Månadens fråga: Vad innebär brexit för högskolsstuderande, ambassadören Tom Dodd?
Storbritannien kommer att lämna EU i mars 2019. Många har frågat mig vad det innebär för alla de finländare som önskar studera i Storbritannien varje år och för forskningssamarbetet mellan Storbritannien och Finland. Det korta svaret är att finländska studerande och forskare kommer att fortsätta vara ytterst välkomna i Storbritannien. Förhandlingarna pågår fortfarande, men de nuvarande systemen för ansökningar, finansiering och forskning kommer knappast att ändras före 2020–2021, och knappast mycket efter det heller.
Det finns för närvarande kring 2 500 finländska studerande vid högskolorna i landet, som antingen avlägger hela studieprogram eller deltar i det populära utbytesprogrammet Erasmus. Därtill finns det ytterligare 1 500 finländare som deltar i andra utbildningsprogram. Trots att det omedelbara resultatet av folkomröstningen orsakade förståelig oro och ledde till att antalet finländare som sökte sig till Storbritannien för att studera minskade, vände denna utveckling snabbt. År 2017 var antalet ansökningar högst på fyra år. Antalet ansökningar från det övriga EU började stiga igen 2018.
Det finns, som vi alla vet, ett stort antal föreläsare, forskare och doktorander i Storbritannien som är födda i Finland – och vice versa. Jag hade under ett seminarium kring finländsk vetenskap vid Imperial College i London i november 2017 privilegiet att träffa många finländska akademiker som arbetar i Storbritannien. Under mina resor i Finland har jag också fått träffa många brittiska akademiker som arbetar i Finland. Det här är inget nytt fenomen. För hundra år sedan undervisade den stora sociologen Edvard Westermarck vid såväl Helsingfors universitet, Åbo Akademi som vid London School of Economics, mitt eget universitet.
Storbritannien är världsledande inom forskning och innovation. Med under 1 procent av världens befolkning och 2,7 procent av världens budget för forskning och utveckling producerar Storbritannien 15,2 procent av världens högst rankade forskning.
De som arbetar med forskning i Storbritannien är en ytterst internationell skara – 17 procent av de akademiskt anställda kommer från andra EU-länder och 12 procent från resten av världen. Storbritanniens förmåga att locka till sig talang från runt om i världen är en av orsakerna till landets och Europas starka ställning inom forskning och innovation. I en värld där kunskap i allt högre grad utgör grunden för ekonomisk tillväxt är den brittiska regeringen fast besluten att se till att den akademiska basen och forskningen, som saknar motsvarighet i Europa, ska fortsätta växa både på bredden och djupet under och efter brexit. Fastän vi lever i en tid av strikt kontroll av de offentliga utgifterna fortsätter den brittiska regeringen att skydda den brittiska forskningsfinansieringen. Forskning och utveckling är kärnan i strategin för den brittiska industrin.
Vi måste emellertid inse att akademisk utveckling i det långa loppet inte handlar om pengar utan om människor. Av den orsaken har regeringen lovat trygga rättigheterna för EU-medborgare som befinner sig i landet och för nykomlingar efter brexit fram till slutet av övergångsperioden 2020–2021. Undervisningsavgifterna kommer inte heller att ändras för studerande från EU/EES-området, vare sig för dem som studerar nu eller dem som söker till program som börjar 2018–2019. Det innebär att EU/EES-studerande som studerar vid brittiska universitet kommer att betala samma avgifter som de ”inhemska” studenterna under hela programmet, också om de blir färdiga först efter att Storbritannien har lämnat EU. Ett resultat av övergångsförhandlingarna är sannolikt att studerande som inleder sina studier 2020–2021 fortsätter att betala samma avgifter.
Tack vare ett avtal med EU 2017 kommer Storbritannien också att fortsätta delta i utbytesprogrammet Erasmus+. Det bör göra det möjligt för forskare och studerande att studera utomlands och erhålla finansiering genom Erasmus+ fram till utgången av det akademiska året 2020–2021.
Den brittiska regeringen har upprepade gånger meddelat att man önskar att akademiker och studerande från EU ska fortsätta arbeta, studera och forska i Storbritannien även efter att vårt nya partnerskap med EU träder i kraft. Regeringen vill också fortsätta delta i liknande framtida program, till exempel efterföljare till Erasmus och Horisont 2020, bara vi kan finna fungerande arrangemang angående till exempel betalningen.
Viljan att samarbeta är också stark i EU:s medlemsstater, inklusive Finland. I mars besökte för första gången en brittisk delegation bestående av universitetsrektorer Helsingfors för att träffa kolleger inom utbildning och forskning. Alla var eniga om behovet av att upprätthålla och förstärka förbindelserna inom utbildning och forskning. Dessa tankar delas av det akademiska samfundet i hela EU och de syns även i EU:s formella förhandlingsmandat.
För att sammanfatta är och förblir Storbritannien öppet för akademisk begåvning och studerande från Finland, precis som vi var också innan Finland gick med i EU 1995. Finländska forskare, och i ett bredare perspektiv forskare från hela EU, berikar det akademiska samfundet i Storbritannien och vice versa. Det är uttryckligen den välkomnande internationalism som råder i den brittiska högskole- och forskningssektorn som är en av dess främsta styrkor, tillsammans med möjligheterna till interdisciplinär forskning och respekten för framstående personer oberoende av ålder eller ämne. Jag underskattar inte vikten av den akademiska sektorn och forskningssektorn i Finland, med den brittiska sektorns omfattning och djup saknar motsvarighet i Europa.
Eftersom de brittiska högskolorna är de enda i EU, och förvisso globalt, som kan tävla med Förenta staternas dominans i universitetsrankingen, måste Storbritannien och EU/Finland fortsätta samarbeta nära inom forskning och utbildning, liksom inom andra områden. Det skulle vara dåraktigt av båda parter att inte göra det. Alla försök att skapa ett ”Fästning Europa” kan enbart skada kontinentens bas för forskning och högre utbildning och gynna globala konkurrenter, till Europas intellektuella förlust.
Ambassadören Tom Dodd
