Albanien och Montenegro knackar på EU:s dörr

På Balkan drar man inte benen efter sig: Slovenien har varit medlem i EU sedan år 2004, Kroatien avancerar i förhandlingarna och Makedonien har också godkänts som kandidatland. Till de senaste nykomlingarna hör Montenegro och Albanien, som lämnade in sina ansökningar i december 2008 och april 2009.

Att lämna in ansökan är bara det första steget mot ett EU-medlemskap. Därefter ska Europeiska unionens råd officiellt be kommissionen om ett utlåtande (avis) om ansökan. Kommissionen utarbetar ungefär 4 500 frågor, som behandlar politik, ekonomi och förvaltning. Utifrån svaren gör kommissionen en bedömning, varefter rådet officiellt kan besluta att bevilja det ansökande landet kandidatstatus. Anslutningsförhandlingarna inleds inte automatiskt, utan rådet ska enhälligt fatta beslut om detta när kandidatlandet har uppfyllt vissa grundläggande kriterier. På hösten publicerar kommissionen en lägesrapport, där man bedömer hur anslutningsprocessen framskrider för kandidatländerna och de ansökande länderna.

Montenegro (på serbiska Crna Gora, Црна Гора) betyder svart berg och beskriver landskapen i landet väl. Staden Perast vid Kotorviken. (Foto: Europeiska kommissionen)

EU:s politik i fråga om västra Balkan bygger på en stabiliserings- och associeringsprocess (SAP). Att denna process framskrider är utöver medlemskriterierna en förutsättning för ett lands medlemskap i EU. Målet med processen är att främja stabilitet och en snabb övergång till marknadsekonomi samt att främja samarbetet och integrationen i EU. Genom processen hjälper man länderna att tillägna sig och verkställa europeiska standarder. Processen innebär att avtalsförhållanden ingås, att EU beviljar handelsmedgivanden och att ekonomiskt stöd ges.

Montenegro

Montenegro lämnade in sin EU-ansökan redan i december i fjol (15.12), varefter rådet bad om kommissionens utlåtande om ansökan. Kommissionen planerar att offentliggöra sin bedömning under år 2010. För att avancera måste Montenegro ännu satsa på bekämpning av korruption och organiserad brottslighet, en reform av rättssektorn och förbättrad statistikföring. Dessutom är den ställning som landets kosovaner innehar problematisk, majoriteten av dem är romer. För närvarande har avtal om handel och partnerskap slutits mellan EU och Montenegro. Stabiliserings- och associeringsavtalet träder i kraft efter att det har ratificerats. Vidare har kommissionen beslutat ge fullständig visumfrihet till invånarna i Montenegro från början av nästa år.

Posten som Montenegros premiärminister innehas av Milo Djukanovic, som tillhör koalitionen Europeiska Montenegro. Djukanovic valdes för en ny period i parlamentsvalet i mars. Utöver EU-medlemskapet planerar Montenegro också ett Natomedlemskap. De inre politiska strukturerna i landet, som blev självständigt från Serbien och Montenegro år 2006, stöder sig närmast på traditionella stam- och släktrelationer och inte på nationalitet som i de andra länderna på Balkan. Extremnationalism har just inte förekommit: språk, religion och etnisk tillhörighet är snarare praktiska frågor i Montenegro. De politiska utmaningarna har i Montenegro bestått av att upprätthålla goda relationer till både Kosovo och Serbien.

Folkmängden i Montenegro uppgår till cirka 620 000 invånare, och valutan är euro. Landets export stöder sig på turism och aluminiumproduktion. Importen är betydligt större än exporten. Ekonomin har befunnit sig i avsevärda svårigheter och Montenegro har förhandlat med IMF om ett finansieringspaket. EU är landets viktigaste handelspartner och affärsverksamheten har ökat ytterligare efter att handelsavtalet trädde i kraft i januari 2008.

Albanien

Albanien, som har drygt tre miljoner invånare, lämnade in sin ansökan till unionen den 28 april. För närvarande gäller ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan EU och det ansökande landet, och Europeiska unionens råd har ännu inte bett kommissionen om en bedömning. Korruption, penningtvätt och människo- och narkotikahandel är alltjämt betydande problem i Albanien. Dessutom har demokratin i parlamentsvalen varit en källa till oro inom EU.

Textilier är en viktig exportprodukt i Albanien. (Foto: Europeiska kommissionen)

Parlamentsvalet som hölls i slutet av juni fungerade också som ett test för det efter unionsmedlemskap strävande Albanien. I valet ställdes huvudsakligen de två största partierna emot varandra; de regerande demokraterna och socialisterna som sitter i oppositionen. Konkurrensen mellan dessa har dominerat den politiska scenen. Under premiärminister Sali Berishas tid har Albanien gått med i Nato och ansökt om medlemskap i Europeiska unionen. Enligt prognoserna fortsätter demokraterna som det största partiet. Enligt OSSE:s observatörer har valet avlöpt någorlunda väl, även om ungefär 250 000 röstberättigade inte slapp till urnorna, eftersom de saknade identitetshandlingar. Utvidgningskommissionär Olli Rehn kommenterade valet genom att säga att framsteg har skett inom vissa områden:
– Politiseringen av de tekniska aspekterna av valprocessen och det våld som har förekommit under valkampanjen kastar dock en skugga över förbättringarna, konstaterade kommissionären.

Albaniens ekonomi har uppvisat tillväxt också under den ekonomiska krisen. Till landets viktigaste exportprodukter hör textilier, kläder och skor. EU är Albaniens största handelspartner. Landets infrastruktur har förbättrats, och lönerna och pensionerna har stigit. I fråga om skatteinkomsterna har en klar ökning skett, vilket berättar om att korruptionen har minskat. Mellan EU och Albanien har ett avtal om visumlättnad slutits, men full visumfrihet har ännu inte nåtts.

Villkor för unionsmedlemskap

Vid Europeiska rådets toppmöte i Köpenhamn 1993 definierade medlemsländerna villkoren för medlemskap i unionen, de s.k. Köpenhamnskriterierna. Enligt dessa ska en stat som ansluter sig till EU ha:
– en stabil förvaltningsstruktur som garanterar att principerna för demokrati och rättsstaten uppfylls, att mänskliga rättigheter iakttas och att minoriteter respekteras och skyddas,
– en fungerande marknadsekonomi och förutsättningar för att klara av trycket från konkurrensen och marknadskrafterna inom EU samt
– förmåga att uppfylla de skyldigheter medlemskapet för med sig, inklusive den politiska unionens och Ekonomiska och monetära unionens mål.

Dessutom ska det ansökande landet anpassa sin lagstiftning till unionens gemensamma lagstiftning, dvs. till acquis communautaire. Att länderna ska behandlas enhetligt och att anslutningsprocessen framskrider enligt landets egna framsteg är den allmänna princip som man har kommit överens om.

Ytterligare information

Utrikesministeriets information om utvidgningspraxisen
Kommissionens webbplats om utvidgningen av EU (på engelska)

Montenegro

Kommissionens delegation i Montenegro (på engelska)
Montenegros regering (på engelska)
Montenegros utrikesministerium (på engelska)
Allmän information om Montenegro (på engelska)

Albanien

Kommissionens delegation i Albanien (på engelska)
Albaniens ministerråd (på engelska)
Albaniens utrikesministerium (på engelska)
Det politiska läget i Albanien under parlamentsvalet (på engelska)