Helpotusta ikäihmisten ja vammaisten elämään
Kolumn
EU vill ha bättre och billigare produkter för personer med funktionsnedsättning. Det är utgångspunkten för det förslag angående enhetligare tillgänglighetskrav för varor och tjänster som kommissionen gav i december. Förhandlingarna förväntas bli svåra fastän viljan att underlätta livet för personer med funktionsnedsättning förenar medlemsstaterna och olika förvaltningsområden.
Det lever kring 80 miljoner personer med olika funktionsnedsättningar i EU. Bland dem finns många äldre människor. I och med att befolkningen blir äldre ökar antalet personer med funktionsnedsättningar snabbt.
Enligt kommissionens utredning finns det inte ännu en inre marknad för tillgängliga produkter, det vill säga produkter för personer med funktionsnedsättningar. Medlemsstaterna tillämpar väldigt olika förhållningssätt, definitioner och bestämmelser angående tillgängliga produkter.
Funktionell tillgänglighet
I december 2015 kom kommissionen med ett direktivförslag angående tillgänglighetskrav för varor och tjänster. Förslaget omfattar ett brett urval produkter, från datorer, bank- och telefontjänster till trafik, e-böcker och webbutiker, för att bara nämna några exempel.
I direktivförslaget kopplas tillgängligheten till produkternas funktionella egenskaper. Med andra ord ska de varor och tjänster som omfattas av direktivet göras så att också en person med en funktionsnedsättning kan använda dem. Dessa funktionella egenskaper definieras mycket allmänt i förslaget. Direktivet listar kring tjugo egenskaper för varje produktgrupp. Till exempel förutsätts det att bruksanvisningar för flera produkter ska kunna avläsas med olika sinnen, vara begripliga och skrivna på klarspråk och tryckta med tillräckligt stor text. Direktivet innehåller inga tekniska eller numeriska krav.
Många drar nytta
Förslaget undviker att ställa upp orimliga krav på producenterna. Direktivet skulle för det första gälla nya produkter som lanseras efter att direktivet trätt i kraft. För det andra skulle producenten själv avgöra hur tillgänglighetskraven uppfylls i de egna produkterna och rapportera resultaten till den nationella myndighet som övervakar direktivets verkställande. Om det skulle visa sig orimligt för producenten att följa tillgänglighetskraven kan producenten befrias från direktivets förpliktelser.
Det är i främsta hand personer med funktionsnedsättning som skulle dra nytta av att direktivet godkänns. En inre marknad för tillgängliga produkter skulle leda till bättre produkter till ett billigare pris. Definitionen av funktionsnedsättningar i förslaget är mycket mångsidig, utgångspunkten är att direktivet ska gälla alla former av funktionsnedsättningar oberoende om fysiska, kognitiva, psykiska, sensoriska eller beror på ålder.
Men också små och medelstora företag skulle dra nytta av gemensamma tillgänglighetskrav på EU-nivå, bedömer kommissionen. Just för dem är det svårt, och ibland till och med omöjligt, att erbjuda sina produkter över gränserna, på grund av att medlemsstaterna – ibland till och med regionförvaltningar och kommuner – ställer olika krav på produkterna. Enligt kommissionens beräkningar skulle genomförandet av direktivet medföra besparingar på 20 miljarder för producenterna år 2020.
Enhetliga tillgänglighetskrav på EU-nivå stöder enligt kommissionen också europeiska produkters konkurrenskraft på den globala marknaden.
Komplicerad förhandlingsprocess
Bakom direktivförslaget finns också FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning där EU är konventionspart. Konventionen innehåller förpliktelser som rör tillgänglighet. Genom direktivförslaget strävar kommissionen efter att stödja att förpliktelserna genomförs enhetligt inom EU när det gäller de produkter som direktivet föreslås omfatta.
Hit hör också det så kallade likabehandlingsdirektivet som länge låg på förhandlingsbordet och som ska trygga personer med funktionsnedsättning obehindrad och icke-diskriminerande tillgång till offentliga byggnader och viktiga kulturella monument.
Förhandlingarna om förslaget till tillgänglighetsdirektiv har först nyligen inletts men Nederländerna har som ordförandeland mycket ambitiösa mål när det gäller förhandlingarnas framskridande.
Direktivförslaget är väldigt mångfacetterat och det är ännu inte alldeles klart vad verkställandet skulle kräva av medlemsländer och företag i praktiken. För att medlemsländerna ska utforma sina ståndpunkter krävs det omfattande samarbete över förvaltningsgränserna och att olika perspektiv beaktas.
Förhandlingsprocessen är mycket intressant. En positiv upptäckt är att alla medlemsstater och förvaltningsområden förenas av viljan att förbättra livskvaliteten och levnadsförhållandena för människor med funktionsnedsättning. Det är svårt att finna sådan enhällighet inom andra områden i dessa tider.
Det återstår att se vad förhandlingssituationen är om ett halvt år.
Antero Kiviniemi
Skribenten är specialsakkunnig inom socialpolitik vid Finlands representation vid EU
