Projektgrupper i den nya kommissionen
Den nya EU-kommissionens besättning är klar. Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker offentliggjorde arbetsfördelningen onsdagen den 19 september, och genast uppstod en flodvåg av kommentarer. Vem fick vilken post och varför? Kan Europaparlamentet godkänna det och det? Har vice ordförandena någon verklig makt?
I dagens twittrande värld är skarpa jämförelser ett sätt att få publicitet. Är vice ordförandena ”doormats or matadors”, dörrmattor eller matadorer? När Juncker hävdar att alla kommissionärer är jämställda påpekas George Orwells ord: ”Alla djur är jämställda, men en del är mer jämställda än andra.”
Före de nya kommissionärerna utnämndes förekom ett skådespel av falska läckor, som fick journalisterna i Bryssel – och en del andra också – att gå heta. Man misstänker att de fantasieggande organisationsförslagen läcktes ut från kommissionen med flit och att den slutgiltiga, mångfärgade projektgruppsversionen var en hemlighet ända fram till slutspurten. Vem det än var som läckte så var det ett imponerande tilltag.
Onsdagens offentliggörande var också dramatiskt. Kommissionärernas uppdrag emotsågs som premiären på en storfilm späckad med filmstjärnor.
Följande akt
Rollerna har presenterats och till följande riktas blickarna mot Europaparlamentet, som börjar grilla kommissarierna om ett par veckor. Parlamentet har redan strukits medhårs: EU-ländernas statsöverhuvud valde förhandsfavoriten Juncker till ordförande, och i sin tur samlade han ihop de önskade nio kvinnliga kommissionärerna.
Men parlamentarikerna kommer knappast att nöja sig med att endast nicka bifall. Kommer de den här gången att avsätta en eller två kommissionärer, det återstår att se. Även om det erbjuds framstående krafter till olika uppgifter har arbetsfördelningen väckt förundran. Redan nu har till exempel den spanska klimat- och energikommissionärens sakkunskap ifrågasatts.
Den här veckan blev det också klart att parlamentarikerna inte är ense om i vilken ordning de ska höra kommissionärerna. Kommissionens nya uppbyggnad är alltså förbryllande också för Europaparlamentet.
Finsk sidointrig
Jyrki Katainen har bedyrat att han är nöjd, och varför skulle han inte vara det? Det är Hollands utrikesminister Frans Timmermans som har blivit Junckers högra hand, men alla vice ordförandena ingår förvisso i den innersta kretsen. För Finland är det bra att det blev Timmermans, holländarnas åsikter om att strömlinjeforma EU-regeringen ligger väldigt nära Finlands regerings syn på saken.
Kabinetten som bistår kommissionärerna utgör viktiga kanaler för påverkan. Katainens kabinettchef blir Juho Romakkaniemi. För första gången har också ett annat EU-lands kommissionär valt en finländare som sin teamledare i och med att Taneli Lahti, som också har assisterat Katainen, blir lettiska Valdis Dombrovskis kabinettchef.
I Tyskland har man för sin del varit efterklok i sina kommentarer om den egna kommissionärskandidaten. Kommissionär Gunther Öttinger fick digitalekonomiportföljen, men framstår ohjälpligt som gammaldags i den nya kommissionen. Borde man ha erbjudit en tung politiker direkt från Berlin istället? Men tyskarna kan trösta sig med att deras lands och deras förbundskansler Angela Merkels ställning som etta i Europa inte ligger i vågskålen, och tyskarna befinner sig på fina positioner i EU-institutionerna i Bryssel.
Projektledning
I Junckers kommission kommer vice ordförandena att leda projektgrupper så att de håller ett öga på var sin portföljkommissionär, beroende på projekt.
Kommissionen har orsak att gräva fram handböcker i grupparbete och repetera regler för förändringsledarskap. När man slår ihop många kulturer, många slags personligheter och folk som ogillar förändrade verksamhetsmodeller kan det ta tid att hitta en gemensam melodi.
Men tid saknas. EU-ländernas ekonomiska utsikter är inget vidare, den offentliga ekonomin skälver, de arbetslösa är fortsättningsvis 25 miljoner, läget i Ukraina är akut och Rysslandsrelationerna satta på prov. Den nya kommissionen får inte njuta av någon lång smekmånad utan har snart att ta itu med ett berg av utmaningar.
Leena Brandt
Skribenten är EU-representationens pressråd