Tillgänglighetsverktyg

Nyheter 9.9.2005

Landskapen 10-år i EU; Mellersta Finland

Via strukturfondsprogrammen övergick regionerna i Finland till självständigt regionutvecklingsarbete.

Jyväsjärvi.
Bild: Staden Jyväskylä,
Hanna Korhonen

På detta sätt resonerar enhetetschef Pekka Järvinen från Jyväskylä yrkeshögskolas FoU enhet om EU-medlemskapets inverkan på Mellersta Finland.

Situationen i landskapet före medlemskapet

Utgångssituationen var relativt dyster i Mellersta Finland. Landet genomgick en djup depression. Abetslöshetsprocenten var bland de högsta i Europa. Man höll på att köra ned den s.k skorstensindustrin. Jyväskylä och Mellersta Finland var både i absoluta tal som relativt sett ett av de områden som drabbades hårdast av strukturförändringen.

En av farhågorna var, att beslutsfattandet skulle förflyttas för långt, utom räckhåll för mänskorna.

Enhetetschef Pekka Järvinen, Jyväskylä yrkeshögskolas FoU enhet.

Anpassningen till medlemskapet – strukturfonderna och stöden

EU-medlemskapet förde med sig en helt ny regionutvecklingspraxis och tankevärld med snabb tidtabell. Exempelvis utarbetandet av regionutvecklingsprogrammen var, enligt en av mina kolleger från Mikkeli, som att segla i dimma med enbart en prick inom synhåll. Var hamnnen skulle lokaliseras visste ingen. M.a.o jobbade man med programmen, men ingen hade en bild av hur resultatet skulle se ut.

Att göra sig förtrogen med tankevärlden inom regionutvecklingsarbetet som grundade sig på programmen samt, att förstå förfaringssätten inom strukturfonderna var krävande. Till på köpet kom ytterligare Finlands egna nationella praxis. Föreningen av dessa två kulturer förde med sig verkligen komplicerade och tunga förfaringsmetoder.

Strukturfondsstöden kom i grvens tid till regionerna. Depressionen och arbetslösheten hade försatt statsekonomin i kris. Strukturfonderna medförde nya resurser samt ett nytt regioncentrerat förfaringssätt för utvecklandet av områden som drabbats av lågkonjunktur.

Via strukturfondsprogrammen övergick regionerna i Finland till ett självständigt regionutvecklingsarbete. Regionerna utarbetade sina egna regionutvecklingsprogram och fick på köpet en viss mängd EU- och statliga pengar för förverkligandet av programmen. Det uppstod ett äkta samarbete mellan de ansvariga myndigheterna för regionutvecklingen samt mellan den privata och den offentiga sektorn.

En beaktansvärd omständighet var kommissionens vilja att samarbeta med regionerna. Åtminstone i början poängterade kommissionen sin villighet at förverkliga regionutvecklingsarbete i första hand med regionerna i stället för medlemsstaterna.

Valmets pappermaskin
Bild: UM

Saldot efter 10-år

Saldot ligger klart på plussidan. Jag hänvisar till stället rörande “Anpassningen till medlemskapet – strukturfonderna och stöden”.

Hur ser sig framtiden

Vid detta skede är det mycket svårt att tolka regionutvecklingarbetets framtid. EU:s grundlag är i motvind. EU har utvidgats till en union på 25 medlemsstater. Nya medlemskandidater väntar bakom porten. EU har stora svårigheter att få till stand ett beslut rörande finansieringsramarna för åren 2007-2013. Den sist nämnda punkten är väldigt betydelsefull ur regionutvecklingens synvinkel.

Allt tyder på att strukturfondsstödet som Finland får kommer att minska. Frågan som bör ställas är, inom vilken sektor nedskärningarna sker och hur stora nedskärningarna är inom de olika sektorerna. Ytterligare osäkerhet föranleds av de beslut Finland kommer att fatta gällande den del av strukturfondsärenden, där beslutanderätten tillkommer landet, efter kommissionens finansieringsbeslut. Vilka områdena kommer att vara, hurdant stöd de kommer att åtnjuta om något alls.

I och för sig öppnar utvidgningen redan, och har öppnat, stora möjligheter och utmaningar för utvecklingsarbetet. Aktiviteten inom det internationella samarbetet och utvecklingsarbetet har redan ökat.

Nästa vecka tankar från landskapet Lappland.

I serien tidigare utkomna intervjuer:

Utrikesminister Erkki Tuomiojas synpunkter
Egentliga Finland

Följ oss