Lissabonfördraget
Europeiska unionens medlemsländer undertecknade Lissabonfördraget den 13 december 2007. Fördraget ska förenkla och förtydliga beslutsfattandet i unionen. Fördraget ändrar institutionernas roller, uppgifter och sammansättningar så att de motsvarar behoven i en utvidgad union.
Fördraget har godkänts av alla medlemsstater enligt ländernas egna konstitutionella bestämmelser, men det har ännu inte trätt i kraft. Fördraget träder i kraft den 1 december 2009.
Finlands riksdag godkände fördraget den 11 juni 2008 med rösterna 151 – 27. Irland är det enda EU-land som ordnade en folkomröstning om fördraget. Fördraget förkastades på Irland den 12 juni 2008, då 53,4 procent röstade emot och 46,6 procent för.
EU-länderna ville inte avstå från fördraget som de förberett länge utan började tillsammans söka en lösning på situationen. Vid Europeiska rådet i juni 2009 enades EU:s stats- och regeringschefer om rättsliga garantier avseende skattepolitik, rätten till liv, utbildning och familjen samt Irlands traditionella neutralitetspolitik. Dessa var det irländska folkets betänkligheter. Detta beslut i en bilaga till slutsatserna är förenligt med Lissabonfördraget och kräver ingen förnyad ratificering av fördraget i andra medlemsstater. Garantierna kommer att fogas till protokollen till nästa anslutningsfördrag. Dessutom antogs en förklaring om arbetstagares rättigheter, socialpolitik och andra frågor. Irland antog också en nationell förklaring.
Irland ordnade en ny folkomröstning om Lissabonfördraget den 2.10.2009, var fördraget godkändes med rösterna 67,1 % för, 32,9 % emot. Tjeckien ratificerade som sista medlemsland fördraget den 3 november 2009.
Europeiska Rådet, juni 2009; Ordförandeskapets slutsatser (11225/09)
Lissabon fördragets ratificeringsläge i medlemsländerna
Lissabonfördraget. Hur ändrar fördraget Europeiska unionen? (broschyr)
Europeiska rådet kompletterade Lissabonfördraget i december 2008 (Korrigerad sida till Lissabon fördragsbroschyren)
Lissabonfördraget – Ett fördrag för EU på 2000-talet (EU’s teemasidor)
Frågor och svar om Lissabonfördraget (EU`s teemasidor)
EU-länderna godkände reformfördraget (Pressmeddelande 19.10.2007)
EU:s reformfördrag, Lissabonfördraget (Europainformationens infoblad 3b/2007)
Även Åland beslutar om EU:s reformfördrag (Nyheter, 31.10.2007)
Förändringar i reformfördraget
Unionens beslutsfattande blir effektivare
De beslut som rådet fattar med kvalificerad majoritet ökar avsevärt, när nya politikområden kommer att omfattas av beslut med kvalificerad majoritet. Detta gäller också rättsliga och inrikes frågor.
Storbritannien har reserverat rätten att stanna utanför detta effektiverade samarbete i rättsliga, inrikes och sociala frågor.
Reform av medlemsländernas rösträtt
EU-länderna röstar enligt de nuvarande bestämmelserna i Nicefördraget fram till 2014. Då EU fattar beslut på sådana områden där kvalificerad majoritet ska tillämpas krävs därefter en kvalificerad majoritet som motsvarar 55 % av medlemsstaterna och 65 % av unionens befolkning. Medlemsstater av Finlands storlek bibehåller proportionellt sett sin betydelse.
De nuvarande röstningsreglerna kan dock tillämpas fram till våren 2017, om någon medlemsstat så kräver.
Europaparlamentets makt ökar
Parlamentets inflytande i EU:s lagstiftningsarbete ökar. Medbeslutandeförfarandet blir ordinarie lagstiftningsförfarande, vilket betyder att Europaparlamentet och rådet är likvärdiga lagstiftare. Europaparlaments makt som utövare av budgetmakten ökar likaså.
Det maximala antalet ledamöter i parlamentet kommer i fortsättningen att vara 754. Finland har från och med valet 2009 13 platser i stället för nuvarande 14.
De nationella parlamentens ställning förstärks
De nationella parlamentens möjlighet att påverka unionens beslutsfattande förstärks i och med reformen. De nationella parlamenten kan avbryta en reform som kommissionen driver, om de anser att beslut i frågan ankommer på medlemsländerna. För att de nationella parlamenten ska kunna använda detta s.k. ”röda kort” krävs det 55 % av medlemsländerna eller enkel majoritet i Europaparlamentet.
Eftersom riksdagen i Finland deltar i beslutsfattandet kring EU-ärenden även annars, har man ansett att denna ändring främst kompletterar redan befintliga arrangemang, som grundar sig på Finlands grundlag.
Lissabonfördraget i kraft (Riksdagsinformationen, 1.12.2009)
EU får status som juridisk person
Genom det nya fördraget får unionen status som juridisk person. Detta innebär att unionen kan påta sig och få rättigheter och skyldigheter i internationella avtal. Samtidigt förverkligas en långvarig målsättning för Finland, dvs. att EU ansluter sig till Europeiska människorättskonventionen. Unionen har inte tidigare haft befogenhet att tillträda konventionen.
Stadgan om de grundläggande rättigheterna
Med tanke på medborgarnas rättssäkerhet är det faktum att unionens stadga om de grundläggande rättigheterna blir rättsligt bindande den mest betydande reformen. Stadgan om de grundläggande rättigheterna fastställer medborgarnas grundläggande rättigheter och friheter. Unionens institutioner ska följa dessa principer. Samma skyldigheter gäller för medlemsstaterna då dessa tillämpar unionens rätt.
Man har kommit överens om undantagsarrangemang för Storbritannien och Polen, enligt vilka bestämmelserna i stadgan om de grundläggande rättigheterna inte tillämpas på dessa länders nationella myndigheters verksamhet.
EU:s nya befattningar
Genom det nya fördraget blir Europeiska rådet, som består av EU:s stats- och regeringschefer, och som bestämmer om de stora riktlinjerna för unionens verksamhet, officiellt en av unionens institutioner. Europeiska rådet får en permanent ordförande, en s.k. president, som väljs för två och ett halvt år i sänder.
En annan ny befattning är EU:s höge representant för utrikes- och säkerhetspolitiken, som ansvarar för unionens yttre förbindelser och företräder unionen på den internationella arenan. Den höge representanten kommer att arbeta vid både kommissionen och rådet, eftersom båda har en roll inom området för unionens yttre förbindelser.
Ordförandeskapet i rådet bibehålls tills vidare som nu, dvs. varje medlemsstat sköter ordförandeskapet i tur och ordning under sex månader.
Medborgarinitiativ
Som en ny metod att påverka har man till reformfördraget fogat ett medborgarinitiativ. Förutsättningen är att minst en miljon medborgare från de olika medlemsstaterna undertecknar initiativet.
Bakgrund till det förkastade konstitutionella fördraget
