Parempaa palvelua netissä – sopu verkkosivujen esteettömyydestä löytyi
Den 3 maj 2016 nåddes politiskt samförstånd mellan EU-rådet och Europaparlamentet gällande direktivet om tillgängligheten till den offentliga sektorns webbplatser. Speciellt syn- och hörselskadade personer kommer i fortsättningen lättare att kunna utnyttja den offentliga sektorns webbplatser och mobilapplikationer. Direktivet är heltäckande och endast t.ex. rundradiobolag och direkta webbsändningar står utanför.
Internet har blivit ett oumbärligt hjälpmedel då det kommer till att använda och erbjuda information och tjänster. Det är viktigt att alla användargrupper klarar av att gestalta, förstå och använda webbplatser och applikationer. Ca 80 miljoner människor inom EU har någon form av funktionsnedsättning eller funktionell begränsning. I och med att befolkningen åldras förväntas denna siffra öka till 120 miljoner fram till år 2020. Då man garanterar webbplatsernas tillgänglighet, blir alla medborgargrupper i EU delaktiga i det digitala samhället och det blir lättare att dra nytta av fördelarna med den digitala inre marknaden.
Artikel 9 i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ålägger medlemsstaterna och EU att försäkra sig om att personer med funktionsnedsättning har likadana möjligheter att använda bland annat internet och övriga informations- och kommunikationstekniska system.
Offentliga tjänster ska ha en bred publik och fylla myndighetsförpliktelserna. Tjänster erbjuds allt oftare på webben och därför ska också allt innehåll på webben finnas tillgängligt för alla befolkningsgrupper. I de flesta medlemsstater har man antingen redan infört lagstiftningen om webbinnehållets tillgänglighet eller vidtagit andra åtgärder i anknytning till detta.
Det finns ändå märkbara skillnader mellan lagarna och åtgärderna, och medlemsstaternas olika tillvägagångssätt skapar därför hinder för den inre marknaden. Leverantörer som agerar över gränserna förorsakas överflödiga produktionskostnader. Speciellt SMF-företag har inte tillräckligt med information och kapacitet för att kunna följa alla tekniska specifikationer och tillvägagångssätt, och detta tar konkurrensen, konkurrenskraften och den ekonomiska tillväxten skada av. Man uppskattar att marknadsvärdet på webbinnehållets tillgänglighet i Europa uppgår till två miljarder euro. Marknaden har en betydande tillväxtpotential, eftersom tillgängligheten förverkligas på under 10 procent av alla webbplatser.
Genom att förenhetliga lagstiftningen uppnår man skalavkastning. Detta gynnar såväl statsförvaltningen, affärslivet och privatpersoner av: branschens marknad växer, arbetsplatsernas antal ökar och det är möjligt att erbjuda fritt webbinnehåll till lägre kostnader än tidigare.
EU-kommissionen presenterade ett förslag till direktiv om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser redan i december 2012 och det behandlades under flera ordförandeperioder. Behandlingen försenades bland annat av att direktivet är kopplat till internationella standarder som är under beredning. Då man nu har fått till stånd ett politiskt avtal i samråd på trepartsbasis mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen, ska direktivets text ännu formellt godkännas i Europaparlamentet och i rådet. Efter det publiceras rättsakten i Europeiska unionens officiella tidning och träder i kraft officiellt. Medlemsstaterna har 21 månader på sig att införliva texten i den nationella lagstiftningen.
I direktivet presenteras förbättringar i utvärderingen av tillgängligheten hos organisationers webbplatser. Sidorna ska till exempel ha motsvarigheter till bilder i textform och det ska vara möjligt att använda sidan också utan mus, eftersom det finns de som på grund av en funktionsnedsättning har svårt med att det. Direktivet ålägger medlemsstaterna att regelbundet övervaka tillgängligheten hos den offentliga sektorns hemsidor och mobilapplikationer och rapportera om detta. Dessa rapporter ska överlämnas till kommissionen och publiceras.
I behandlingen av direktivförslaget har man balanserat mellan de föreslagna åtgärdernas fördelar och kostnaderna för reformen av systemen. I Finland berör reformen till exempel alla kommuner. Kostnaderna minskar ändå bland annat av att direktivet har en relativt lång genomförandetid – 3–5 år efter det att direktivet trätt i kraft – och de investeringar som krävs kan i många fall genomföras först då systemen på grund av sin tekniska livslängd ändå behöver förnyas. Rådets och parlamentets förhandlingsresultat har ansetts vara mycket balanserat.
Juha Parantainen
