Tillgänglighetsverktyg

Nyheter 16.3.2009

EU:n ilmasto- ja energiapaketti

TankkausEU har som mål bland annat att öka andelen biobränslen i trafiken till 10 % fram till 2020. Foto: Europeiska kommissionen

Europeiska kommissionen lade 23.1.2008 fram ett förslag till ett klimat- och energipaket. Med hjälp av paketet vill man höja energieffektiviteten och användningen av förnybar energi samt minska koldioxidutsläppen i Europeiska unionen.

Europeiska unionens råd ska behandla kommissionens förslag i medbeslutandeförfarande med Europaparlamentet. Båda instanserna godkände kommissionens förslag om EU:s klimat- och energipaket i slutet av år 2008.

I bakgrunden finns en global strävan att minska växthusgasutsläppen

Klimatuppvärmningen är ett världsomfattande problem och det krävs internationellt samarbete för att avvärja den. Enligt den mellanstatliga klimatpanelen IPCC förorsakar en uppvärmning med 1–2 grader sannolikt betydande skadeverkningar på jordklotets ekosystem och vattentillgångar. Därför vill EU på internationell nivå ha ett mål för bekämpningen av klimatförändringen så att den globala uppvärmningen stoppas innan medeltemperaturen stiger med mer än två grader jämfört med nivån under den förindustriella tiden.

Det viktigaste internationella avtalet för att stävja klimatförändringen är FN:s så kallade klimatkonvention, som började gälla 1994. Konventionen preciseras av Kyotoprotokollet som trädde i kraft 16.2.2005. I protokollet uppställs exakta mål för att minska växthusgasutsläppen. För utvecklingsländerna har det inte ställts upp bindande åtaganden om att minska utsläppen, eftersom man anser att utsläppen kommer från industriländerna. Detta betyder dock inte att man inte försöker minska utsläppen med olika åtgärder överallt i världen.

Kyotoprotokollet förpliktar industriländerna att under 2008–2012 minska utsläppen av sex växthusgaser med 5,2 % utgående från 1990 års nivå. Det bindande allmänna målet har delats in i åtaganden per land och varje land kan självt besluta på vilket sätt det uppfyller åtagandet.

Kyotoprotokollet har hittills ratificerats av 182 länder (13.5.2008). Eftersom Förenta staterna inte ratificerar protokollet kommer man troligen inte att uppnå det gemensamma målet om en minskning med 5,2 %. Förhandlingarna om ett nytt avtal, som omfattar tiden efter att Kyotoprotokollet gått ut 2012, har inletts och avsikten är att de ska avslutas under 2009.

Europeiska unionen är ett steg före de andra

Europeiska gemenskapen och de dåvarande medlemsstaterna (EU-15) ratificerade Kyotoprotokollet 2002. Åtagandet var att under 2008–2012 minska växthusgasutsläppen med sammanlagt 8 % jämfört med 1990 års nivå. Förpliktelsen har vidare delats upp mellan medlemsstaterna och Finlands mål blev att stabilisera sina utsläpp så att de ligger på samma nivå som 1990. Sedermera har de länder som efter 2004 anslutit sig till Europeiska unionen ålagts skyldigheter att minska sina utsläpp enligt Kyotoprotokollet (med undantag för Malta och Cypern).

Åtaganden per land enligt Kyotoprotokollet:

EU:s medlemsländer 2002

 Minskningsmål

Luxemburg

-28 %

Tyskland

-21 %

Danmark

-21 %

Österrike

-13%

Storbritannien

-12,5 %

Belgien

-7,5 %

Italien

-6,5 %

Nederländerna

– 6 % 

Frankrike

0 %

Finland

0 %

Sverige

+4 %

Irland

+13 %

Spanien

+15 %

Grekland

+25 %

Portugal

+ 27%

Hela EU-15

-8 %

Källa: Miljöministeriet

I Europeiska kommissionens strategiska energiöversikt som publicerades i januari 2007 togs ett steg framåt. I den föreslogs gemensamma, strängare mål som var oberoende av andras åtgärder. I bakgrunden fanns klimatförändringen, men också oron över att flera länder är beroende av importerad energi, bland annat naturgas.

