Matkalippu Lampedusalle, 2000 dollaria

Lampedusa är en liten, soldränkt ö på endast 20,2 kvadratkilometer belägen i Medelhavet. På ön bor 5 500 personer. Den är Italiens sydligaste punkt men ligger geografiskt nära Afrika. På en vecka har Lampedusa blivit symbolen för det svåra immigrantläget i hela Medelhavsområdet. Vad är det egentligen fråga om? Kan de tragiska händelserna på Lampedusa hjälpa Europa att hitta nya lösningar på ett gammalt problem?

Kommissionens ordförande Barroso besökte Lampedusa efter olyckan utanför ön. Trycket från den illegala immigrationen som redan länge förekommit i Italien och särskilt gällt Lampedusa eskalerade när en fiskebåt med kring 500 immigranter som var på väg till Italien kantrade och över 300 människor, främst eritreaner, omkom.

Olyckan skedde väldigt snabbt. Man tände en eld på däck för att locka till sig uppmärksamheten från båtar i närheten. Elden spred sig och panik uppstod. De ombordvarande sökte sig alla till ena sidan av båten, som kantrade. Människosmugglarna hade redan när de tagit ombord tjugo gånger fler personer än vad som egentligen rymdes på båten eliminerat räddningsmöjligheterna för de flesta.

Komissionens ordförande Barroso besökte Lampedusa efter olyckan.

Inte enbart Lampedusa

Lampedusa har nu blivit symbolen för ett komplext immigrationsfenomen som pågått länge. Under hela 2000-talet har immigranter som anländer över Medelhavet i fullastade båtar, vilka överhuvudtaget inte är lämpade för trafik på öppet hav, varit ett sorgligt faktum. Under årens lopp har det i Medelhavets östra, centrala och västra delar uppstått etablerade huvudrutter längs vilka tiotusentals människor årligen med risk för sitt liv försöker ta sig till Europa, huvudsakligen via Italien, Grekland, Malta och Spanien.

EU:s gränsförvaltningsbyrå Frontex, som inrättades 2005, har bland annat kämpat med det här fenomenet under hela sin existens. Frontex första havsinsats hölls redan 2006. För närvarande pågår två insatser samordnade av Frontex i Medelhavet.

Under årens lopp har flyktingsströmmarna över Medelhavet varierat kraftigt, men i synnerhet efter händelserna under den arabiska våren 2011 och på grund av det alltjämt kaotiska läget i Syrien har de ökat markant på sistone. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att det inte endast är frågan om Medelhavet. Läget har i åratal varit lika svårt till exempel vid Turkiets landgränser mot Europa.

Fenomenet är komplext därför att det innehåller så många variabler, och det finns inte en enda lösning. Det är en svår fråga, både politiskt och operativt. Dessutom ändras situationen hela tiden, till exempel till följd av vad som sker i Libyen och Syrien.

Komplexiteten märks också med tanke på de synvinklar som anlagts på problemet under den gångna veckan. Jag har räknat att det finns åtminstone 13 olika synvinklar – de yttre relationerna, gränssäkerheten, fler möjligheter till laglig invandring, EU:s budget – för att nämna några. Och alla dessa synvinklar är bra. Den väsentliga frågan är dock vilka av dessa synvinklar är de viktigaste just nu. Någonstans måste man börja för att skapa grunden för att stora och tidskrävande förändringar ska ha en chans att lyckas.

Vad göra?

Det synligaste och mest konkreta problemet just nu är helt enkelt att gränsövervaknings-, sjöräddnings-, mottagnings- och asylkapaciteten vid den sydliga yttre gränsen inte alls räcker till för att hantera de strömmar av immigranter som kommer söderifrån. Medelhavsstaterna kräver därför ett större gemensamt ansvar av medlemsstaterna. När kontroll över läget saknas betyder det också att immigranterna via olika rutter tar sig längre in i Europa och stannar kvar inom Schengenområdet utanför alla slag av skyddsnät. Om de här personerna vet vi ingenting. Många av dem betalar av sin skuld till människosmugglarna genom att begå brott eller arbeta som prostituerade någonstans i Europa.

Tom Hanén är specialsakkunig i gränssäkerhets- och visumfrågor vid EU-representationen

Ett annat problem är att de största vinsterna håvas in av människosmugglarna. En biljett till döden kostade nu ungefär 2 000 dollar per person. Ju billigare båt och i sämre skick den är och ju fler människor som lastas ombord, desto lönsammare är verksamheten. Och ju lönsammare verksamheten är, desto livligare blir den här affärsverksamheten. Undermåliga båtar bryts sönder i den stund de möter stora vågor på öppet hav eftersom de är överlastade. Av denna anledning är trycket hårt på sjöräddningen i Medelhavsländerna.  Den här verksamheten är allt annat än ”business as usual”, och den bör utrotas så effektivt som möjligt.

Alla vet att när man försöker rädda båtarna är det att ta hand om följderna. Nu borde man därför satsa på att samtidigt åtgärda både orsakerna och följderna. Rådet för rättsliga och inrikes frågor beslutade förra veckan att tillsätta en handlingsgrupp för att fundera på det här. Alla medlemsländer har inbjudits att vara med. Nu verkar det som om man vill ta itu med problemet med nya krafter. Invandringsfrågorna får inte utvecklas till en okontrollerbar kris i Europa.

Handlingsgruppens första mötesagenda visar att man nästa vecka kommer att behandla sjöräddningsarrangemangen, kampen mot kriminella ligor, samarbetet med tredje länder, EU:s återsändningspolitik och hur man bättre kan stödja medlemsländerna vid unionens sydliga yttre gräns. De här är goda infallsvinklar på kort sikt. Kommissionen har efterlyst även nya innovationer, vilka verkligen behövs. Om vi redan hade de rätta lösningarna på problemet skulle det knappast vara över tio år gammalt.

Tom Hanén

Skribenten är specialsakkunnig i gränssäkerhets- och visumfrågor vid EU-representationen.