EU:s utmaningar efter Finlands ordförandeskap
Auditoriet i Infocentrum i Lilla parlamentet fylldes av intresserade åhörare den 17 januari då Europainformationen i Nyland arrangerade en diskussion om EU:s framtida utmaningar efter Finlands ordförandeskap. Diskussionen öppnades av direktören för nätverket för Europaforskning Teija Tiilikainen och filosofie docent Thomas Wallgren.
På femtio år har det europeiska samarbetet fördjupats och takten i integrationen ökat. Frankrikes och Nederländernas nej till det konstitutionella fördraget i folkomröstningarna våren 2005 verkade försätta EU:s utveckling i ett jäsningstillstånd, och folk började tala om en kris inom unionen. Teija Tiilikainen och Thomas Wallgren anser emellertid att bakslaget för unionens konstitution ger tillfälle till en ingående diskussion om dess värderingar.
Mot social jämlikhet
EU-medborgarna har en hög levnadsstandard och den europeiska kulturen har en enorm effekt på världsläget. Thomas Wallgren anser det paradoxalt att unionen i det konstitutionella fördraget uppger såväl ekonomisk tillväxt som hållbar utveckling som sitt mål. Europeiska unionen måste inse att det finns en gräns för tillväxten: ett ständigt ökat välstånd är inte möjligt utan att medborgarnas lika rättigheter samtidigt försvagas. Enligt Wallgren vore det viktigt att främja unionens syften med hjälp av en ekonomisk politik enligt Gandhi i stället för den nuvarande nyliberala ekonomiska politiken. De som har den allra svagaste ställningen, de som Gandhi inspirerad av Jesus kallade ”de sista”, borde vara en måttstock för den ekonomiska utvecklingen. Blir deras levnadsförhållanden bättre?
Tiilikainen vill påminna om den rådande vardagsverkligheten. Beslutsfattandet kräver enighet av 27 medlemsstater, och därför sker förändringar långsamt och som ett resultat av kompromisser. Den europeiska socialpolitiska integrationen håller först nu på att ta form, och det är värt att hålla i minnet att regional- och strukturfonderna kan förebygga tillkomsten av välfärdsklyftor.
Stora frågor på EU:s agenda
Utvidgningen, det konstitutionella fördragets öde och EU:s roll i världen är de utmaningar som Tiilikainen lyfte fram när det gäller unionens framtid. I Frankrike har center-högerns presidentkandidat Nicolas Sarkozy fört fram en modell för ett så kallat minifördrag, som endast skulle innehålla de allra viktigaste delarna – främst de som gäller beslutsfattandet – och de mest acceptabla delarna av det konstitutionella fördraget. På så sätt skulle det nya fördraget slippa den huvudsakliga kritiken mot det konstitutionella fördraget. Enligt Tiilikainen är förslaget mycket problematiskt eftersom det skulle utelämna flera väsentliga delar, bland annat förteckningen över de grundläggande rättigheterna, och endast tjäna de stora ländernas intressen.
Även om utvidgningen sätter EU:s verksamhetsformer och beslutsprocesser på prov har unionen blivit en betydande internationell aktör. Det utvidgade EU har goda möjligheter att påverka den politisk-samhälleliga utvecklingen hos sina nya instabila grannar.
Tiilikainen påpekar att det dock finns klara gränser för EU:s internationella makt. EU kan de facto endast vara stark i de internationella politiska situationer där dess stora medlemsländer har liknande intressen och där länderna ger unionens gemensamma politik sitt fulla engagemang.
Som framtida utmaningar ser Wallgren utarbetandet av ett socialt mer ansvarsfullt och mer demokratiskt konstitutionellt fördrag och ökade möjligheter för medborgarna att påverka: det viktigaste är människornas engagemang, inte enbart institutionerna. Wallgren skapar en vision om Norden som vägvisare i utvecklingen av det europeiska välfärdssamhället.
Medborgarna som drivkraft för utvecklingen
EU har en full agenda, men Tiilikainen betonar att EU inte får vara ett självständigt fungerande maskineri utan ett demokratiskt system. Det är en svår utmaning; såväl Tiilikainen som Wallgren anser att medborgarnas medverkan i Europeiska unionens beslutsfattande är av största vikt. Som ett framsteg lyfter Tiilikainen fram medborgarnas initiativrätt till kommissionen. Framsteg har gjorts även i unionens rättsliga och inrikes frågor, särskilt inom invandrarpolitiken. Också jämställdhetsinstitutet, byrån för de grundläggande rättigheterna och kemikaliemyndigheten, som snart skall inleda sin verksamhet i olika medlemsländer, stärker öppenheten och demokratin.
Text och foto: Henna Könkkölä/Europainformationen i Nyland
