Endast dåliga nyheter
Det råa inbördeskriget i Syrien, som eskalerade från fredliga demonstrationer, har redan pågått i tre år. Framtiden ser dyster ut, och landet jämförs med länder som Somalia och Afghanistan, som slitits sönder av krig. Under de senaste månaderna har kriget hamnat i skuggan av krisen i Ukraina, speciellt inom EU, men det internationella samfundet lider även av en Syrientrötthet orsakad av den utdragna konflikten och rådlösheten.
FN:s och Arabförbundets specialsändebud Lakhdar Brahimi, som avgick från sitt uppdrag i maj efter två frustrerande år, varnar att Syrien riskerar bli en kollapsad stat likt Somalia, som styrs av lokala krigsherrar. Brahimi jämför även Syriens utveckling med Afghanistan år 1999, då det internationella samfundet inte var tillräckligt intresserade av problemen i ett avlägset fattigt land, med välkända följder.
Speciellt i EU har Syrien de senaste månaderna överskuggats av krisen i Ukraina. Men Ukraina är endast en delorsak, det internationella samfundet lider av en Syrientrötthet som beror både på den långt utdragna konflikten och på rådlösheten gällande en lösning. Det är svart i änden av tunneln.
Siffrorna för konflikten, som började från fredliga demonstrationer år 2011 och som utvecklats till ett rått inbördeskrig, är gastkramande: 150 000 döda, 6,5 miljoner interna flyktingar och 2,5 miljoner som flytt till andra länder. Behovet av humanitärt bistånd uppgår bara i år till 4,7 miljarder euro, vilket är nästan hälften av FN:s totala finansiering för humanitärt bistånd för år 2014. Landets infrastruktur och byggnadsbestånd är bokstavligen i ruiner, och återuppbyggnaden kommer att ta årtionden.
Europeiska kommissionen är tillsammans med medlemsländerna en av de största bidragsgivarna såväl i Syrien som i dess grannområden. Hittills har man givit sammanlagt 2,6 miljarder euro i bistånd. EU jobbade även aktivt för att få till stånd FN:s humanitära Syrienresolution i februari. Man har ändå inte lyckats med förverkligandet av resolutionen. För tillfället är över 200 000 människor omringade och det humanitära biståndet når endast en bråkdel av dem. Blockader och svältandet av civila används som en stridsform speciellt av president Basar al-Assads regim, men även av de andra parterna i konflikten.
Civilbefolkningen har blivit offer för exceptionellt grovt våld, vilket attacken med kemiska vapen i augusti ifjol är ett extremt exempel på. EU har vid sidan av medlemsländerna försökt göra sitt för att stöda Organisationen för förbud mot kemiska vapen OPCW:s och FN:s gemensamma uppdrag för att förstöra Syriens kemiska vapen. Unionen har bland annat tilldelat den OPWC underställda förstörelsefonden närmare 15 miljoner euro ur budgeten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP).
Största delen av kemikalierna är packade och redo att förstöras, men mycket återstår ännu att göra och det verkar utmanande att få uppdraget slutfört till den 30 juni. Samtidigt har man fått rapporter från Syrien om användning av klorgas mot civilbefolkningen, ett allvarligt brott mot konventionen om förbud mot kemiska vapen.
Inbördeskriget i Syrien orsakar regional instabilitet, det senaste exemplet på detta är oroligheterna i Irak som det rapporterats om de senaste veckorna. Det faktum att extremiströrelser lyckats fylla maktvakuum på olika håll i Syrien är ett stort orosmoment. Syrien lockar även utländska stridande såväl från slagfälten i Afghanistan som från de europeiska förorterna.
Det politiska spåret, den så kallade Genèveprocessen, står för tillfället still. Parterna kom motvilligt till förhandlingsbordet i början av 2014, men diskussionerna ledde ingen vart. Man har bedömt att förhandlingsviljan saknas så länge båda parter räknar med att kunna vinna militärt. Å andra sidan är man i ett dödläge även militärt, eftersom ingendera parten håller på att få ett klart övertag.
Syrien har varit ett ordinarie ärende på dagordningen för EU:s utrikesministrars utrikesråds och rådet har gett närmare tjugo resolutioner om landet under de tre senaste åren. På rådets möte i juni är avsikten att läget i Syrien ska diskuteras igen, i ett läge då det endast finns dåliga nyheter att berätta.
Saija Nurminen
Skribenten är ambassadråd
