Tillgänglighetsverktyg

Nyheter 5.2.2007

EU:s konstitutionella fördrag

Infopaket om EU:s konstitutionella fördrag

De officiella fördragstexterna:

Fördrag om upprättande av en konstitution för Europa (Europeiska unionens officiella tidning 2004/C 310/01)

Europeiska unionens medlemsländer nådde fredagen den 18 juni 2004 samförstånd om EU:s konstitutionella fördrag. Det nya fördraget, som ersätter de nuvarande fördragen, behandlades vid regeringskonferensen, som inleddes i oktober 2003 i Rom. Utgångspunkt för arbetet var framtidskonventets förslag till konstitutionellt fördrag.

Målsättningen var att göra de gamla fördragen klarare och sammanslå dem samt att göra det lättare för unionen att fungera effektivt i en gemenskap med 25 länder. De svåraste frågorna vid fördragsförhandlingarna visade sig vara de som gällde EU:s institutioner, såsom rådets röstningspraxis och kommissionens sammansättning.

Det slutliga fördraget undertecknades den 29 oktober 2004. Europeiska rådet godkände i juni 2005 en förklaring där man konstaterade att ratificeringsprocessen för fördraget bör skjutas upp, eftersom resultaten från folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna förutsätter en omfattande medborgardiskussion i medlemsländerna. Varje medlemsstat får själv besluta om den fortsatta ratificeringen.

Europeiska rådet fattade i juni 2006 ett beslut om att ordförandelandet under den första hälften av år 2007 presenterar en rapport som grundar sig på omfattande samråd med medlemsländerna och som innehåller en lägesbedömning om det konstitutionella fördraget och alternativ med tanke på den fortsatta utvecklingen. Ordförandelandet Finland inledde arbetet med att ha samråd med samtliga medlemsländer och med Rumänien och Bulgarien, som ansluter sig till unionen vid ingången av år 2007. Statsminister Matti Vanhanen redogjorde för diskussionerna för Europeiska rådet i december 2006 och Tyskland fick som underlag för rapporten, som ges under Tysklands ordförandeskap, detaljerad information om diskussionerna.

Statsrådet i Finland hade förberett sig på att avlåta en proposition om godkännande av det konstitutionella fördraget till riksdagen under höstsessionen 2005, men efter rådets uttalande om en period av eftertanke ansåg statsrådet att det inte var skäl att be riksdagen godkänna fördraget omedelbart. Däremot ville man ge riksdagen möjlighet att behandla det konstitutionella fördraget utgående från en statsrådets redogörelse. En detaljerad redogörelse om fördraget överlämnades till riksdagen den 25 november 2005. Riksdagen behandlade redogörelsen under vårsessionen 2006 och stödde statsrådets åsikt att fördraget bildar en balanserad och för Finland godtagbar helhet. Riksdagen understödde fördragets ratificering.

Regeringen avlät en proposition om godkännande av det konstitutionella fördraget den 2 juni 2006. Riksdagen godkände fördraget den 5 december 2006 och republikens president beslutade om ratificering av fördraget den 8 december 2006.

Regeringens proposition till Riksdagen

Nyheter i fördraget

Revideringen av röstningsförfarandet

Det nya fördraget utökar användningen av majoritetsbeslut. För att uppnå kvalificerad majoritet behövs 55 procent av medlemsstaterna som representerar minst 65 procent av unionens befolkning. Minst femton länder måste ställa sig bakom ett beslut. För att förhindra ett beslut behövs minst fyra länder.

Kommissionsreformen

Varje medlemsstat får en egen kommissionsledamot fram till år 2014. Därefter roterar portföljerna jämlikt mellan medlemsstaterna. I framtiden kommer alla medlemsstater att vara utan en egen kommissionsledamot under en tredjedel av tiden och ha en egen ledamot två tredjedelar av tiden.

Läs också href="http://www.eurooppa-tiedotus.fi/netcomm/news/showarticle.asp?intNWSAID=29400&intIGID=7&CatTypeNumber=1&LAN=SV&Thread=29400,28474,28742,26431,23377,&intThreadPosition=0">intervjuen av Marjatta Hautala om saken.

Parlamentets makt utökas

Parlamentets inverkan inom EU:s lagstiftningsarbete ökar. Som huvudregel fastställs det s.k. vanliga lagstiftningsförfarandet, som motsvarar det nuvarande medbeslutandeförfarandet. Huvudprincipen är att lagar utfärdas på förslag av kommissionen och att rådet bestående av representanter för medlemsstaternas regeringar och Europaparlamentet är jämbördiga lagstiftare. Det maximala antalet platser i parlamentet kommer att öka från nuvarande 732 till 750.

Läs också href="http://www.eurooppa-tiedotus.fi/netcomm/news/showarticle.asp?intNWSAID=28860&intIGID=7&CatTypeNumber=1&LAN=SV&Thread=28860,28474,28742,23377,26431,&intThreadPosition=0">intervjuen av Renny Jokelin om saken.