Europeiska rådet bekräftade vid sitt toppmöte våren 2007 de mål som kommissionen lagt fram. Man beslutade att fram till 2020:

  • Minska växthusgasutsläppen med 20 % jämfört med 1990.
  • Höja andelen förnybara energikällor till 20 % av all energikonsumtion i EU.
  •  Höja energieffektiviteten med 20 %.
  •  Öka andelen biobränslen till 10 % av bränslet för transporter.

Dessutom strävar EU efter ett nytt världsomfattande avtal för tiden efter 2012, som skulle ålägga alla länder utsläppsminskningar. Samtidigt vill EU ha ett nytt mål för industriländerna – en minskning av växthusgasutsläppen med 30 % fram till 2020 jämfört med nivån 1990. Om ett internationellt avtal fås till stånd förbinder sig EU till detta mål.

Paketet innehåller flera lagstiftningsförslag

Förutom de så kallade 20–20–20-målen som unionen uppställt innehåller klimat- och energipaketet flera lagstiftningsförslag:

  • Ett förslag till ändring av EU:s direktiv om utsläppshandeln (skulle gälla perioden 2013–2020).
  • Ett förslag till bördefördelning för att minska utsläppen också inom sektorer som står utanför utsläppshandeln (bl.a. trafiken, jordbruket, sophanteringen, byggandet).
  • Ett förslag till direktiv om förnybar energi för att öka användningen av förnybar energi (RES-direktivet).
  • Ett förslag till direktiv om avskiljning och lagring av koldioxid (CCS-direktivet).
  • Ett meddelande om hållbar koldioxidteknik.
  • Riktlinjer om nya statsunderstöd för miljövården.
  • Ett förslag till förordning om minskning av koldioxidutsläppen från bilar.
  • Ett förslag om system för kontroll av lufttrycket i bildäck och däckens energieffektivitet.
  • Ett förslag om minskning av utsläpp från luftkonditioneringssystem i bilar.

Statsrådet har godkänt en ny ambitiös klimat- och energistrategi för Finland den 6 november 2008. I strategin behandlas ganska ingående olika klimat- och energipolitiska åtgärder fram till år 2020.

Regeringen siktar på minskad energiförbrukning och kraftig ökning av andelen förnybara energikällor (Arbets- och näringsministeriets pressmeddelande 6.11.2008)

pdfStatsrådets redogörelse om klimat- och energistrategi på lång sikt 6.11.2008

Europeiska unionens system för utsläppshandeln

Paperitehdas Saimaalla.För närvarande deltar ungefär 10 000 stora anläggningar i EU i handeln med utsläppsrätter. Enligt beräkningarna orsakar dessa anläggningar nästan hälften av koldioxidutsläppen i EU. Foto: UM/Mirja Porri.

EU står för cirka 14 % av de globala växthusgasutsläppen. Den första perioden inom unionens system för utsläppshandeln inleddes 2005. Systemet syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska växthusgasutsläppen genom att bevilja utsläppsrätter till industrianläggningar enligt en nationell fördelningsplan. Därefter kan de anläggningar som inte använder alla sina utsläppsrätter sälja dem till andra, som inte kan hålla sig inom sin tilldelning.

För närvarande deltar ungefär 10 000 stora anläggningar i EU i handeln med utsläppsrätter. Enligt beräkningarna orsakar dessa anläggningar nästan hälften av koldioxidutsläppen i EU. Utsläppshandeln gäller förbränningsanläggningar som är större än 20 megawatt, oljeraffinaderier, koksverk, järn- och stålfabriker, cementfabriker samt pappers- och kartongfabriker.

I Finland gäller utsläppshandeln ungefär 550 energiproducerande anläggningar och industrianläggningar, vilka producerar cirka hälften av hela landets utsläpp.

