EU:s konstitutionella fördrag
Infopaket om EU:s konstitutionella fördrag
De officiella fördragstexterna:
Europeiska unionens medlemsländer nådde fredagen den 18 juni 2004 samförstånd om EU:s konstitutionella fördrag. Det nya fördraget, som ersätter de nuvarande fördragen, behandlades vid regeringskonferensen, som inleddes i oktober 2003 i Rom. Utgångspunkt för arbetet var framtidskonventets förslag till konstitutionellt fördrag.
Målsättningen var att göra de gamla fördragen klarare och sammanslå dem samt att göra det lättare för unionen att fungera effektivt i en gemenskap med 25 länder. De svåraste frågorna vid fördragsförhandlingarna visade sig vara de som gällde EU:s institutioner, såsom rådets röstningspraxis och kommissionens sammansättning.
Det slutliga fördraget undertecknades den 29 oktober 2004. Europeiska rådet godkände i juni 2005 en förklaring där man konstaterade att ratificeringsprocessen för fördraget bör skjutas upp, eftersom resultaten från folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna förutsätter en omfattande medborgardiskussion i medlemsländerna. Varje medlemsstat får själv besluta om den fortsatta ratificeringen.
Europeiska rådet fattade i juni 2006 ett beslut om att ordförandelandet under den första hälften av år 2007 presenterar en rapport som grundar sig på omfattande samråd med medlemsländerna och som innehåller en lägesbedömning om det konstitutionella fördraget och alternativ med tanke på den fortsatta utvecklingen. Ordförandelandet Finland inledde arbetet med att ha samråd med samtliga medlemsländer och med Rumänien och Bulgarien, som ansluter sig till unionen vid ingången av år 2007. Statsminister Matti Vanhanen redogjorde för diskussionerna för Europeiska rådet i december 2006 och Tyskland fick som underlag för rapporten, som ges under Tysklands ordförandeskap, detaljerad information om diskussionerna.
Statsrådet i Finland hade förberett sig på att avlåta en proposition om godkännande av det konstitutionella fördraget till riksdagen under höstsessionen 2005, men efter rådets uttalande om en period av eftertanke ansåg statsrådet att det inte var skäl att be riksdagen godkänna fördraget omedelbart. Däremot ville man ge riksdagen möjlighet att behandla det konstitutionella fördraget utgående från en statsrådets redogörelse. En detaljerad redogörelse om fördraget överlämnades till riksdagen den 25 november 2005. Riksdagen behandlade redogörelsen under vårsessionen 2006 och stödde statsrådets åsikt att fördraget bildar en balanserad och för Finland godtagbar helhet. Riksdagen understödde fördragets ratificering.
Regeringen avlät en proposition om godkännande av det konstitutionella fördraget den 2 juni 2006. Riksdagen godkände fördraget den 5 december 2006 och republikens president beslutade om ratificering av fördraget den 8 december 2006.
Regeringens proposition till Riksdagen
Nyheter i fördraget
Revideringen av röstningsförfarandet
Det nya fördraget utökar användningen av majoritetsbeslut. För att uppnå kvalificerad majoritet behövs 55 procent av medlemsstaterna som representerar minst 65 procent av unionens befolkning. Minst femton länder måste ställa sig bakom ett beslut. För att förhindra ett beslut behövs minst fyra länder.
Kommissionsreformen
Varje medlemsstat får en egen kommissionsledamot fram till år 2014. Därefter roterar portföljerna jämlikt mellan medlemsstaterna. I framtiden kommer alla medlemsstater att vara utan en egen kommissionsledamot under en tredjedel av tiden och ha en egen ledamot två tredjedelar av tiden.
Läs också
Parlamentets makt utökas
Parlamentets inverkan inom EU:s lagstiftningsarbete ökar. Som huvudregel fastställs det s.k. vanliga lagstiftningsförfarandet, som motsvarar det nuvarande medbeslutandeförfarandet. Huvudprincipen är att lagar utfärdas på förslag av kommissionen och att rådet bestående av representanter för medlemsstaternas regeringar och Europaparlamentet är jämbördiga lagstiftare. Det maximala antalet platser i parlamentet kommer att öka från nuvarande 732 till 750.
