Utvidgningen
Sedan unionen grundades har Europeiska unionens grundläggande målsättning varit att förena Europa på demokratisk väg. Det ursprungliga samarbetet mellan de sex länderna har utvidgats till en union med 27 länder.
Sex länder grundade Europeiska kol- och stålgemenskapen 1951 samt Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 1957. Därefter har antalet medlemsländer ökat till 28 i och med Kroatiens inträde i unionen i juli 2013. Numera har EU 27 medlemmar efter att Storbritannien gick ur unionen den 31 januari 2020.
- 1951 Frankrike, Tyskland, Italien, Belgien, Nederländerna, Luxemburg
- 1973 Storbritannien, Irland, Danmark
- 1981 Grekland
- 1986 Spanien, Portugal
- 1995 Finland, Sverige, Österrike
- 2004 Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien, Malta, Cypern
- 2007 Rumänien, Bulgarien
- 2013 Kroatien
När Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien blev medlemmar i unionen 2004 var det en historisk milstolpe som satte punkt för tudelningen av Europa. Unionens femte utvidgning skedde 2007 då Rumänien och Bulgarien anslöt sig till unionen. Kroatien anslöt sig till unionen den 1 juli 2013.
Kandidatländer är:
- Albanien
- Bosnien och Hercegovina
- Georgien
- Moldavien
- Montenegro
- Nordmakedonien
- Serbien
- Turkiet
- Ukraina
EU har inlett en så kallad stabiliserings- och associeringsprocess med alla länder på västra Balkan och syftet med processen är föra länderna i området närmare EU. I och med denna process kan länderna fritt föra in nästan alla sina produkter på EU:s inre marknad. Länderna erhåller även finansiering från EU för att genomföra reformer. En central del av processen är stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och varje land på västra Balkan.
Villkoren för medlemskap
Alla europeiska stater som respekterar principerna om frihet, demokrati, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och rättssamhället kan ansöka om medlemskap i Europeiska unionen.
EU-ländernas ledare sammanträdde vid ett toppmöte i Köpenhamn i juni 1993 och preciserade villkoren för medlemskap genom att slå fast de så kallade Köpenhamnskriterierna. Enligt kriterierna ska nya medlemmar då de ansluter sig ha
- stabila politiska institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, samt respekt för minoriteter
- en fungerande marknadsekonomi och förmåga att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna i EU
- förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av medlemskapet. Här ingår att ansluta sig till målen för den politiska unionen samt den ekonomiska och monetära unionen
Europeiska unionen håller fast vid sina åtaganden gentemot länder som deltar i utvidgningsprocessen med beaktande av sin förmåga att ta emot nya medlemmar.
Utvidgningen har under de senaste åren hamnat i skymundan eftersom EU:s agenda har dominerats av den ekonomiska och utrikespolitiska krisen. Rysslands invasion av Ukraina 2022 fick dock Ukraina och Moldavien att ansöka om medlemskap i EU, vilket åter har fört upp utvidgningsfrågorna på agendan.
Förhandlingar om medlemskap
En allmän princip har fastslagits om att länderna ska behandlas enhetligt och att anslutningsprocessen framskrider enligt kandidatlandets egna framsteg. Utgångspunkten för medlemskapsförhandlingarna är att kandidatlandet ska godkänna och genomföra EU-lagstiftningen acquis communautaire, i sin helhet. Landet förbinder sig att iaktta EU:s lagstiftning och bestämmelser, som grundar sig på EU:s grundfördrag och EU-domstolens rättspraxis.
Förhandlingarna består av 35 förhandlingskapitel. Dessa behandlar helheter i EU-lagstiftningen, till exempel miljöfrågor, rättsväsendet och fri rörlighet för varor. När behandlingen av en enskild helhet inleds kallas det att öppna ett förhandlingskapitel, som stängs när förhandlingarna har avslutats.
Förhandlingarna framskrider i tre skeden:
1. Jämförelse av lagstiftning
Kommissionen jämför EU:s och kandidatlandets lagstiftning och utarbetar en jämförande rapport (screening-rapport) över lagstiftningen rörande varje förhandlingskapitel.
2. Uppställande av bedömningsgrunder (så kallade benchmarks)
Utifrån kommissionens screening-rapport ställer medlemsländerna upp bedömningsgrunder för kandidatlandet. Bedömningsgrunderna är de villkor som ställs upp för kandidatlandet. Genom bedömningsgrunderna säkerställs att kandidatlandet har beredskap att genomföra lagstiftningen.
3. Behandling av förhandlingskapitlen
Behandlingen av förhandlingskapitlen sker mellan kandidatlandet och kommissionen med fullmakt av medlemsländerna. Kandidatlandet ändrar den lagstiftning som förhandlingskapitlet handlar om så att den motsvarar lagstiftningen i EU. Kommissionen rapporterar regelbundet till medlemsländerna om hur förhandlingarna framskrider. När kandidatlandets lagstiftning motsvarar EU-lagstiftningen konstaterar medlemsländerna att kandidatlandet har omfattat EU-lagstiftningen i fråga om dessa kapitel och att kandidatlandet uppfyller bedömningsgrunderna för att stänga kapitlet.
När förhandlingarna är avslutade ska kandidatlandet och medlemsländerna godkänna förhandlingsresultatet dvs. det egentliga anslutningsfördraget. I Finland är det riksdagen som godkänner anslutningsfördragen. Före anslutningen ska Europaparlamentet ännu godkänna det nya medlemslandet.