När utsläppshandelns tredje period inleds 2013 minskas de tilldelade utsläppsrätterna ytterligare. De kommer att skäras ner varje år för att man ska nå målen om utsläppsminskningen. Utsläppshandeln kommer också att börja tillämpas på nya industribranscher och nya gaser samtidigt som man vill få med avskiljning och lagring av koldioxid i systemet. Under den tredje perioden börjar man dessutom sälja utsläppsrätter till alla med en öppen auktion.

I praktiken kan alla aktörer inom EU köpa utsläppsrätter i vilket EU-land som helst. Det förnyade systemet för handeln med utsläppsrätter täcker över 40 % av alla utsläpp och även flygtrafiken kommer att omfattas av utsläppshandeln år 2020.

Sektorer utanför utsläppshandeln med i bördefördelningen

Branscher som inte omfattas av utsläppshandeln, bland annat byggsektorn, uppvärmningen av byggnader, boendet, trafiken och avfallshanteringen står för ungefär hälften av koldioxidutsläppen i EU. Kommissionen föreslår att även dessa branscher åläggs en utsläppsgräns som skulle vara cirka 10 % fram till 2020 jämfört med utsläppsmängderna 2005. Förslaget innehåller mål som ställs upp per land. Enligt detta skulle Finland minska dessa branschers utsläpp med 16 %.

pdfMålen för minskningen av växthusgasutsläppen per land fram till 2020 (källa: Miljöministeriet)

Direktivet om förnybar energi

Europeiska unionens mål är att öka andelen förnybar energi till 20 % av slutförbrukningen av energi fram till 2020. De förnybara energikällorna är sådana som inte ökar koldioxidutsläppen, dvs. bland annat solenergi, vattenkraft, vindkraft, träenergi, åkerenergi, bioenergi och värmepumpar. I det så kallade RES-direktivet om förnybar energi finns inskrivet mål för varje medlemsstat och länderna kan själva bestämma om åtgärder för att nå målen.

Enligt kommissionens förslag ska Finland utöka andelen förnybar energi till 38 % av slutförbrukningen, vilket betyder en ökad förpliktelse på 9,5 procentenheter. De viktigaste förnybara energiformer som används i Finland är bioenergi, speciellt ved och träbaserade bränslen, vattenkraft, vindkraft, jordvärme och solenergi. Av den förnybara energin utgörs för närvarande 70 % av träbaserade biprodukter från skogsindustrin. För att öka andelen förnybar energi anses det förutom biprodukterna från skogsindustrin behövas mer bioenergi (skogsavfall, pellets, åkerbiomassa och avfall), en mycket stor ökning av vatten- och vindkraft och jordvärme samt energisparande åtgärder.

RES-direktivet innehåller också ett gemensamt mål för alla medlemsländer att öka andelen biobränslen i trafiken till 10 % fram till 2020. Förslaget har väckt en bred diskussion bland annat om man på bekostnad av matproduktionen i för stor utsträckning överför åkerarealer till odling av växter avsedda för produktion av biobränslen.

pdfMedlemsländernas mål för andelen förnybar energi av slutförbrukningen fram till 2020 (källa: Arbets- och näringsministeriet)

pdfMedlemsländernas ökning av förnybar energi från 2005. (källa: Arbets- och näringsministeriet)

Förslag till direktiv om avskiljning och lagring av koldioxid

Med förslaget till det så kallade CCS-direktivet vill man försäkra sig om att avskiljning och långvarig lagring av koldioxid i geologiska formationer sker på ett för miljön tryggt sätt. Tekniken, med vilken koldioxid avskiljs från industrianläggningar och lagras till exempel i ur bruk tagna olje- och gasfält eller i salta grundvattenförekomster är ännu under utveckling. Europeiska rådet har beslutat att satsa på utvecklingen av tekniken genom att anlägga 12 försökskraftverk före 2015.

Bestämmelser för transportsektorn

Enligt beräkningar står bilanvändningen för 12 % av alla koldioxidutsläpp i EU. För att minska utsläppen har man ställt upp ett mål om en utsläppsnivå på 120 g CO2 /km för nya personbilar fram till 2012. Avsikten är att detta ska uppnås med förbättrad fordonsteknik och ökad användning av biobränslen.

