Är bankunionen ett steg i riktning mot federation?
Mänadens fråga
Europainformationen frågar varje månad opinionsbildare och sakkunniga om aktuella EU-frågor. Denna gång frågade vi direktör Teija Tiilikainen vid Utrikespolitiska Institutet:
– EU har alltid varit en blandning av federation och internationell organisation. Förbundstatliga egenskaper är till exempel den gemensamma valutan, det gemensamma territoriet med yttre gränser, det övernationella rättssystemet och beslutsfattandet samt även unionsmedborgarskapet som är under utveckling. I samband med ekonomi- och finanskrisen diskuterades behovet att öka unionens makt i ekonomi- och finansfrågor för att på så sätt säkra en enhetligare ekonomisk utveckling samt skydda sig mot kommande kriser. I samband med detta beslöt man att flytta övervakningen av bankerna och skötseln av bankkriser allt starkare till EU-nivå. Vid banktillsynsorganet som grundats i anknytning till Europeiska centralbanken synar man noggrant bankernas soliditet och risker förknippade med dem. Krismekanismen, som fokuserar på avveckling eller stöd av krisbanker, har grundats som en unionsmyndighet som är avskild från tillsynsorganet och som har en egen fond som småningom sätts samman till sitt förfogande. Bankunionens tredje skede, det vill säga ett gemensamt system för insättningsgarantier, är ännu under diskussion.
– Grundandet av en bankunion flyttar banktillsynsuppgiften, som tidigare skötts på statlig nivå, starkare än tidigare till EU-nivå och stärker på så makten hos sätt unionens organ. Systemets finansieringsmekanismer – den redan grundade krisfonden och det gemensamma systemet för insättningsgarantier som eventuellt genomförs senare – kan anses grunda sig på tanken om gemensamt ansvar för banktillsyn bland unionens medlemsländer (eller euroländerna). I det här skedet är fonden ändå inte så stor till sin omfattning, och medlemsländerna behåller i alla fall tillsvidare sin centrala roll i beslutsfattandet om dess användning.
– Som många andra av unionens politiska projekt är bankunionen alltså inte i någon avgörande roll i unionens federalistiska utveckling, utan innefattar på samma sätt som unionen i stort såväl element för gemensamt ansvar som medlemsstaternas starka maktposition.
