Kuukauden kysymys: Miten Britannian Brexit-neuvottelut vaikuttavat EU:n päätöksentekoon lähivuosina?
Förhandlingarna mellan Storbritannien och Europeiska unionen om det brittiska utträdet ur EU, som sannolikt inleds nästa år, kommer ofrånkomligen att inverka på EU:s verksamhet de närmaste åren. Förlamas då EU:s beslutsfattande helt? Och vilken ställning har Storbritannien i beslutsfattandet inom EU innan utträdet officiellt träder i kraft? Dessa frågor ställde vi EU-forskaren Tapio Raunio:
Den brittiska utträdesprocessen kommer med våld att ha en stark inverkan på hela unionens verksamhet de närmaste åren – i synnerhet om det uppstår problem i förhandlingarna. Situationen är mycket speciell. Ända fram tills utträdet träder i kraft är Storbritannien en fullvärdig medlem av unionen med alla rättigheter och skyldigheter, så åtminstone i princip har landet full rätt att delta i allt beslutsfattande i unionen. Följaktligen kan Theresa Mays regering, den brittiska kommissionsmedlemmen och landets ledamöter i Europaparlamentet, om de så vill, lämna spår i den EU-lagstiftning som träder i kraft först efter det brittiska utträdet och som till innehållet kan ha stor betydelse för de framtida relationerna mellan unionen och Storbritannien.
I de egentliga utträdesförhandlingarna – där det förstås samtidigt i mångt och mycket förhandlas om de framtida brittiska relationerna till unionen – kan Storbritannien naturligtvis inte delta i utformandet av EU:s ståndpunkter.
Såväl Bryssel som London försäkrar dock att Storbritannien under utträdesprocessen kommer att delta i beslutsfattandet i konstruktiv anda, vilket torde innebära en återhållsam hållning inom EU-institutionerna och undvikande av konflikter. Sannolikt kommer de brittiska politikerna och tjänstemännen i praktiken ofta att jäva sig i beslutsfattandet. Detta torde också vara i samklang med premiärminister Mays intressen, för i förhandlingarna om utträdet och om Storbritanniens kommande relationer till unionen är det EU och inte Storbritannien som bestämmer takten. Att göra sig besvärlig skulle följaktligen försvåra försvaret av brittiska intressen.
Storbritannien avstod också från ordförandeskapet i rådet 2017 vilket medför att Finlands följande ordförandeskap tidigareläggs till 2019.
Man ska å andra sidan inte överdriva konsekvenserna av Brexit på unionens vardag. Till exempel under eurokrisens värsta år kretsade diskussionen i Europa visserligen runt euroområdets problem, men samtidigt fortsatte likväl unionsinstitutionerna med sina normala rutiner inom övriga politikområden. EU förlamades alltså inte av eurokrisen och så går det inte heller när det gäller Brexit.
Lagstiftningen och andra politiska projekt kommer att framskrida som förut. Under eurokrisen godtogs i själva verket ett flertal reformer som ökade unionens finanspolitiska makt betydligt och som motvikt till Brexitdiskussionen finns det nu ett visst tryck inom unionen att påvisa integrationens livskraft.
Brexit kan också genuint underlätta beslutsfattandet i unionen.
Det torde inte vara någon större hemlighet att det framför allt bland de ursprungliga sex medlemsstaterna som satte i gång integrationen fanns mycket irritation gentemot Storbritannien redan före folkomröstningen om medlemskapet i juni. Problemets kärna ligger i sättet att tala om integrationen: britterna betonar gärna hur annorlunda och förträffliga de är i motsats till styva och byråkratiska Kontinentaleuropa. De brittiska regeringarna har från decennium till decennium krävt avvikelser och dispens från unionens regler. I synnerhet under David Camerons premiärministerperiod (2010–2016) hade britterna allt större svårigheter att anpassa sig till gemensamma beslut. Som nära parter till Storbritannien har de senaste åren ofta uppträtt länder som Polen, Tjeckien och Ungern – där konservativa värden och euroskepticism har grasserat senaste åren.
En eventuell Brexit förväntas bidra till enhetlighet inom unionen. Också Tyskland–Frankrike-axeln kan accentueras ytterligare. Brexit gör beslutsfattandet lättare såväl i ministerrådet och europeiska rådet som i Europaparlamentet där i synnerhet brittiska Tories, det konservativa partiet, med sina ständiga gruppväxlingar orsakar huvudbry.
Tapio Raunio
