En stegvis övergång till en bankunion
Bankunionen och närmare bestämt den gemensamma europeiska banktillsynen och krishanteringen kommer synbart att förändra myndigheternas möjligheter att ingripa i verksamheten hos banker som hamnat i problem.
Europeiska rådet, alltså EU:s toppmöte, beslöt i juni 2012 om att överföra ansvaret för banktillsyn till Europeiska centralbanken (ECB). I november 2013 trädde förordningen gällande den gemensamma tillsynsmekanismen (Single Supervisory Mechanism, SSM), som gav ECB verksamhetsmandat, i kraft. Ansvaret för tillsynen av betydande europeiska banker övergår således till den gemensamma banktillsynsmyndigheten i november 2014. Av de finländska bankerna hamnar Nordea Bank Finland, OP-Pohjola samt Danske Bank under ECB:s direkta tillsyn.
Den europeiska bankunionen består förutom av den gemensamma banktillsynsmekanismen även av ett gemensamt europeiskt krishanteringssystem och en harmonisering av de nationella insättningsgarantisystemen. Krishanteringsmekanismen inleder sin verksamhet år 2015. Stimulerings- och krishanteringsdirektivet är avsett att träda ikraft från början av år 2015 och därmed grundas nationella krishanteringsmyndigheter samt Europas gemensamma krishanteringsmyndighet.
Insättningsskydd
Insättningsskyddssystemets slutliga form i bankunionen är ännu öppen. Bankunionen torde i fortsättningen ännu länge baseras på de nuvarande nationella insättningsskydden. Det är meningsfullt att först harmonisera de i nuläget tämligen olika systemen för insättningsskydd.
Hur gick det för de ur Finlands perspektiv viktigaste frågorna?
EU:s råd och Europaparlamentet nådde i mars 2013 politiskt samförstånd om den gemensamma krishanteringsmekanismen (SRM). Europaparlamentet godkände en förordning om den i april 2014. De för Finland viktigaste frågorna togs i beaktande under förhandlingarna om bankunionen. Dessa berörde genomförandet av investeraransvaret, tryggandet av krishanteringsmyndighetens självständiga verksamhet samt tillräckligt skydd för en restriktiv andvändning av gemensamma medel.
Varför är bankunionen viktig?
Att bryta den onda cirkeln mellan banker och stater, som bevittnats under finanskrisen, är en viktig målsättning i Europa. Finansmarknaden och bankverksamheten är transnationella aktiviteter, men övervakningen och krishanteringen har stannat på nationell nivå och har därför varierat stort. En gemensam tillsynsmekanism är ett märkbart steg mot det bättre. Det förenhetligar tillsynen och förhindrar att man eventuellt drar hemåt nationellt för att gynna bankerna.
En fungerande bankunion skulle minska både sannolikheten för och samhälleliga kostnaderna av finanskriser. Därmed kunde banksystemet effektivt sköta sitt centrala samhälleliga uppdrag, det vill säga kreditgivningen till hushåll och företag.
För att den ska fungera ordentligt är det nödvändigt att förutom tillsynsmekanismen även skapa effektiva instrument för hantering av krissituationer. För detta ändamål tas stimulerings- och krishanteringsdirektivet samt krishanteringsmekanismen, som tillämpas i de länder som deltar i den gemensamma banktillsynen, i bruk. Utan den senare skulle man fortsättningsvis inte kunna lösa stora, gränsöverskridande bankers problem utan allvarliga störningar och skattebetalarnas stöd.
Bankunionen är ett led i en större utveckling av den ekonomiska- och monetära unionen EMU.
