Tillgänglighetsverktyg

Bild: Euroopan komissio
Nyheter 20.11.2018

Böjda gurkor och konsumentskydd. Vad och hur reglerar EU egentligen?

Vi har alla hört historien om direktivet som förbjuder böjda gurkor som ett exempel på EU:s huvudlösa reglering.

Den goda historien är emellertid till största del en legend: författningen upphävdes för över tio år sedan och bakom den låg huvudsakligen producenternas krav, inte EU:s behov av att reglera allt mellan himmel och jord. Författningen skulle underlätta förpackning och handel mellan EU-länderna och den förbjöd inte på något vis böjda gurkor, men gav förslag till kvalitetsklasser beroende på gurkans utseende och egenskaper.

Euroopan parlamentin rakennus Strasbourgissa. Kuva: European Union 2017 - European Parliament.
Europaparlamentets byggnad i Strasbourg. Foto: European Union 2017 – European Parliament.

Trots att man talade om ”gurkdirektivet” var det inte ens fråga om ett direktiv utan om en förordning. Det är två olika slag av EU-författningar som skiljer sig från varandra bland annat när det gäller genomförandet. Direktiv och förordningar är inte heller de enda formerna av författningar som EU använder, utan det finns också beslut, rekommendationer och yttranden.

Var och hur kan EU utöva makt?

EU:s maktutövning grundar sig huvudsakligen på lagstiftning. Det betyder att EU försöker påverka olika aktörer och frågor genom lagstiftning, inte genom till exempel finansiering.

Förhållandet mellan medlemsstaternas nationella rättsordning och EU:s lagstiftning kan beskrivas genom den så kallade företrädesprincipen. Enligt den rankas alltid EU-lagstiftningen över nationell lagstiftning när dessa står i konflikt med varandra.

Maktfördelningen mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna följer principen om tilldelade befogenheter. Det betyder att EU utövar sin beslutanderätt inom de politikområden där medlemsstaterna tilldelat unionen makten. EU kan bara handla på områden som fastställts genom EU-fördragen. Till exempel inom jordbruket har EU stora befogenheter, men inom utbildningspolitiken fattar medlemsstaterna de flesta besluten själva.

Direktiv är mål som ska nås

Direktiv är kanske den kändaste formen av EU-författningar. Direktiv är trots sitt rykte inte ”micromanagment” av EU utan snarare ett slags riktlinjer. I direktiv fastställs mål som varje medlemsstat ska uppnå, med medlemsländerna besluter själva vilka åtgärder som vidtas för att nå målen.

Ett exempel är direktivet om konsumenträttigheter, som ska förbättra konsumentskyddet i EU och harmonisera medlemsstaternas lagstiftning. Genom direktivet tryggas bland annat konsumentens rätt till information och deras ångerrätt. Direktivet fastställer emellertid endast minimikriterier som alla medlemsstater måste uppfylla. Länderna kan, om de så vill, bestämma att de ska ha ett mycket mer omfattande konsumentskydd.

Förordningar är bindande för medlemsstaterna

En förordning skiljer sig från ett direktiv genom att den träder i kraft som sådan. Medlemsstaterna behöver inte inkludera den i sin nationella lagstiftning. Förordningar ska följas till alla delar överallt i EU, om inte ett medlemsland beviljats undantagstillstånd.

Under sommaren talades det mycket om GDPR, det vill säga EU:s dataskyddsförordning. Förordningen trädde i kraft i alla medlemsstater i maj 2018 efter en övergångsperiod på två år. Dataskyddsförordningen stärker medborgarnas rätt till dataskydd och till konfidentiell behandling av personuppgifter. Förordningen harmoniserade också medlemsstaternas mycket varierande praxis gällande dataskydd.

Beslut, rekommendationer och yttranden

Ett beslut är en typ av författning som bara gäller dem som beslutet riktas till. Det kan till exempel gälla vissa medlemsstater, organisationer eller ett enskilt företag. Det finns en stor mängd olika typer av beslut och deras rättsverkan varierar också från fall till fall. Beslut används till exempel när kommissionen dömt företag till böter för missbruk av ledande ställning.

Rekommendationer och yttranden skiljer sig från andra författningar genom att de inte är juridiskt bindande. Genom dem kan institutionerna uttrycka sin ståndpunkt och framföra åtgärdsförslag.

Läs mer:

EU:s ordinarie lagstiftningsförfarande

EU-lagarnas förhållande till Finlands lag

Följ oss