Britannia ja EU Osa 1

Torsdagen den 23 juni genomför Storbritannien en folkomröstning för att besluta om landet ska vara kvar i EU. Frågan de ska ta ställning till är ”Ska Storbritannien stanna kvar i Europeiska unionen?”.

Alternativen som medborgarna får välja mellan är ”Stanna kvar i Europeiska unionen” eller ”Lämna Europeiska unionen”. Det här är den tredje nationella folkomröstningen i Storbritanniens historia och den andra om medlemskap i Europeiska unionen. Utgången är mycket oviss.

Vem får rösta?

Vilka som ska få vara med och rösta i folkomröstningen har varit ett hett diskussionsämne i Storbritannien. Frågan kompliceras av Storbritanniens historia och den betydelse som länderna i Samväldet fortfarande tillmäts, det vill säga länder som ingick i det forna brittiska imperiet.

Det enkla svaret är att alla medborgare i Storbritannien och Samväldet som är över 18 år och som bor i Storbritannien ska kunna rösta. Engelska trupper som är stationerade utomlands kan också rösta, samt medborgare som inte längre bor i landet men som varit upptagna i röstlängden under de senaste 15 åren. Till skillnad från vad som gäller för allmänna val får även samväldesmedborgare som bor i Gibraltar rösta.

Kontroversiellt nog får inte EU-medborgare som bor i Storbritannien rösta trots att många betalar skatt och bidrar med mycket till det brittiska samhället. Det finns dock undantag: personer från Irland, Malta och Cypern får rösta på grund av de historiska banden mellan Storbritannien och dessa länder.

Vem får inte rösta?

Många, bland annat ledningen för Labour, hade hoppats att även 16- och 17-åringar skulle få rösta. Som argument för det använde de den skotska regeringens beslut att låta dem rösta i folkomröstningen om skotsk självständighet i september 2014. Ministrarna stoppade dock förslaget och motiverade det med att 16-åringar är för unga för att fatta beslut i frågor som har en så stor nationell betydelse.

Vad handlar omröstningen om?

Väljarna tar ställning till om landet ska vara kvar i EU inom ramen för de reformer som premiärminister David Cameron genomdrev vid ett möte med Europeiska rådet i februari. Om de röstar för att stanna i EU blir ändringarna till lag direkt. De omfattar:

• För första gången och som enda medlem behöver inte Storbritannien inte delta i det fortsatta arbetet med att närma sig övriga EU-länder.

• Eurozonen: Storbritannien kommer definitivt inte att gå med i EMU och bestraffas inte heller för detta. Storbritannien kommer heller inte att behöva rädda länder i eurozonen som drabbas av ekonomiska svårigheter.

• Välfärd: Den mest kontroversiella ändringen. Barnbidrag som utgår till arbetande EU-migranter betalas med hemlandets belopp. Det innebär att medborgare i Polen och Rumänien får mindre i barnbidrag. Personer som gifter sig med EU-medborgare får inte heller automatiskt rätt att stanna i EU. Detta gäller för alla EU-länder och inte bara Storbritannien.

• De nationella parlamentens inflytande: Premiärministern fick igenom förslaget att alla nationella parlament i EU ska ha rätt att blockera oönskad lagstiftning. Lagstiftningen måste avvisas av 55 procent av de nationella parlamenten för att Kommissionen och Europaparlamentet ska hänsyn till det. Även detta gäller för hela EU och inte bara Storbritannien.

• Konkurrenskraft: Kommissionen och Europaparlamentet ska fatta beslut som är till fördel för industrin och konkurrenskraften inom EU, något som gynnar tillväxten inom unionen. City of London får även särskilda skyddsregler som gör att de inte behöver följa reglerna i eurozonen, till exempel skatt på transaktioner.

Vilka bedriver kampanjerna?

I Storbritannien är politiska kampanjer hårt reglerade. Den oberoende valkommissionen fastställer reglerna för vilka som får bedriva kampanjer och hur mycket de får lägga ut. Det är valkommissionen som bestämmer hur frågan i folkomröstningen ska formuleras, och som garanterar att folkomröstningskampanen genomförs på ett rättvist och öppet sätt.

Valkommissionen utser officiella kampanjgrupper för alternativen och beslutet tillkännages 14 april.

