EU:s utrikespolitik – historia och utveckling

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) i Europeiska unionen skapades ursprungligen genom Maastrichtfördraget 1992. Sedan dess har den vidareutvecklats genom ett antal fördrag. På tröskeln till det nya millenniet ökade behovet av att ge EU en allt starkare global roll inom den internationella politiken. Lissabonfördraget (som trädde i kraft den 1 december 2009) ger en rättslig grund för unionens utrikespolitik. Lissabonfördraget innebar också betydande reformer för den gemensamma utrikespoltiken.

I och med Lissabonfördraget breddades unionens roll inom de externa relationerna. EU fick en egen utrikesförvaltning och en ny hög tjänst inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Europeiska unionen företräds nu i sina externa relationer av den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitiken. Representanten som också kallas EU:s utrikesminister uttalar sig ute i världen och i sina ställningstaganden med en gemensam röst för alla EU-länder.

EU:s utrikestjänst

EU:s utrikestjänst (EEAS) skapades genom Lissabonfördraget. Den inrättades officiellt i juli 2010. Utrikestjänsten utgör grunden för ”EU-diplomatin”. Den består av kommissionens och rådets tidigare utrikespolitiska enheter och anställda samt av utsänd personal från EU-ländernas utrikesförvaltning.

Utrikestjänsten bistår den höga representanten för utrikes- och säkerhetspolitik med planering och samordning, och den stöder också kommissionens ordförande och Europeiska rådets ordförande.

Utrikestjänsten är en självständig institution och den lyder inte direkt under vare sig rådet eller kommissionen. Utrikestjänsten har sitt högkvarter i Bryssel, där även dess centralförvaltning finns. Europeiska unionens utrikestjänst har såväl civil som militär personal.
Inom utrikestjänsten arbetar cirka 1 500 tjänstemän. Till utrikestjänsten hör också alla EU-delegationer i länder utanför unionen. Antalet delegationer är för närvarande ungefär 140.

Från 2009 till 2014 var brittiska Catherine Ashton, tidigare EU-handelskommissionär, EU:s första höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Sedan november 2014 var Federica Mogherini från Italien EU:s höga representant. Hon var också viceordförande för kommissionen som leds av Jean-Claude Juncker.

Sedan den 1 december 2019 är Josep Borrell hög representant.

Global strategi

Federica Mogherini, EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik, presenterade den 28 juni 2016 för Europeiska rådet EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken ”Shared Vision, Common Action: A Stronger Europe”. Medlemsstaterna har förbundit sig till att genomföra strategin tillsammans med EU-institutionerna.

I strategin fastställs EU:s gemensamma vision och verksamhetsplan för EU:s åtgärder i världen. I strategin bestäms även det gemensamma målet och gemensamma åtgärder för samtliga politikområden. EU arbetar för fred och säkerhet, välstånd, demokrati och en regelbaserad världsordning genom att handla enigt, delta globalt, bära ansvar och satsa på olika slag av partnerskap.

Det ingår fem huvudsakliga prioriteter i strategin:

Unionens säkerhet:

Den globala strategin börjar inom EU. EU stärker sina åtgärder när det gäller försvaret, cybersäkerheten, terrorismbekämpningen, energiproduktionen och den strategiska kommunikationen.

Staters och samhällens krishanteringsförmåga i EU:s östra och södra grannskap:

Större satsning på staters och samhällens bärkraft i EU:s östra grannskap, som sträcker sig ända till Centralasien, och i det södra grannskapet som sträcker sig till Centralafrika. EU stöder olika sätt att stärka bärkraften och utvecklar en effektivare migrationspolitik för Europa och dess grannländer.

EU-anslutningsprocessen, som grundar sig på strikta och rättvisa villkor, är livsviktig för att öka förmågan att hantera kriser i Västra Balkan och Turkiet.

En samordnad approach till konflikter:

EU deltar i fredsbyggande och främjar en mänsklig säkerhet. EU förebygger kriser utan dröjsmål och satsar på stabilisering.

Regionala system som baserar sig på samarbete:

I en värld som samtidigt utsätts för både globala och lokala påfrestningar är den regionala dynamiken särskilt viktig. EU stöder regionala system som baserar sig på samarbete, i hela världen.

En hållbar fred kan endast uppnås genom övergripande avtal som utgår från breda, djupgående och hållbara regionala och internationella partnerskap. EU främjar och stöder dessa.

Global styrning på 2000-talet:

EU har förbundit sig till en världsordning som bygger på internationell rätt som tryggas med hjälp av mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och tillgång till jordens gemensamma naturresurser. Denna förbindelse innebär en strävan efter att förändra det rådande systemet, inte bara bevara det.

EU stöder FN och strävar efter att utveckla globala samordnade funktioner tillsammans med internationella och regionala organisationer, med stater och icke-statliga aktörer.

• Global strategi (pdf. 370 KB)