Tillgänglighetsverktyg

Nyheter 2.1.2007

EU kämpar för att minska växthusgaserna

Klimatförändringen kommer att vara den viktigaste faktorn som ändrar verksamhetsbetingelserna för samhällena. EU strävar efter att aktivt tillämpa och utveckla de instrument som står till buds för att minska utsläppen av växthusgaser. Bakom EU:s åtgärder finns förpliktelserna i Kyotoprotokollet och oron för de kostnader som klimatförändringen orsakar.

Miljöminister Jan-Erik Enestam talade 15.11 vid FN:s klimatmöte i Nairobi i egenskap av minister i EU:s ordförandeland. I sitt tal betonade han bl.a. att det inte finns alternativ till ambitiösa mål för utsläppsreduceringen. Foto: utrikesministeriet

Klimatforskarna anser att en ökning av växthusgaserna i atmosfären påverkar hela klimatsystemet. I och med klimatförändringen ändras också cirkulationen av värme och fukt globalt, och typerna av väderleksväxlingar förändras lokalt. Klimatförändringen förändrar bl.a. villkoren för jordbruksproduktionen, minskar färskvattenreserverna och ställer nya krav på infrastrukturen.

Kyotoprotokollet utgör grunden för EU:s verksamhet

Kyotoprotokollet som godkändes i december 1997 kräver att industriländerna minskar sina utsläpp under perioden 2008–2012. Protokollet, som trädde i kraft i fjol, ålägger industriländerna att reducera utsläppen av sex växthusgaser med 5,2 procent från nivån 1990. Klimatforskarna anser att utsläppsreduceringen måste ökas, om man vill att temperaturökningen på jorden i enlighet med EU:s mål skall vara lägre än två grader fram till 2100.

Kyotoprotokollets viktigaste egenskap är att det är juridiskt bindande. Trots att målen för utsläppsreduceringen är anspråkslösa, så binder avtalet nu industriländerna, vars utsläpp av växthusgaser utgör över 55 procent av de totala utsläppsmängderna i världen.

Kyotoprotokollet innehåller tre olika flexibla mekanismer: utsläppshandel, gemensamt genomförande (JI) och mekanismen för ren utveckling (CDM). Industriländerna kan med hjälp av utsläppshandel påverka sina utsläppskvoter. Med hjälp av det gemensamma genomförandet och mekanismen för ren utveckling kan industriländerna genomföra utsläppsreduceringsprojekt också i mindre industrialiserade länder.

EU är pionjär vad gäller utnyttjandet av marknadsmekanismerna

För att genomföra förpliktelserna i Kyotoprotokollet inledde EU 2005 en intern utsläppshandel gällande energiintensiva industrigrenar. Systemet för handel med koldioxidutsläpp avser att reducera utsläppen genom att styra företagen att utveckla egna strategier för att minska utsläppen. Enligt direktivet om utsläppshandeln kan företagen också utnyttja de flexibla mekanismerna i Kyotoprotokollet. Enligt Europeiska kommissionens ordförande José Barrosos åsikt har systemet skapat en grund för en internationell koldioxidmarknad.

Finlands naturskyddsförbunds miljökoordinator Jouni Nissinen sade vid ett seminarium kallat ”EU eller Finland – Var skapas miljöpolitiken” den 21 november att utsläppshandeln kan ses som ett steg mot en mer ekologisk skattereform. Samordningen av konkurrenskraften som Lissabonstrategin förutsätter och kampen mot klimatförändringen underlättas av reformer i stil med utsläppshandeln, som maximerar utsläppsreduceringens kostnadseffektivitet.

Men utanför systemet som utnyttjar marknadsmekanismerna finns stora utsläppskällor som trafiken och boendet. EU har också ställt upp officiella mål för energieffektiviteten, ibruktagandet av förnybara energikällor, miljövänlig teknologi och förebyggande av utsläpp. Genomförandet av målen beror i första hand på den politiska viljan i EU:s medlemsstater. Enligt Europeiska kommissionens klimatstrategi skall kampen mot klimatförändringen utvidgas till samtliga utsläppssektorer och samtliga utsläppsländer. Effektiviteten i kampen mot klimatförändringen beror framför allt på hur man lyckas genomföra ett internationellt samarbete.

EU kan inte ensam avvärja de skadliga följderna av klimatförändringen

Det senaste mötet om FN:s klimatkonvention hölls i Nairobi den 6–17 november. Vid klimatmötet försökte EU bl.a. motivera hur viktigt det är att få med alla stater i den gemensamma kampen mot klimatförändringen. Mötets viktigaste resultat gällde anpassningen till klimatförändringen: vid konferensen fattade man beslut om ett femårigt handlingsprogram och en anpassningsfond, som stödjer utvecklingsländernas intressen i förhandlingarna om klimatkonventionen. Förhoppningsvis lockar detta mindre industrialiserade länder att ansluta sig till kampen mot klimatförändringen. Visserligen har mindre utvecklade stater inte just alls deltagit i kampen mot klimatförändringen – i motsats till Förenta staterna och Australien som inte har ratificerat Kyotoprotokollet.

Följ oss