Lagen om företagens samhällsansvar som är under beredning väcker frågor
Om den nya lagen om företagens samhällsansvar som är under beredning i EU genomförs, innebär den omvälvande förändringar i de europeiska företagens sätt att köpa produkter och tjänster i utvecklingsländer. Den nya lagen förväntas förbättra de lokala arbetstagarnas rättigheter och minska miljöbrott.
Många företag som är verksamma i Europa blir tvungna att ändra sina verksamhetssätt avsevärt under de närmaste åren.
EU arbetar just nu med en rättsakt som innebär att alla företag i EU ska tillgodose de mänskliga rättigheterna, värna om miljön och bidra till en god förvaltning i sina värdekedjor. Enligt den nya lagen ska företagen till exempel ingripa mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller miljöbrott som deras underleverantörer i utvecklingsländer gör sig skyldiga till.
Lagen ska särskilt gälla storföretag, men också små och medelstora företag i ”risksektorer” som enligt en preliminär bedömning är jord- och skogsbruk, textilindustri och gruvindustri.
Riktlinjer för kontroll över värdekedjorna har hittills fastställts enligt OECD:s och FN:s principer. Det som har varit problematiskt är att det är frivilligt att följa dessa riktlinjer och principer.
EU är den första stora aktören som tänkt ändra de principer som varit frivilliga att följa till bindande lagstiftning.
”Omvälvande förändring”
Enligt den nya EU-lagen ska företagen uppfylla kravet på så kallad aktsamhet, vilket innebär att företagen ska ”identifiera, förebygga, begränsa och åtgärda” de skadliga konsekvenser för de mänskliga rättigheterna och miljön som deras verksamhet medför.
De företag som försummar sina skyldigheter kan också få påföljder, bland annat ersättningsansvar.
”Vissa tycker att detta är en rätt omvälvande förändring”, sade Europaparlamentariker Heidi Hautala som deltog i debatten vid Europaparlamentets informationskontor i Finland i Helsingfors i slutet av mars.
Den nya lagen behövs enligt Hautala bland annat för att Europa inte ska överföra ansvaret för klimatutsläppen till Kina som tillverkar största delen av européernas konsumtionsvaror.
”Vi (européer) orsakar en del av Kinas utsläppsbörda. Det har beräknats att upp till en tredjedel av vårt koldioxidavtryck består av konsumtion som inte statistikförs.
Att förebygga modernt slaveri och skydda offren för kränkningar av de mänskliga rättigheterna är också viktigt.
Näringslivet befarar att lagen blir en börda
Lagtexten har ännu inte fått sin slutliga form. I synnerhet företagen vill se ytterligare preciseringar, säger Hannu Ylänen, sakkunnig vid Finlands näringsliv, som talade vid samma evenemang som Heidi Hautala.
Ylänen lyfte fram företagens oro över bland annat ersättningsansvaret. Enligt honom får EU-rättsakten inte leda till situationer där ett finländskt företag blir tvunget att ersätta alla eventuella skador som sker längs en lång och komplicerad global leveranskedja.
”Ett företag kan ha värdekedjor med hundratals eller tusentals leverantörer. Enligt Finlands näringsliv ska företagens skyldighet att inhämta information gälla det första eller andra ledet i kedjan, och att på de lägre leden ska tillämpas till exempel OECD:s (frivilliga) principer.”
Sonja Finér från Finnwatch som undersöker företagsverksamhetens globala konsekvenser, blidkade Ylänen: ”Trots att lagtexten kräver ytterligare preciseringar, håller EU inte på att skapa ett system där ett företag som visat tillbörlig aktsamhet ställs till svars för sådant som företaget inte har orsakat.”
Enligt Finnwatch är det viktigt att se till att de offren som befinner sig i den svagaste ställningen i värdekedjan får möjlighet att påvisa företagets försummelser i domstolen. I EU-rättsakten bör därför tas in en bestämmelse om företagens skyldighet att lägga fram bevis på hur de har visat aktsamhet i kedjans alla led.
Utvecklingsländer är oroliga över sina resurser
Förutom företagen väcker den nya lagens konsekvenser osäkerhet i utvecklingsländerna.
Enligt Heidi Hautala är många låginkomstländer och medelinkomstländer oroliga över att deras resurser inte räcker till att uppfylla de nya kraven. Detsamma framgår också av utrikesministeriets utredningar som visar att det finns en risk för att företagen i de minst utvecklade länderna i fortsättningen riktar sig till andra marknader än EU-marknaden.
Sonja Finér önskade dock att de utvecklingsländer som hör till de globala produktionskedjorna ska lösa problemen i regleringen av arbetet och de mänskliga rättigheterna. På det sättet har de också i fortsättningen tillträde till den europeiska marknaden.
”Ett stöd som riktas till företagen i söder påskyndar förändringen”, sade Finér.
Även Hautala önskade stöd till producentländerna genom utvecklingssamarbete och nya slags partnerskap.
Europaparlamentet kommer antagligen att rösta om lagförslaget i maj. Därefter ska Europeiska unionens råd, parlamentet och kommissionen slutföra texten vid trepartsförhandlingarna innan den blir ett formellt direktiv.
”Jag hoppas att processen blir klar i år”, sade Heidi Hautala.
Jukka Aronen
Artikeln har publicerats för första gången i Utveckling-tidningen och i Kauppapolitiikka-tidskriften.
