Månadens fråga: Vad kan EU göra för att lösa krisen i Ukraina?
Europainformationen ställer månatligen frågor till beslutsfattare och sakkunniga om aktuella EU-teman. Den här gången frågade vi vad EU kan göra för att stabilisera situationen i Ukraina. Forskningsdirektör Juhana Aunesluoma på nätverket för Europaforskning vid Helsingfors universitet besvarade frågan.
– EU måste nu den här veckan snabbt ta ställning och komma överens om sina åtgärder på grund av Rysslands aktiviteter på Krim och i Ukraina i stort. Ekonomiska sanktioner är egentligen det enda sättet för EU att påverka. Förutom ekonomiska sanktioner har EU inga andra möjligheter att bidra till att krisen får en upplösning än så kallade mjuka metoder, dvs. att meddela vad unionen anser och att förhandla.
– En annan sak är sedan att på lång sikt stödja den samhälleliga reformprocessen och demokratiutvecklingen i Ukraina. När det kommer till att stödja en stabilare framtid för Ukraina har EU många fler medel och incitament än när det gäller att lösa den akuta krisen och utöva påtryckning på Ryssland. EU spelade en betydande roll även på 2000-talet vid stabiliseringen av det forna Jugoslaviens område efter krigen där. EU har således goda erfarenheter av olika stabiliserings- och medlingsprocesser.
– Det första spåret öppnades redan när EU beslutade om ett stödpaket på 11 miljarder euro till Ukraina. Internationella valutafonden och USA är även med och stödjer Ukraina.
– EU har således redan förbundit sig till ett betydande ekonomiskt stöd till Ukraina. Det stödpaket som beviljats hjälper till vid lösandet av den akuta ekonomiska krisen, men Ukraina måste också genomföra omfattande strukturella reformer. Här har EU lovat stödja Ukraina. En del av det utlovade ekonomiska stödet är förknippat med villkor; de följande posterna betalas ut i takt med att strukturella reformer genomförts. I planerna ingår eventuellt också ett skilt Ukrainaprogram för att utveckla landet.
– EU har också lovat teknisk hjälp bland annat för att reformera rättsväsendet.
– Senare i år blir det antagligen också på nytt aktuellt att underteckna ett associationsavtal mellan Ukraina och EU. Det vill säga att man går tillbaka till den situation som rådde i höstas. I något skede kommer EU också att ta ställning till en eventuell process angående ett EU-medlemskap för Ukraina; alltså om en sådan överhuvudtaget är möjlig någon gång i framtiden och vilken tidtabellen i så fall kunde vara.
– Så här i efterhand kan man konstatera att EU tydligen inte i tid insåg att Ryssland såg ett allvarligt hot i EU:s östra grannskapspolitik, i synnerhet med tanke på säkerhetspolitiken. EU gjorde på sätt och vis samtidigt både för mycket och för litet. Unionen drev så målmedvetet på en avtalspolitik med Ukraina att det bekymrade Ryssland. Men EU lyckades inte övertyga Ukrainas dåvarande ledning om avtalets betydelse. Den här situationen kom nog som en överraskning för Europeiska unionen.
