Nyheter 1.9.2005

Landskapen 10-år i EU; Egentliga Finland

“I trakterna kring Loimaa, i Egentliga Finland, var inte framtidsutsikterna värst ljusa för tio år sedan. Framtiden såg inte lovande ut för lantbruket.”

Pauli Salminen, vd för Loimaa regionkommuns utvecklingsbolag.

“Under tio år av EU-medlemskap har utvecklingen inom metallindustrin och inom nya näringsgrenar som turism lett till en positiv utveckling av regionkommunen”, konstaterar Pauli Salminen, vd för Loimaa regionkommuns utvecklingsbolag.

Loimaa region är känd runt om i landet som ett jordbruksområde. För regionen har medlemskapsåren i EU inneburit stora förändringar, men även en tid för nya möjligheter. Det traditionella lantbrukets betydelse har minskat, men vikten av nya näringsgrenar har ökat. Speciellt utvecklingen inom metallindustrin har varit betydande. Samtidigt har en landsortsaktig regionkommuns näringsstruktur blivit mångsidigare. Turism och nya produktionformer har gett ny energi åt ett område som är känt som en “lerregion”.

Verkställande direktör Salminen har varit med i utvecklingsarbetet sedan år 1988, då han satte i gång som Loimaa näringsombudsman. Loimaa regionkommuns utvecklingsbolag skapades 1995.

Loimaa regionkommuns utvecklingsbolag består av 10 kommuner.

I inledningen av Finlands EU-medlemskap sökte man i Loimaa området stöd och “livskraft” från EU-programmen. I trakterna kring Loimaa förstod man redan tidigt vikten av ett självständigt och ett från de egna behoven utgående regionutvecklingsarbete, enligt Salminen. Loimaa region har varit föregångare i hela landet i ett betydande antal regionutvecklingsprojekt.

Dystra framtidsutsikter inför EU-medlemskapet

Loimaa regionen har alltid varit ett starkt lantbruksområde, hela Finlands sädesbod. I början av 1990-talet var över 40 % av arbetskraften sysselsatt inom de traditionella näringsgrenarna. Srukturförändringen inom lantbruket satte i gång redan före EU-medlemskapet i början av 1990-talet. När EU-medlemskapet blev verklighet år 1995 var strukturförändringen redan i full gång. I EU-folkomröstningen i oktober 1994 tillhörde Loimaa regionen till de starkaste NEJ-områdena, t.o.m 70 % av regionkommunens invånare röstade mot ett EU-medlemskap.

I Loimaa regionen återspeglade sig förändringarna inom lantbruket även på andra näringsgrenar. Det var speciellt den småskaliga metallindustrin som betjänade lantbruksnäringen som började inrikta sig på nya produkter under 1990-talets inledande år. Regionkommunens industri drabbades mindre än övriga Egentliga Finland av östhandelns kollaps.

EU till en del av vardagen – projektkonsulter, strukturfondsfinansiering och byråkrati

Pauli Salminen minns att de första åren av EU-medlemskap var en tid av intensivt lärande inom regionutvecklingsarbetet. “Konsulterna sprang hos oss också, nu som då famlade man och allt var inte lyckat, man misslyckades även” drar Pauli Salminen sig till minnes om EU-medlemskapets inledningsskede.

Loimaa regionen var en del av målområdet 5b under EU-medlemskapets första år. Många minns dessa år som den gamla goda tiden. Enligt Salminen var det under 5b-perioden lättare även för mindre aktörer som organisationer och byaföreningar att delta i EU-projekt. “5b var närmare mänskan än nuvarande större EU-program”, funderar han.

Nya idéer och näringsgrenar – turism, metall och bison

I trakterna av Loimaa utvecklades metallindustrin kraftigt under 1990-talets senare halva. I området grundades nya anskaffningskedjor och ny underleverantörsverksamhet. Den lokala metallindustrins kundunderlag expanderade sig även utanför Norden till övriga Europa.

I Loimaa gör man affärer – nära och fjärran.

Med hjälp av EU-programmen kunde man utveckla speciellt turismnäringen. Loimaa regionen har inte traditionellt ansetts vara något attraktivt resemål. Nuförtiden finner man i regionen ändå 700-800 liggplatser varav största delen handhas av gårdsbruksturismen.Utan EU-programarbetet skulle det inte ha varit möjligt att lyfta turismen till nuvarande nivå i Loimaa regionen, enligt Salminen. Vingårdarna och flodbåtarna är nu en del av livet i Loimaa regionen nästan som i Rhenlandet och Frankrike.

De traditionella bondgårdarnas näringsstruktur har annars också blivit mångsidigare. Förutom turismen har EU-projekten kommit med bison och strutsar till Loimaa betesängar, ofta först i Finland.

En liten besvikelse – Loimaa region föll bort från EU:s understödsområden

EU:s nya programperiod började år 2000 och till många aktörers besvikelse föll Loimaa regionkommun ut ur mål 2-programmet. Området fick endast stöd under en övergångsperiod t.o.m år 2006.

“Vi var besvikna, det går inte att förneka. Det kändes underligt, att exempelvis de rika Uleåborg samt Tavastehus fick status som mål 2-område, men inte Loimaa regionen”, konstaterar Salminen gällande känslorna vid skiftet av årtusendet. “Slutet på världen var det ändå inte, lusten och viljan att fortsätta lyckade projekt lever fortfarande starkt”, spinner han vidare.

Fastän strömmen av EU:s strukturfondspengar så småningom började avta under de första åren på 2000-talet, har regionkommunen varit i stånd att utnyttja andra EU-program. Aktörer från regionen har deltagit i Interreg-projekt, där samarbetsparten för det mesta kommit från Estland. Leader aktionsgruppen för Jokivarsikumppanit har även varit i stånd att förbättra invånarnas livskvalitet med ett antal mindre projekt, trots att Leader varit till mindre nytta för utvecklingen av företagens verksamhet, enligt Salminen.

Rosor och ris – vad har EU-medlemskapet inneburit för Loimaa regionen

EU-medlemskapsåren har inte behandlat Loimaa regionens traditionella näring lantbruket med silkeshandskar. “Förändringarna inom primärproduktionen fortgår fortfarande”, konstaterar Salminen. År 1990 var 4000 av regionkommunens arbetsplatser nära förknippade med lantbruket, men år 2004 hade antalet minskat till hälften d.v.s två tusen.

Förutom turismen har metallindustrin dragit nytta av medlemskapsåren i EU. Den har blivit mångsidigare och funnit nya marknader. Loimaa regionkommun befinner sig i Finland på ett gynnsamt ställe ur flere synvinklar. Staden säges vara medelpunkt i den s.k gyllene triangeln. Tammerfors, Åbo och Helsingfors befinner sig alla drygt en timme ifrån. Trots stora förändingar inom lantbruket har regionkommunens självförsörjning gällande arbetsplatser stigit över 8,5 %.

“Loimaa regionkommun platsar onekligen in i den mest framgångsrika femtedelen bland regionkommunerna i Finland under de senaste tio åren”, konstaterar Pauli Salminen, vd för Loimaa regionkommuns utvecklingsbolag, och avslutar intervjun.

Text: Juhana Tuomola, Egentliga Finlands Europainformation

Bilder: Europainformationen, Loimaa regionkommuns utvecklingsbolag

Nästa vecka får vi synpunkter från Mellersta Finland.

I serien tidigare utkomna intervjuer:

Utrikesminister Erkki Tuomiojas synpunkter