Tillgänglighetsverktyg

Nyheter 2.6.2009

Hur svara i kandidattesten inför EU-valet?

Det är inte lätt att välja sin kandidat i valet till Europaparlamentet. Kandidattesten kan vara till hjälp, men frågorna är ofta besvärliga och bakgrundsinformation saknas. Här nedan behandlas några komplicerade ämnen som det är bra att känna till när man svarar på frågorna i kandidattesten.

EU:s budget avviker från medlemsländernas budgetar

Kuva: Euroopan komissioJordbruksföretagarna får stöd enligt åkerareal och antalet husdjur och därmed hoppas man minska överproduktionen. (Foto: Europeiska kommissionen)

I EU:s budget saknas bland annat social trygghet och pensionsskydd, hälsovård och utbildning eftersom medlemsländerna själva beslutar om dessa. EU:s budget på cirka 133 miljarder euro är indelad i sex delområden, av vilka de största gäller jordbruket (42 %) och utvecklingen av EU:s konkurrenskraft och sysselsättning dvs. hållbar tillväxt (45 %). 73,3 % av jordbruksanslagen delas ut till jordbruksföretagarna som inkomststöd. Över 61 % av anslagen för hållbar tillväxt går till de minst utvecklade regionerna och medlemsstaterna för att hjälpa dem att komma ifatt de övriga. De övriga budgetsektorerna är förvaltning, EU som global aktör samt medborgarskap, frihet, säkerhet och rättvisa.

Jämfört med Finlands budget (46 miljarder euro) verkar budgeten stor, men den är mycket mindre än de stora staternas budgetar (Tyskland och Frankrike med en budget på cirka 1 100 miljarder euro). År 2009 betalar Finland 1 825 miljoner euro till EU:s budget, medan Finland får sammanlagt 1 172 miljoner euro från EU, varav merparten 895 miljoner euro går till jordbruksstöd. Europaparlamentet och Europeiska unionens råd fattar beslut om EU-budgeten utifrån kommissionens förslag. EU:s budget kan inte visa underskott. EU:s samtliga utgifter måste täckas med inkomster som i huvudsak fås av medlemsländerna baserat på bruttonationalinkomsten. Övriga viktiga inkomster är tullavgifter och importavgifter för jordbruksprodukter och inkomster av mervärdesskatten.

Mer information
EU:s budget 2009 i korthet
Information om EU:s budget på Europainformationens webbplats
Om budgeten på EU:s webbportal

Medlemsländerna bestämmer EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik

EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) hör till de politikområden där medlemsstaterna själva har beslutanderätten. Europeiska rådet som består av medlemsstaternas stats- och regeringschefer bestämmer principerna för GUSP. De egentliga besluten fattas av ländernas utrikesministrar i EU:s råd enligt de givna riktlinjerna.

GUSP skapades som en del av Maastrichtfördraget 1992 och består av militär och civil krishantering. För närvarande pågår 12 krishanteringsinsatser varav merparten är civil krishantering. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens problem har av tradition varit att politiken är splittrad när länderna reagerar inom utrikespolitiken på olika sätt. För att åstadkomma enhetlighet och diplomatisk tyngd har ett ämbete för en hög representant för GUSP inrättats och uppdraget handhas av spanjoren Javier Solana.

Mer information
Utrikes- och säkerhetspolitik på EU:s webbportal
Utrikesministeriets information om GUSP

Jordbrukspolitiken uppmuntrar till att svara på efterfrågan på jordbruksprodukter

EU:s jordbrukspolitik har förnyats under senare år i syfte att få odlarna att producera produkter som efterfrågas på marknaden. År 2003 avskaffade EU det stödfördelningssystem som baserade sig på produktionsmängder och som uppmuntrade till överproduktion, vilket sänkte priserna på jordbruksprodukter och gjorde odlarna beroende av EU-stöd. Nu får jordbrukarna gårdsstöd dvs. stöd enligt åkerareal och antalet husdjur, inte enligt produktionsmängderna. Odlarna kan också friare välja vad de odlar. För att få EU-stöd måste jordbrukarna följa fastställda krav om bland annat livsmedelssäkerheten, djurens välbefinnande och miljön. En allt större del av stöden dirigeras till landsbygdsutveckling. Jordbruksstödet utgör ungefär 40 % av EU:s hela budget eller cirka 55 miljarder euro per år.

