EU pähkäilee lentomatkustajien oikeuksien kimpussa
I EU förhandlar man som bäst om att förnya den över tio år gamla lagstiftningen om flygpassagerares rättigheter. Om inte förr så avslöjade den isländska askmolnskrisen bristerna i lagstiftningen, men det är inte lätt att hitta lösningar som gör alla parter nöjda.
Ersättningar i flygresesammanhang har varit på tapeten i flera nyhetsmedier under de senaste veckorna. Nyheterna har berättat om missnöjda flygpassagerare som har försökt ta reda på sina rättigheter via konsumentmyndigheterna. Å andra sidan har man också fått höra om passagerare som har blivit glatt överraskade över storleken på ersättningar de har fått. Flygresenärer har enligt en EU-förordning rätt till skadeersättning, under vissa förutsättningar, om flyget är försenat, inställt eller överbokat.
Att konsumenterna har blivit mera upplysta syns också på EU-nivå. På medlemsländernas konsumentmyndigheters bord har det bildats högar av tvistiga fall. Tiotals fall som gäller tolkning av förordningen har kommit ända till EU-domstolen.
Spåren verkar leda hemåt. I EU är man mycket medveten om de grå zonerna i den förordning som har tjänat flygpassagerarna i tio år. Den stora allmänheten blev medveten om flygresenärers konsumentskydd senast under den kris som uppstod på grund av askmolnet från Island år 2010, då större delen av EU:s luftrum måste stängas i flera dagar. De inställda flygen ledde till att resenärernas klagomål ökade explosionsartat. Situationen med ett askmoln som gör att luftrummet måste stängas var ändå helt klart en situation som flygbolagen inte kunde påverka. Beroende på de extraordinära omständigheterna hade passagerarna inte rätt till de standardersättningar som förordningen annars föreskriver.
Efter att askmolnet försvunnit började det klarna för EU:s beslutsfattare att lagstiftningen hade brister. För det första sägs det i förordningen att flygbolagen inte är ersättningsskyldiga om flygets försening eller inställning beror på extraordinära omständigheter. Men man har inte närmare definierat vad som räknas som extraordinära omständigheter. För det andra har flygbolagen i oklara fall upplevt ersättningskraven som ekonomiskt orimliga. Obegränsat ansvar för passagerarnas försorg kan leda till anmärkningsvärda extrakostnader om man är tvungen att stå för logiutgifter. Tabellen över standardersättningar anses också orimlig eftersom flygbolagen är tvungna att betala ut ekonomiska ersättningar redan efter tre timmar långa förseningar. På den tiden kan det vara omöjligt att reparera ett flygplan om de rätta reservdelarna saknas på flygplatsen ifråga. Resor med mellanlandningar är ett kapitel för sig. De ställer till med mera krångel på vägen; om det första flyget är försenat ens lite kan det leda till en lång försening vid slutdestinationen.
På bland annat sådana fall har EU-länderna försökt hitta lösningar sedan våren 2013. Nu när förhandlingarna har pågått i nästan två år har det klarnat varför man inte fick fason på förordningen för tio år sedan. De fel som man hittat i förordningen är till sin natur sådana att det är näst intill omöjligt att lösa dem så att alla parter blir nöjda. Det går till exempel inte att definiera extraordinära omständigheter på ett heltäckande och tydligt sätt. Och när tid innebär pengar kan ett till synes lättbegripligt begrepp som ”flyg” visa sig vara överraskande svårt att definiera. Är till exempel den tiden man tillbringar sittande i flygplanet på marken redan en del av flyget? Och är man framme när planets hjul når marken eller först när man stiger ut ur planet?
Någonstans måste gränserna dras och EU förväntas visa riktningen och politiskt ledarskap. För att uppnå klarar regler behövs kompromisser både av de europeiska flygbolagen – som befinner sig i en svår global konkurrenssituation – och de europeiska konsumenterna, som är vana vid kvalitet. Tiden får visa om EU kommer att uppfylla förväntningarna i den här frågan.
Hannu Laurikainen
Skribenten är specialsakkunnig och ansvarar bland annat för frågor om flygtrafik
PS: Skribenten vill påpeka att flygresenärens rättigheter är mycket fler än ersättningsrättigheterna. Det lönar sig att bekanta sig med dem. Med lagstiftningsreformen kommer det att bli större klarhet i omfattningen av handbagage som får tas ombord kostnadsfritt, i eventuella skrivfel på flygbiljetten, i situationer som berör väntande inne i flygplan, och i informationen till passagerarna med mera.
PPS: Skribenten vill ytterligare påpeka att vätskebegränsningarna tyvärr inte är en fråga om passagerarens rättigheter utan har bestämts av luftfartsäkerhetsmyndigheter.