Enligt forskning som bedrivits av Nederländernas organisation för tillämpad forskning TNO kan bränsleförbrukningen hos personbilar med hjälp av lättrullande däck respektive lufttryckskontrollsystem minskas med 3 % respektive 2,5 %. Bränsleförbrukningen sjunker när de lättrullande däcken minskar det motstånd som uppstår när däcken rullar. Lufttryckskontrollsystemet varnar för lågt lufttryck, vilket kan minska med 3–6 % per månad utan att föraren lägger märke till det. Däck med lågt lufttryck kan enligt beräkningar leda till att bränsleförbrukningen ökar med upp till 4 %.

Kommissionen föreslår att lufttryckskontrollsystem och lättrullande däck ska vara obligatoriska i nya fordon från och med 2012. Man vill minska utsläppen också genom att ställa upp minimikrav för bränsleeffektiviteten avseende luftkonditioneringssystemen i bilar.

Kostnaderna för klimat- och energipaketet

Det finns en stor enighet om nyttan med förnybar energi. Förutom att den avvärjer klimatförändringen anser man att en minskad import av fossila bränslen (t.ex. olja, naturgas, stenkol) sparar pengar. Genom ett mångsidigare utbud av förnybara energikällor säkerställer man också att EU är bättre skyddat för energikriser som uppstår utanför EU

Kommissionen uppskattar att om man når de mål som uppställts för den förnybara energin uppstår det 600–900 miljoner ton mindre koldioxidutsläpp per år. Samtidigt skulle man årligen spara 200–300 miljoner ton fossila bränslen, varav största delen importeras, och energitillgången skulle bara bättre tryggad. Kostnadsnyttan av de ovannämnda åtgärderna har beräknats till 13–18 miljarder euro på årsnivå. Som motvikt har man räknat ut att utnyttjandet av förnybara energikällor hjälper till att skapa arbetsplatser på lokal och regional nivå. Enligt kommissionens uppskattning skulle klimat- och energipaketet skapa cirka en miljon nya arbetsplatser fram till 2020, exempelvis inom branscher med anknytning till förnybar energi.

När användningen av förnybara energikällor ökar och tekniken utvecklas, förväntar man sig att kostnaderna för den förnybara energin sjunker. Samtidigt förväntas priset på fossila bränslen, speciellt oljan, fortsätta att stiga. I hela världen ökade investeringarna i förnybar energi med 43 % år 2007 och det förväntas att intäkterna från solenergi, vindkraft, biobränslen och bränsleceller ökar till cirka 150 miljarder euro fram till 2016.

Intäkterna från utsläppshandeln uppskattas till cirka 50 miljarder euro fram till 2020. Intäkterna skulle komma medlemsländerna till del och de borde användas för att utveckla miljövården, till exempel för att minska utsläppen, minska skogsskövlingen och främja användningen av förnybar energi samt avskiljning och lagring av koldioxid. Dessutom föreslår kommissionen att en del av utsläppsrätterna skulle gå till de allra fattigaste medlemsländerna.

Kommissionen har uppskattat att kostnaderna för klimat- och energipaketet skulle utgöra ungefär 0,6 % av bruttonationalprodukten (BNP) per år i Europeiska unionen. Pengarna skulle komma från medlemsländernas nationella budgetar och den privata sektorns investeringar.

Mer information:

Att säkra din framtida energi: EU-kommissionen lägger fram förslag om energitrygghet, energisolidaritet och energieffektivitet

Miljöministeriet

Arbets- och näringsministeriet

Information om klimatförändringen (på finska)

Europeiska kommissionens kampanj om avvärjningen av klimatförändringen

Europeiska kommissionen generaldirektorat för miljö

Europeiska kommissionens generaldirektorat för energi och transport

FN:s klimatkonvention (på engelska)

Mellanstatliga klimatpanelen IPCC (på engelska)

Europeiska miljöbyråns information om TNO:s rapport (på engelska)

Följ oss