Europeiska unionens riktning: Kriser utvecklar unionens säkerhet
Säkerheten har varit en del av EU:s grundtankar ända sedan unionen grundades. Utvecklingen av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik styrs av grundfördragen, men olika kriser spelar också en central roll.
Forskningsdirektör Hanna Ojanen från Tammerfors universitet skriver i Europainformationens nya bok Förenade i mångfalden? Europeiska unionens riktning om EU:s utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Europainformationen samtalade med Ojanen om Europas säkerhet.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken formades genom Maastrichtfördraget 1992, och har sedan dess vidareutvecklats genom andra fördrag. I och med Lissabonfördraget 2009 fick EU en egen utrikestjänst ledd av en ”utrikesminister”, EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik fick då en ännu starkare ställning.
Det utrikespolitiska beslutsfattandet betonar enighet
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken omfattar i princip alla utrikespolitikens områden och alla frågor som rör unionens säkerhet, men i praktiken bara sådana frågor som medlemsländerna avtalat om separat. Medlemsländerna har kommit överens om att deras nationella utrikespolitik ska vara i linje med det som beslutas i EU. De övergripande strategiska riktlinjerna fastställs enhälligt i Europeiska rådet. Rådet för utrikes frågor ansvarar för EU:s yttre åtgärder. Beroende på vilka frågor som behandlas kan utrikesministrarna, försvarsministrarna, handelsministrarna och utvecklingsministrarna sammanträda i utrikesrådet.
– EU är en långsam förhandlare, eftersom det tar tid att nå samförstånd internt. Det är ett problem i krissituationer att beslutsfattandet är långsamt, säger Ojanen.
Enligt Ojanen kunde den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken effektiveras på flera sätt. En möjlighet skulle vara att börja fatta beslut med kvalificerad majoritet. En annan möjlighet vore att delegera verksamhet till grupper av länder som representerar EU.
– EU:s effektivitet ökar när unionen har flera representanter. En hög representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik – för närvarande Josep Borrell – räcker bara inte till. Det är också viktigt med dialog, att lyssna och diskutera.
EU:s effektivitet ökar när unionen har flera representanter. Det är också viktigt med dialog, att lyssna och diskutera.
– EU använder sig av särskilda representanter. Utrikesminister Pekka Haavisto har varit en sådan representant för EU i olika konflikter och fredsprocesser i Afrika. Genom de särskilda representanterna kan EU hjälpa sina partner att finna lösningar och stödja deras förmåga att lösa konflikter. Vi behöver inte erbjuda färdiga lösningar åt andra, säger Ojanen.
EU:s säkerhet utvecklas genom kriser
Kriser kan bidra till att skapa en gemensam politik och till att effektivisera beslutsfattandet. Till exempel det försvagade säkerhetsläget och den ekonomiska krisen på 2010-talet bidrog till en djupare integration av säkerhets- och försvarspolitiken. Enligt Ojanen behövs det ofta en kris för att medlemsstaterna ska göra eftergifter och för att frågor ska gå framåt.
– Brexit, det vill säga Storbritanniens utträde ur EU, befarades minska unionens betydelse och handlingskraft i säkerhetspolitiken. Det blev emellertid enklare att fatta beslut. Som medlemsstat var Storbritannien inte särskilt entusiastiskt över att utveckla det gemensamma försvaret, och landet motsatte sig till exempel inrättandet av en permanent EU-stab.
Coronapandemin har påverkat krishanteringen och finansieringen av den och förändrat synen på säkerhet.
– Coronapandemin har i en viss mån påverkat krishanteringen och finansieringen av den. Å andra sidan har pandemin också ändrat synen på säkerhet. Unionen skulle kunna bli mer central till exempel inom försörjningsberedskapen, säger Ojanen.
– Under pandemin har relationerna till stormakterna blivit en viktig fråga. I vilken mån kan EU vara beroende av dem? Både Ryssland och Kina har under pandemin också spridit desinformation med avsikt att undergräva EU:s verksamhet och sammanhållning och ge en bild av att de själva har agerat effektivare än EU.
Medborgarna understöder ökad säkerhet
Enligt opinionsmätningar förhåller sig EU-medborgarna positivt till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Undersökningarna visar att säkerheten är något som medborgarna vill att EU ska arbeta för.
– Det är i och för sig lätt att vara för säkerhet, en annan sak är sedan vad man anser att det betyder. Det är intressant att den positiva inställningen också gäller utvecklandet av den gemensamma försvarspolitiken. Å andra sidan är det lätt att vara positivt inställd utrikes- och säkerhetspolitiken, eftersom den inte direkt påverkar människors liv på samma sätt som t.ex. jordbrukspolitiken. Den har inte heller skapat osämja eller politiserats, säger Ojanen.
Europainformationens senaste publikation Förenade i mångfalden? Europeiska unionens riktning kartlägger hur EU:s politik utformas och förändras och dryftar unionens framtid. I artikelserien Europeiska unionens riktning presenterar vi bokens teman och diskuterar unionens framtid med bokens författare. Du kan beställa boken gratis i Europainformationens webbshop. Den svenska upplagan av boken kommer ut i början av 2022.
