryssel alla gånger är säker på när ett ärende egentligen har fått sitt slutliga avgörande.

– Visst är folk intresserade, men många frågor känns avlägsna och svåra att förstå, det samma gäller beslutsfattandet i EU. Det här är säkert orsaken till att det uppstår ett ”gap” – man ser inte vad besluten har att göra med det som händer i hemlandet, säger Susanna Jääskeläinen, korrespondent för FNB-Lehtikuva.

Vem står bakom Finlands ståndpunkt?

När finländarna samlas till grillkvällar på Sjömanskyrkan eller för att tillsammans titta på sportsändningar är de ”endast" finländare. Men annars är det bra att komma ihåg att ”Finlands ståndpunkt”, om till exempel biomassa, är Finlands regerings ståndpunkt. I Europaparlamentet kan de finländska ledamöterna däremot om de så vill rösta på ett helt annat sätt – den finska regeringens ståndpunkter är inte bindande ens för de ledamöter som representerar regeringspartierna.

Sparkur även i mediehusen
 

I mediehusen, både i Finland och runtom i världen, pågår en hård sparkur. Samarbetsförhandlingarna har blivit vardag och ytterligare satsningar på ett korrespondentnät kan inte väntas.

– Jag ser det som mer realistiskt att hemmaredaktionen tar mer ansvar för EU-frågorna, eftersom uppdelningen i EU-frågor och andra frågor börjar kännas konstgjord. Korrespondenterna kan inte monopolisera EU-frågorna, säger Yle-korrespondenten Elina Ravantti.

– Man måste inte nödvändigtvis vara på plats i Bryssel, men kortare vistelser där kan vara till fördel, tillägger Niklas Holmberg.

Jag hoppas att allt fler journalister funderar på EU-dimensionen och hinner ta kontakt. Information kan man få förutom på EU-representationen i Bryssel av flera instanser i Finland, bland annat olika ministerier och Europainformationen. Vi rings och skickar e-post!

Leena Brandt
Sedan 1.9 presstjänsteman vid EU-representationen