De officiella kampanjerna får 600 000 pund vardera i offentliga medel att lägga på administration, TV- och internetreklam samt PR. De får även ta emot privata donationer från individer med rösträtt i folkomröstningen, företag baserade i Storbritannien, välgörenhetsorganisationer, fack och banker. Även andra grupper som brittiska universitet och stiftelser får donera pengar. För att säkerställa transparens måste donationer över 10 000 pund offentliggöras. Kampanjerna får inte kosta mer än 7 miljoner pund, oavsett hur mycket de får i privata donationer.

Andra inofficiella grupper får också ge pengar till kampanjer om de vill. Det finns dock strikta regler. Inofficiella grupper som registrerar sig hos valkommissionen får inte lägga mer än 600 000 pund. Grupper som inte registrerar sig hos valkommissionen får också bedriva kampanjer om de vill, men under ännu mer begränsade former; de får inte lägga mer än 10 000 pund.

Vad gäller för politiska partier?

Alla nationella och regionala partier är officiellt för att stanna kvar i EU, även om många av deras medlemmar inte är det. Beloppen som partierna får avsätta är återigen strikt reglerade och baserar sig på deras röstandel i det nationella valet 2015. Det betyder att Tories får lägga mest, det vill säga 7 miljoner pund, medan mindre partier som SNP, Liberaldemokraterna, de gröna och UKIP får lägga 4–5 miljoner pund.

Vilka grupper deltar?

För närvarande deltar en rad grupper. Bland de som vill stanna kvar finns Britain Stronger in Europe, en tvärpolitisk grupp som består av företag, individer som miljardären Richard Branson, TV-kändisar, fackföreningar och politiker. Premiärminister David Cameron är själv inte med i gruppen men kommer att kampanja för att Storbritannien ska stanna i EU.

Sidan som vill lämna är mer splittrad. Vote Leave är mycket välfinansierad och i den deltar politiker som Londons borgmästare Boris Johnson. Grassroots Out är en annan grupp som består av UKIP-ledaren Nigel Farage och andra politiker från Labour och Tories. En tredje grupp, Leave.EU, har gått med i Grassroots Out. Slutligen finns gruppen Business for Britain, som har nära kopplingar till Vote Leave.

Några partier har även egna kampanjgrupper. Gruppen Labour in for Britain är en Labour-grupp som leds av den tidigare inrikesministern Alan Johnson. Vissa vänsterinriktade parlamentsledamöter i Labour stödjer Another Europe is Possible, som framhäver de sociala fördelarna med att stanna i EU. Conservatives for Britain och Labour Leave är grupper som är motståndare till EU. Ingen av dessa grupper kommer troligen att få tillgång till partifinansiering men de visar hur splittrade de två största partierna Tories och Labour är i frågan.

Debatten så här långt

Många av motståndarna till EU fokuserar på vikten av det brittiska parlamentets suveränitet och frihet att fatta beslut utan inblandning från Bryssel. Motståndet grundar sig även i frågor som rör rörelsefrihet, invandring och gränskontroller. Vissa föredrar frihandelsorganisationer som EFTA (European Free Trade Association) istället för EU. Länder som Norge och Schweiz framhålls som förebilder för Storbritannien: de har en nära relation till EU utan att vara medlemmar.

De som vill vara kvar argumenterar för att Storbritannien klarar sig bättre på en större marknad bestående av 500 miljoner människor. De påpekar att hälften av Storbritanniens handel bedrivs med EU och att den skulle ta skada om landet väljer att lämna EU. De menar även att Storbritannien är säkrare i EU. Som exempel lyfter de fram EU:s ställningstagande mot Ryssland och förhandlingarna med Iran om kärnvapennedrustning. Andra säger att Storbritanniens inflytande i världen och relationen till Washington skulle ta skada om landet valde att lämna.

För närvarande är läget mycket jämnt i opinionen. Många har högre förtroende för David Cameron än andra politiker och det är därför troligt att hans argument får stort genomslag. Det faktum att president Obama engagerat sig i kampanjen genom att säga att USA vill att Storbritannien stannar kvar kan även visa sig vara betydelsefullt. Men mycket kan fortfarande hända innan 23 juni. I nästa del av serien tar vi upp mediebevakningen och beslutet av valkommissionen om officiella kampanjgrupper samt den senaste händelseutvecklingen. Håll utkik efter det.

Matthew Broad

Twitter: @drmattbroad

Matthew Broad är en brittisk forskare som har förälskat sig i staden Åbo och skärgården. För närvarande är Broad gästande Marie Skłodowska-Curie-forskare vid Åbo universitets institution för filosofi, politisk historia och statslära. Han är särskilt insatt i historia rörande Storbritanniens utrikespolitik och Europas integration.