Nuorten avustajien työ Euroopan parlamentissa on intensiivistä ja antoisaa

Plenarsammanträdet i Bryssel (Foto: Europaparlamentet)

Vad gör Europaparlamentarikernas medarbetare? Tre medarbetare berättar om sitt arbete och dess för- och nackdelar.

Det finns sammanlagt 785 ledamöter i Europarlamentet. Ledamöterna har över 4 000 medarbetare, en del arbetar i ledamotens hemland, en del i Europaparlamentet i Bryssel.

Finland har 14 ledamöter och Sverige 19. Deras medarbetare har ett nära samarbete. Medarbetare från Finland och Sverige berättar att de också hittat vänner speciellt bland de övriga nordborna.

Ulriikka Aarnio, 33, som är Satu Hassis assistent, har arbetat sex år i parlamentet. Andreas Hernandi, 33, som är assistent till Lena Ek från Sverige, började sitt arbete för ungefär ett år sedan. Kiti Vihavainen, 25, som är Sirpa Pietikäinens assistent, är en rätt ny i sitt arbete.

Vi träffade medarbetarna i Bryssel för att höra om deras arbete och hur de klarar av de långa arbetsdagarna och den intensiva arbetstakten.

Flickvännen och EU lockade Andreas till Bryssel

Andreas på sitt kontor som han delar med en annan assistent. (Foto: Europainformationen)

Andreas Hernandi, som för ett år sedan åkte från det lugna Skellefteå till Bryssel, fick ingen kulturchock när han kom till det livliga Bryssel. ”Jag har bott i Bryssel tidigare och staden är mig kär och bekant.”

I själva verket var Skellefteå en exotisk plats för Andreas som var van med Bryssel. Andreas, som i Skellefteå sysslade med EU-medborgarinformation, tycker att det arbetet gav en god grund för arbetsuppgifterna i Bryssel. ”Det var en verklig utmaning att förklara för invånarna i Västerbotten hur beslut om EU fattas ”långt” borta i Stockholm, för att inte tala om i Bryssel!”

Det främsta skälet till att Andreas ville flytta till Bryssel var flickvännen, men också arbetet intresserade.

”Jag får på nära håll följa beredningen av klimat- och energifrågor. Lena Ek, vars medarbetare jag är, utarbetar sitt utskotts yttrande om EU:s klimat- och energipaket. Det är verkligen intressant.”

Till medarbetarnas arbetsuppgifter hör kontorssysslor, att boka resor och sätta sig in i frågor som är under beredning och ta fram information. Till de svåraste arbetsuppgifterna hör till exempel att briefa sin ledamot inför kommande omröstningar. Arbetsuppgifterna varierar och det finns hela tiden mycket att göra.

”En nackdel är att man inte hinner fördjupa sig i alla frågor. Man måste koncentrera sig snabbt på en sak, och skumma lite här och där. Lyckligtvis får jag nu fördjupa mig lite mer i klimat- och energifrågorna”, säger Andreas.

Kiti fasade till en början för alla blanketter, men kom snabbt in i arbetet

Kiti Vihavainen som studerar internationell politik är från Joensuu. Hon fick uppleva en omställning rätt snart efter att hon börjat sitt arbete. ”Jag började som Alexander Stubbs assistent i början av 2008 och märkte rätt snart att jag var Sirpa Pietikäinens medarbetare, när Stubb kallades till andra uppgifter.” Stubb utnämndes till Finlands utrikesminister i april 2008 och Sirpa Pietikäinen tog hans plats i Europaparlamentet. Kiti fortsatte som Pietikäinens assistent.

”Jag hann inte ens fundera över vad som hände, jag måste snabbt sköta all byråkrati kring den nya ledamoten. Det fanns en hel mängd blanketter att fylla i” konstaterar Kiti. ”Ibland funderade jag över om jag glömt att skicka någon blankett.”

Kiti drabbades av en viss kulturchock när hon flyttade från Berlin till Bryssel via Hongkong. ”Här är servicen på restaurangerna dålig och Bryssel känns inte hemtrevligt”, säger Kiti. ”Men lyckligtvis är människorna i parlamentet vänliga. Jag fick genast vänner.”