Nya tjänster

EU får en president som väljs av EU-ländernas ledare för en period på högst fem år. Presidenten leder ordet vid toppmötena och representerar unionen i utlandet. Den andra nya tjänsten inom EU är utrikesministern. Skötsel av EU:s yttre förbindelser koncentreras till utrikesministern, som tar över de uppgifter som innehas av den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken Javier Solana. Utrikesministern sköter även de yttre förbindelserna inom kommissionen.

EU-länderna kan även med ett enhälligt beslut inrätta en europeisk åklagarmyndighet. Denna kunde inom hela unionen väcka åtal i ärenden som skadar unionens ekonomiska intressen eller gäller gränsöverskridande verksamhet, t.ex. narkotikahandel.

Utrikes- och säkerhetspolitiken

Unionens internationella ställning stärks. Den blir en juridisk person och kan till exempel ingå internationella avtal. EU får snabbinsatstrupper för krishanteringsuppdrag. För gemensamma materialanskaffningar inrättas en försvarsmaterielbyrå. Medlemsstaterna ger varandra säkerhetsgarantier och förbinder sig att hjälpa varandra mot attacker utifrån samt efter storolyckor och terrorattacker.

Läs också href="http://www.eurooppa-tiedotus.fi/netcomm/news/showarticle.asp?intNWSAID=28093&intIGID=7&intCatID=&CatTypeNumber=3&LAN=SV&contlan=&Thread=28742,28474,28187,27564,28810,28685,28627,28550,28860,28093,16285,16147,&intThreadPosition=9">intervjuen av Teija Tiilikainen om saken.

Handelspolitiken

EU får större befogenheter inom handelspolitiken. De utsträcker sig till tjänster, handel med varor, handel med immateriell egendom och direkta utländska investeringar. EU får fullmakt att förhandla om dessa frågor med länder utanför EU. Finland lyckades få med ett tillägg som förhindrar att handelsavtalen innebär ett hot mot Finlands välfärdstjänster.

Stadgan om de grundläggande rättigheterna

Ger en bindande definition på medborgarnas grundläggande rättigheter och friheter. Unionens institutioner skall följa dessa principer och för medlemsstaterna gäller samma skyldigheter när de verkställer unionens lagstiftning.

Unionen har tidigare inte haft befogenhet att ansluta sig till Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Nu är detta möjligt, eftersom unionen i och med fördraget blir en juridisk person.

Läs också href="http://www.eurooppa-tiedotus.fi/netcomm/news/showarticle.asp?intNWSAID=29932&intIGID=7&CatTypeNumber=1&LAN=SV&Thread=29932,29749,28474,26431,23377,&intThreadPosition=0">intervjuen av uskottsrådet Peter Saramo om det konstitutionella fördragets inverkan på de nationella parlamenten och skötseln av EU-ärenden på nationell nivå.

Publikationer

Fördraget om en konstitution för Europa – Vad ändras i EU? 15 frågor från medborgarna besvaras.(pdf)

En Grundlag för EU. Vad Innehåller EU:s konstitutionella fördrag?(pdf)

Fördraget om en konstitutionella för Europa i ett nötskal

Ytterligare upplysningar

Statsrådets redogörelse till riksdagen om Europeiska unionens konstitutionella fördrag

Infoblad 8b/2005: Konstitutionen och folkomröstningarna, en lägesbeskrivning

Behandlingen av EU:s konstitutionella fördrag i Finalnd (Statsrådets pressemeddelande 206/2005, 22.6.05)

Statsministerns meddelande till riksdagen, 22.6.05(på finska)

Regeringskonferensen och fördraget om en konstitution för Europa

Situationen gällande folkomröstningar

Anordnas:

Danmark
/> Irland

Polen

Portugal

Storbritannien

Tjeckien

Fördraget godkänt genom folkomröstning:

Spanien, 20.2.2005 (77% röstade för, godkänd av parlamentet

Luxemburg, 10.7.2005 (57% röstade för)

Fördraget avslagit genom folkomröstning:

Frankrike, 29.5.2005 (54,9% röstade mot)

Nederländerna, 1.6.2005 (61,6% röstade mot)

Anordnas inte:

Sverige

Fördraget är ratificerats (situationen i januari 2007):

Litauen (11.11.2004)

Ungern (20.12.2004)

Slovenien (1.2.2005)

Italien (6.4.2005)

Grekland (19.4.2005)

Slovakien (11.5.2005)

Bulgarien (Bulgarien har godkänt fördraget i samband med ratificeringen av sina anslutningsfördrag den 11 maj 2005)

Rumänien (Rumänien har godkänt fördraget i samband med ratificeringen av sina anslutningsfördrag den 17 maj 2005)

Österrike (25.5.2005)

Tyskland (27.5.2005)

Lettland (2.6.2005)

Cypern (30.6.2005)

Malta (7.7.2005)

Belgien (8.2.2006)

Estland (9.5.2006)

Finland (5.12.2006)

Information on folkomröstningar

Europas framtid – debatt

Följ oss