Läs också
Nya tjänster
EU får en president som väljs av EU-ländernas ledare för en period på högst fem år. Presidenten leder ordet vid toppmötena och representerar unionen i utlandet. Den andra nya tjänsten inom EU är utrikesministern. Skötsel av EU:s yttre förbindelser koncentreras till utrikesministern, som tar över de uppgifter som innehas av den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken Javier Solana. Utrikesministern sköter även de yttre förbindelserna inom kommissionen.
EU-länderna kan även med ett enhälligt beslut inrätta en europeisk åklagarmyndighet. Denna kunde inom hela unionen väcka åtal i ärenden som skadar unionens ekonomiska intressen eller gäller gränsöverskridande verksamhet, t.ex. narkotikahandel.
Utrikes- och säkerhetspolitiken
Unionens internationella ställning stärks. Den blir en juridisk person och kan till exempel ingå internationella avtal. EU får snabbinsatstrupper för krishanteringsuppdrag. För gemensamma materialanskaffningar inrättas en försvarsmaterielbyrå. Medlemsstaterna ger varandra säkerhetsgarantier och förbinder sig att hjälpa varandra mot attacker utifrån samt efter storolyckor och terrorattacker.
Läs också
Handelspolitiken
EU får större befogenheter inom handelspolitiken. De utsträcker sig till tjänster, handel med varor, handel med immateriell egendom och direkta utländska investeringar. EU får fullmakt att förhandla om dessa frågor med länder utanför EU. Finland lyckades få med ett tillägg som förhindrar att handelsavtalen innebär ett hot mot Finlands välfärdstjänster.
Stadgan om de grundläggande rättigheterna
Ger en bindande definition på medborgarnas grundläggande rättigheter och friheter. Unionens institutioner skall följa dessa principer och för medlemsstaterna gäller samma skyldigheter när de verkställer unionens lagstiftning.
Unionen har tidigare inte haft befogenhet att ansluta sig till Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Nu är detta möjligt, eftersom unionen i och med fördraget blir en juridisk person.
Läs också
Publikationer
Fördraget om en konstitution för Europa – Vad ändras i EU? 15 frågor från medborgarna besvaras.(pdf)
En Grundlag för EU. Vad Innehåller EU:s konstitutionella fördrag?(pdf)
Fördraget om en konstitutionella för Europa i ett nötskal
Ytterligare upplysningar
Statsrådets redogörelse till riksdagen om Europeiska unionens konstitutionella fördrag
Infoblad 8b/2005: Konstitutionen och folkomröstningarna, en lägesbeskrivning
Statsministerns meddelande till riksdagen, 22.6.05(på finska)
Regeringskonferensen och fördraget om en konstitution för Europa
Situationen gällande folkomröstningar
Anordnas:
Danmark
Polen
Portugal
Storbritannien
Tjeckien
Fördraget godkänt genom folkomröstning:
Spanien, 20.2.2005 (77% röstade för, godkänd av parlamentet
Luxemburg, 10.7.2005 (57% röstade för)
Fördraget avslagit genom folkomröstning:
Frankrike, 29.5.2005 (54,9% röstade mot)
Nederländerna, 1.6.2005 (61,6% röstade mot)
Anordnas inte:
Sverige
Fördraget är ratificerats (situationen i januari 2007):
Litauen (11.11.2004)
Ungern (20.12.2004)
Slovenien (1.2.2005)
Italien (6.4.2005)
Grekland (19.4.2005)
Slovakien (11.5.2005)
Bulgarien (Bulgarien har godkänt fördraget i samband med ratificeringen av sina anslutningsfördrag den 11 maj 2005)
Rumänien (Rumänien har godkänt fördraget i samband med ratificeringen av sina anslutningsfördrag den 17 maj 2005)
Österrike (25.5.2005)
Tyskland (27.5.2005)
Lettland (2.6.2005)
Cypern (30.6.2005)
Malta (7.7.2005)
Belgien (8.2.2006)
Estland (9.5.2006)
Finland (5.12.2006)