Största delen av Kitis tid går åt till olika administrativa uppgifter. ”Det väller hela tiden in e-post!” Det intressantaste är att ta fram information till rapporter och kolumner. ”Jag har ingen aning om hur länge jag stannar här och vad jag sedan kommer att göra. Det har jag inte alls haft tid att fundera på.”

Ulriikka vill vara i händelsernas centrum

Kiti tar ibland kaffepaus i parlamentets ”Musse Pigg-kafé”, som det här kaféet brukar kallas efter formen på stolarna. (Foto: Europainformationen)

Ulriikka Aarnio, som jobbat flera år i Europaparlamentet, stannar kvar eftersom en fråga som är viktig för henne nu är verkligt aktuell. ”Det enda man nu talar om är klimatförändringen. Jag har redan en längre tid här i Bryssel observerat EU-ländernas reaktioner. Ännu för ett par år sedan talade man inte mycket om att hejda klimatförändringen!”

Ulriikka, som studerat miljöförvaltning i yrkeshögskolan, började som medarbetare till Heidi Hautala 2002.

”Jag hade tidigare bott i Bryssel, kunde franska och var intresserad av miljöfrågor”, säger Ulriikka som motivering till att hon blev parlamentsassistent. Hon var också medarbetare till Uma Aaltonen, som tog plats i Europaparlamentet efter att Heidi Hautala invaldes i riksdagen.

”Mitt arbete är verkligt intressant just med tanke på klimatpolitiken. Satu Hassi, vars medarbetare jag är, utarbetar ett parlamentsbetänkande om ansvarsfördelningen i EU:s klimat- och energipaket. Det är en viktig fråga”, framhåller Ulriikka.

”Här måste man arbeta hårt, men eftersom frågorna är intressanta och motiverande, stör inte arbetsmängden. Och om man kan gissa sig till vilket problem som härnäst dyker upp kan man göra det lättare både för sig själv och sin parlamentsledamot.” Förmågan att förutspå saker och ting är vid sidan av flit den viktigaste egenskapen hos en assistent, tycker Ulriikka.

Andreas, Kiti och Ulriikka uppskattar alla att deras arbete är internationellt och att de får bekanta sig med spännande och aktuella frågor. ”Parlamentets internationella feeling är fin”, säger Kiti och hoppas att hon lär sig ännu mer om hur beslut fattas på multinationell nivå.

Arbetsdagarna är långa men aldrig tråkiga

Det är ett trevligt gäng som arbetar i parlamentet, tycker Ulriikka. Under sina sex år i parlamentet har hon lärt känna både korridorerna och tjänstemännen.

Arbetstakten i parlamentet är snabb och tuff. Vanligen börjar assistenterna sin arbetsdag klockan nio och arbetsdagen i den nyligen renoverade parlamentsbyggnaden avslutas vid halvåtta på kvällen. Kvällstillställningar och besökande grupper kan göra att arbetsdagen förlängs in på kvällstimmarna. Det är sällan en arbetsdag är endast åtta timmar lång.

”Arbetsdagarna är långa, men alltid när det är möjligt tar vi ledigt”, säger Ulriikka som förklaring till att hon orkar med sitt arbete. ”Vi orkar nog, arbetsärendena och den livliga arbetsmiljön håller oss alerta”, konstaterar Andreas.

”Trots att arbetstiderna är besvärliga, är arbetet rätt fritt. Jag får själv bestämma hur jag arbetar och det motiverar, liksom de intressanta frågorna”, säger Ulriikka om sin entusiasm för arbetet.

”Måndagarna och fredagarna är ganska lugna” säger Andreas. ”Jo, på fredagarna kan man ta det lite lugnare”, säger Kiti med ett leende.

”En av de bästa sidorna med det här arbetet är att det hela tiden händer något. Det blir aldrig tråkigt!” utbrister Andreas.

”Det viktiga i det här arbetet är framför allt att man kan prioritera och är vidsynt – det finns så mycket att göra och e-postlådan fylls snabbt med skräppost”, menar Ulriikka.

Text och foto: Regioninformatör Kanerva Kuisma, Europainformationen i Satakunta