Månadens fråga: Vad borde EU göra i förhållande till Turkiet?

Medlemmarna i Europaparlamentet vill tillfälligt avbryta de pågående medlemskapsförhandlingarna med Turkiet. Under sitt plenarsammanträde i november 2016 meddelade parlamentet att det fortfarande vill hålla Turkiet förankrat i EU, men att Turkiets ”oproportionerliga repressiva åtgärder” utifrån undantagstillståndet måste upphöra innan förhandlingarna fortsätter. Europaparlamentets uttalande är emellertid inte juridiskt bindande eftersom parlamentet inte har en officiell roll i ärendet.

Vi frågade parlamentsledamoten Liisa Jaakonsaari (SDP, S&D) om hennes synpunkt i frågan.

Kanalerna för dialog måste hållas öppna

Vi kan endast påverka Turkiet genom att vara i kontakt med Turkiet. Nyckelorden är dialog och diplomati. Samtidigt förlorar Europeiska unionen en del av sin idé, sin själ, om den godkänner de omfattande och summariska kränkningar av de mänskliga rättigheterna som Turkiet nu gör sig skyldigt till.

Som ett budskap om EU:s värderingar skulle det vara rätt att avbryta de egentliga förhandlingarna. Det måste göras klart för president Erdoğan att förhandlingarna om EU-medlemskap avbryts helt om dödsstraffet återinförs i Turkiet. Nu måste vi göra allt som står i vår kraft för att Turkiet inte ska distansera sig från EU:s värderingar: rättsstatsprincipen, demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna. Bollen ligger egentligen hos Erdoğan: om det sker framsteg när det gäller de mänskliga rättigheterna kan de frysta förhandlingarna blir riktiga förhandlingar igen.

Turkiets medlemskapsförhandlingar är emellertid inte det enda problemet. Den stora frågan är hur flyktingavtalet mellan EU och Turkiet hålls i kraft. Det borde hållas separat från frågan om medlemskapsförhandlingarna.

Efter kuppförsöket i juli har relationerna mellan EU och Turkiet varit mycket spända. Nu har Erdoğan hotat med att öppna portarna för 3 miljoner flyktingar till Europa. Jag tror att det är ett hot eftersom Turkiets befolkning önskar att det ska ingå visumfrihet i avtalet.

Vi får inte glömma att vi i EU önskar det bästa för Turkiets befolkning: fred, frihet, mänskliga rättigheter, demokrati och välfärd. Det borde också vara Erdoğans mål. Turkiets ekonomi har rasat sedan juli och den turkiska liran är en av de valutor som lidit mest det gångna året. Man borde kunna svara mot missnöje och otrygghet med fred och dialog – inte med kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller begränsningar av individens rättigheter.

Kanalerna för dialog måste hållas öppna. Vi måste upprätthålla tullunionen mellan EU och Turkiet, flyktingavtalet från mars 2016 och de många andra gemensamma projekten, som till exempel utbytesprogrammet Erasmus. Det är inte i Turkiets, i Europas eller i världens intresse att öka spänningarna i en region som redan är extremt instabil.

Liisa Jaakonsaari