Av Finlands direkta inkomststöd från EU är 90 % gårdsstöd och 10 % är bundna till produktionen. I Finland används en så kallad kombinationsmodell, där gårdsstödet i huvudsak bestäms enligt den genomsnittliga stödnivån i regionen men också enligt det stödbelopp som odlaren tidigare fått. Det är problematiskt att frikoppla stöden från produktionen eftersom marknadspriserna inte täcker produktionskostnaderna på Finlands nordliga breddgrader. För Finland är det viktigt att möjligheten till produktionsbundna stöd kvarstår på ogynnsamma områden och att produktionsbundna stöd fortsättningsvis betalas för nötköttsproduktion. Avvikande från de nya reglerna har Finland fått betala 10 % av EU-stöden i form av produktionsbundna stöd, medan procenten för övriga är 3,5 (Slovenien 6 %).

Finland betalar också nationella stöd som måste överenskommas med kommissionen. Det har tvistats om hur stor olägenheten på grund av ogynnsamma naturförhållanden som påverkar EU-stöden är och hur mycket Finland får betala egna stöd utan att bryta mot EU:s konkurrensregler.

Mer information
EU:s gemensamma jordbrukspolitik på jord- och skogsbruksministeriets webbplats

EU:s invandringspolitik ska avvärja framtida arbetskraftsbrist

Europeiska rådet kom överens om EU:s gemensamma invandringspolitik 1999 och den har senast uppdaterats sommaren 2008. EU har strävat efter en enhetligare invandringspolitik trots att man inte kommit särdeles långt i harmoniseringen av lagstiftningen. Situationen gällande Invandringen i medlemsländerna avviker stort från varandra: de sydeuropeiska staterna tar emot ett betydande antal legala invandrare, men dit kommer också illegala invandrare. Man måste också göra skillnad mellan invandringen inom EU och invandringen från länder utanför EU: av de cirka tre miljoner invandrarna i EU kommer 40 % från ett annat EU-land. År 2008 flyttade kring 29 000 personer till Finland och av dem kom något under hälften från ett EU-land.

Kuva: Euroopan komissioUngefär 20 000 personer söker asyl i EU varje månad. (Foto: Europeiska kommissionen)

Medlemsländerna avgör själva hur många invandrare får komma in i länderna. Bakom Europeiska unionens politik finns ett behov att tillåta invandring för att förhindra arbetskraftsbrist. Antalet personer i arbetsför ålder förväntas minska med nästan 50 miljoner i EU fram till 2060 trots den nuvarande invandringstakten.

EU:s asylpolitik grundar sig på tillämpningen av Genèvekonventionen. Det centrala i konventionen är återsändningsförbudet, enligt vilket en stat inte får sända tillbaka en flykting till ett område där hans eller hennes liv och frihet hotas. EU ger ekonomiskt bidrag till medlemsländerna för att ta emot flyktingar så att kostnaderna fördelas mellan staterna och också andra än den mottagande medlemsstaten deltar i att täcka utgifterna. År 2008 sökte 238 000 personer asyl i EU, de flesta i Frankrike, Storbritannien och Tyskland. Det största antalet asylsökande i proportion till landets folkmängd fanns på Malta och Cypern. 73 % av alla ansökningar förkastades.

Mer information
Eurostats statistik om invandring 2008 (på engelska)
EU:s invandringspolitik (på engelska)
EU:s asylpolitik (på engelska)

Kandidattest inför EU-valet: 

YLE
YleX:s meppimankeli
HBL
Helsingin Sanomat
MTV3
Eu Profiler
IRC-Galleria
Föreningen Finland i Europa
Eurooppanuoret
Sosiaalinen vaalikone

Följ oss