Landskapen 10 år i Europeiska unionen; Norra Österbotten
”Det svåraste med EU-medlemskapet har kanske varit den ökande byråkratin och olika granskningar och granskningar av granskningarna. En positiv överraskning var att det fanns så mycket man kunde utveckla i landskapet.”
”Utvecklingsbehovet framgick väl tidigare främst i form av ”det borde man göra”-diskussioner över en kopp kaffe. Och därmed blev idéerna oförverkligade då det inte fanns pengar att förverkliga dem med”, erinrar sig direktören för Norra Österbottens arbetskrafts- och näringscentral Leila Helaakoski.
EU-medlemskapet väckte oro
Norra Österbotten kämpade om tätpositionen när det gällde motståndet mot ett EU-medlemskap. I landskapet fruktade man att sommarstugetomter skulle hamna i händerna på tyskar och att den för landskapet så viktiga primärproduktionen skulle upphöra totalt. Det kändes som om beslutanderätten även i de allra minsta frågorna gled ur händerna. Man befarade också att utländsk arbetskraft skulle storma in på våra arbetsplatser.
Efteråt ”erkände” många jordbrukare att de röstat för ett medlemskap då de varit rädda att Finland skulle hamna totalt i skymundan om landet förblev utanför EU. Varken tyskarna eller företag från andra länder har ansett vårt landskap vara ett gott investeringsobjekt – tyvärr. Endast i företag inom ICT-branschen har ägandet övergått i internationella händer, vilket ofta inneburit att verksamheten flyttats närmare marknaden och att arbetsplatser samtidigt försvunnit till länder med lägre produktionskostnader.
Utvecklingsprojekten blev vardagsmat
Den strukturella utveckling som skett inom primärproduktionen hade inträffat också utan medlemskapet i unionen, om än eventuellt i lite makligare takt. Projektvärlden och den legion av korttidsanställda den medfört verkar landskapet ha klarat av väl. Olika EU-projekt har blivit verktyg för det vardagliga utvecklingsarbetet och nu undrar man med vilka medel utvecklingen hade förts framåt utan att man genomfört denna programpolitik, även kallad projekthelvetet. Före medlemskapet i EU var övergripande utvecklingsprojekt sällsynta, för att inte tala om byprojekt. Till en början smålog man åt byprojekten, men i och med att de konstant utvidgats och förädlats verkar de täcka det demokratiunderskott folk upplevt då beslutsfattandet fjärmats från medborgarna.
Många företag och samfund skulle inte ha kunnat genomföra sina utvecklingsprojekt utan EU-finansiering. Till exempel inom turistbranschen hade största delen av utvecklingsprojekten stannat på planeringsstadiet utan betydande insatser från samhället. Den enskilt största inkomstposten till landskapet är jordbrukarnas EU-stöd, cirka 135 miljoner euro per år. Finansieringen för olika projekt är i stort sett lika stor, men dessa består alltid till hälften av nationella pengar. Företag har grundats och arbetsplatser har uppstått. Resultatet är omöjligt att jämföra med alternativet om Finland hade stannat utanför EU eftersom medlemskapet genomsyrar en så stor del av företagens verksamhet att effekterna inte längre går att känna igen.
Medlemskapet har även gagnat landskapet i och med att medborgarna haft möjlighet att arbeta och studera i hela unionen. Medan man fått livsmedelskedjan att uppfylla EU-kraven har hundratals arbetsplatser försvunnit från landskapet, men i övriga fall har antalet arbetsplatser följt växlingarna på marknaden.
Globaliseringen måste utnyttjas
Framtidens utmaningar beror på vilka utsikter företagen har för sin verksamhet i landskapet. Skicklig arbetskraft finns det gott om, åtminstone i princip. I praktiken motsvarar den nya arbetskraftens utbildning inte alltid arbetsmarknadens behov, inom de trendiga utbildningsområdena möts inte nödvändigtvis efterfrågan och utbud. Eftersom mängden arbetskraft som går i pension inte överstiger mängden ny arbetskraft i Norra Österbotten förrän år 2016 fruktar man att utbildade ungdomar söker sig till de landskap där de som går i pension redan nu är fler än de som kommer ut på arbetsmarknaden. I vårt landskap är det endast i Uleåborgs ekonomiska region som båda könen är i stort sett lika representerade. I alla andra ekonomiska regioner verkar unga kvinnor rösta med fötterna, vilket inte bådar gott för befolkningsutvecklingen.
Nästa strukturfondsperiod verkar enligt aktuella uppgifter gynna norra Finland. Förhoppningsvis slipper vi då de många olika målområdena på en gång. Nu har vi ju mål 1-, 2- och 3-områden, övergångsregioner och vita områden, vilket vållat huvudbry på alla nivåer.
Då vi bygger vår framtid måste vi beakta åtminstone ovannämnda hot mot vårt landskap. Vi behöver dessutom fler exportföretag och smidigare kommunikationer. Å andra sidan måste vi minnas att framtiden ser ut att erbjuda många enskilda personer färre alternativ än den erbjuder landskapet. Att stoppa utslagningen är en växande utmaning också i Norra Österbotten.
Framtiden ser alltså tudelad ut, det finns små saker nära oss som vi måste se efter för att kunna dra nytta av den stora globaliseringen.
Text och foto: regioninformatör Ritva Lampén, Europainformationen i Norra Österbotten.
Nästa vecka tankar från Norra Savolax.
Tidigare intervjuer i serien:
Utrikesminister Erkki Tuomiojas synpunkter
Egentliga Finland
Mellersta Finland
Lappland
Satakunta
Norra Karelen
Södra Karelen
Södra Savolax
Päijänne-Tavastland
Östra Nyland
Nyland
Kymmenedalen
Birkaland
Österbotten
Södra Österbotten
